En gÃ¥ng, ingen gÃ¥ng – tvÃ¥ gÃ¥nger, en gonggong…
Sat September 3, 2016, 18:48(“Seven days without laughter makes one weak.” -Mort Walker
“Time flies like an arrow, fruit flies like a banana.” -Groucho Marx)
Välkommen – full av energi frÃ¥n gÃ¥rdagens lovebombing av bloggen på Facebook kör vi igÃ¥ng idag igen!
Lördag – en av de bästa av veckans dagar; man har passerat crescendot som fredagscocktailen och ditomyset innebär och har liksom lyckoförlikat sig med tanken pÃ¥ att man knappt ens till hälften förbrukat helgens timmar. Livet är skönt helt enkelt, och vill det sig väl har man planer för kvällen och hela dagen stÃ¥r till förfogande med strÃ¥lande sol, en löptur runt Brunnsviken och lite skön Keb’ Mo’ pÃ¥ stereon som för att mata dagen med sköna vibes… Ända tills man flyttar till Mellanöstern – här börjar veckan pÃ¥ söndag, och fredagsmyset är sÃ¥ledes utbytt mot det nÃ¥got okonventionella och inte alltför ryggradssjälvklara torsdagsmyset – stjärnorna stÃ¥r helt enkelt rätt för att det idag ska infinna sig lite söndagsÃ¥ngest; mitt pÃ¥ blanka dan pÃ¥ en vanlig lördag. Förvisso strÃ¥lar solen men med 44 grader i skuggan och med en halvmil till närmaste vatten att springa runt sÃ¥ är inte en löptur riktigt att tillrÃ¥da – och när sedan den musik som erbjuds för tillfället fÃ¥r spelas genom tv:ns dassiga högtalare sÃ¥ inser man att ur led är tiden. It can only get better!
NÃ¥ja, det är inte sÃ¥ farligt som det lÃ¥ter – vi har hunnit med en hel del idag för att rÃ¥da bot pÃ¥ det mesta av herr Ã…grens kvarlämningar; eller vad sägs om att hyra bil (nummer tvÃ¥ i ordningen – denna gÃ¥ng för undertecknad som behöver bil att pendla till och frÃ¥n jobbet med), Ã¥ka skridskor, mumsa glass, äta pÃ¥ McDonalds (fast i omvänd ordning) och Ã¥ka vilse pÃ¥ vägen hem frÃ¥n Dubai Mall (som alltsÃ¥ ligger 500 meter hemifrÃ¥n fÃ¥gelvägen)? Det som kvarstÃ¥r innan den här helgen är all är att familjens smÃ¥syskon (Lady har bÃ¥de storebror och storasyster och Hugo är ju lillebror) ska vakna frÃ¥n middagsluren, vi ska ta ett dopp i poolen (Astrid simmar själv med armpuffar!) och det ska lagas middag (korvstroganoff). Och förresten har helgen varit innehÃ¥llsrik i sig ändÃ¥ – igÃ¥r tog vi oss ut till Mirdif City Center utanför Dubai för att handla pÃ¥ Clas Ohlson, och där hittade vi dÃ¥ alltsÃ¥ bÃ¥de Lindex och Max, utöver ett fantastiskt köpcentrum. Är det nÃ¥got de kan här nere förresten sÃ¥ är det just köpcentrum – nu bor vi väldigt nära Dubai Mall, världens största köpcentrum och ett av de nyaste här i stan, men oaktat vilket man Ã¥ker till sÃ¥ hade de med lätthet kvalat in som det finaste i Sverige – och här finns de i överflöd! Instinktivt är det ju lätt att tänka “det är klart de mÃ¥ste ha köpcentrum – det är ju sjukt varmt ute!”, men borde inte vi i Sverige ha lika mÃ¥nga och fina köpcentrum dÃ¥ givet att det är “sjukt kallt” ute tre mÃ¥nader om Ã¥ret? För det är i stort sett bara tre mÃ¥nader om Ã¥ret som det är sjukt varmt här nere, resten av tiden är lätt jämförbar med svensk sommar; och dÃ¥ är det minsann inget skriande behov av inomhuscentrum i Sverige Ã¥tminstone.
Max Burgers i Mirdif. Kuriosa i sammanhanget är att affärsutvecklaren som hade ansvaret för att dra igÃ¥ng Max verksamhet i UAE (och gjorde det med den äran – inledningsvis hade de tio restauranger här, nu är de bara tre kvar) numera jobbar som projektledare för samma företag som jag jobbar för.
Fint i taket i Dubai Mall.
Här är bild tagen pÃ¥ skötrummet inne pÃ¥ herrarnas toalett pÃ¥ Dubai Mall. Mycket fint! Däremot ska det i samma andetag nämnas att de här skötrummen inte är de lättaste att hitta – mÃ¥nga av skötrummen stÃ¥r det uttryckligen “Only ladies. No men allowed!” pÃ¥, vilket komplicerar saker och ting när jag har Hugo och han är nybajsad… Men som sagt – jag har lärt mig hitta till skötrummen med vilofÃ¥tölj och parkettgolv – Hugo kan fortsätta trycka pÃ¥.
För övrigt klippte jag mig igÃ¥r! Jag blev inspirerad efter att en av mina kollegor kom nyfriserad till invigningen i torsdags sÃ¥ igÃ¥r gjorde jag slag i saken medan vi var i Mirdif. Tobias (kollegan) nämnde ocksÃ¥ att hans klippning var den kortaste han nÃ¥gonsin varit med om – frÃ¥n början till slut pÃ¥ mindre än fem minuter – sÃ¥ jag hade en god föraning om tidsÃ¥tgÃ¥ngen av händelseförloppet även i mitt fall. Ack sÃ¥ jag bedrog mig dock – jag blev sittandes i frisörstolen i över en timme, med allsköns tillägg till den vanliga klippning jag inledningsvis frÃ¥gade efter. Jag är nu i alla fall nyfriserad, med trimmat skägg, len som en babyrumpa medelst den rakbladsrakning som min frisör tog sig för utan att darra pÃ¥ manschetten en nanometer ens och väldigt väldoftande av all parfymerad talk som användes när det skulle borstas bort hÃ¥r. Och eftersom jag tydligen har “torrt hÃ¥r” sÃ¥ fick jag även sitta med en Ã¥nghjälm pÃ¥ mig i tjugo minuter… Kontentan av det hela är dock att jag nästa gÃ¥ng ber om en enkel klippning och möjligen skäggtrimning – resterande ryschpysch fÃ¥r gärna stÃ¥ tillbaka till förmÃ¥n för min och familjens tid tillsammans.
Ånghjälm.
Ay caramba! Jag har glömt det mest dramatiska hittills – jag har varit pÃ¥ sjukhus! Eller ja, alltsÃ¥ – det har jag ju varit per definition i och med att jag jobbar för ett företag som driver fyra sjukhus, men jag har varit pÃ¥ ett femte, sÃ¥ att säga! För att göra en lÃ¥ng historia kort sÃ¥ ska man inte Ã¥ka rulltrappa barbent, för dÃ¥ kan man rÃ¥ka skrapa upp vaden och sedan fÃ¥ en infektion i benet. Nu kan jag lugna er alla som varit med sedan Ghana-tiden och drar andan av förskräckelse i analogi med vad som hände med Lady och hennes infektion i benet där – jag fick skjuts av rekorderlige Bengt (en av sjukhusdirektörerna) till MedCare där man sedan konstaterade att jag har en begynnande infektion varpÃ¥ lösningen blev stark antibiotika, en god dos probiotika och bakteriedödande salva. Hade jag inte varit sÃ¥ sent ute i torsdags eftermiddag hade jag helt sonika kunna slinka ner pÃ¥ hudkliniken pÃ¥ sjukhuset och klarat av det hela pÃ¥ en pisskvart – det hela tog dock inte längre tid än sÃ¥ pÃ¥ MedCare, men själv är ju bäste dräng, sÃ¥ att säga.
Min käre far frÃ¥gade hur en vanlig dag ser ut här i Dubai – och det korta svaret för tillfället är att det inte har funnits nÃ¥gra vanliga dagar än… Men jag ska försöka ge ett svar.
Hugo vaknar nÃ¥nstans mellan halvsex och halvsju, ungefär samtidigt som sin kära syster som ligger i sovrummet bredvid. Efter nÃ¥n halvtimmes morgongos med Hugo parallellt med ungefär lika lÃ¥ng tid framför arabisk barn-tv för Astrid är det dags för frukost. Klockan sju anländer Laine, vÃ¥r hemhjälp/nanny, vilket innebär att jag fem i sju har stormat upp pÃ¥ övervÃ¥ningen för att fÃ¥ pÃ¥ mig kläder nog för att vara representabel. Här nere är arbetsklädsel för min del alltid skjorta, slips och kostym – undantagen lyser med sin frÃ¥nvaro än sÃ¥ länge. Jag har haft ett par tidiga möten vilket inneburit att jag gett mig av hemifrÃ¥n strax efter sju, och Lady och Astrid ger sig iväg till förskolan halvannan timme senare. För min egen del Ã¥terstÃ¥r dÃ¥ en halvtimmes bilfärd upp till Ajman (och hittills har det inte gÃ¥tt en dag utan att jag förundrats över köerna som ringlar lÃ¥nga in mot Dubai – det är inte ovanligt med en restid pÃ¥ tvÃ¥ timmar om man ska in mot stan pÃ¥ morgonen eller ut frÃ¥n densamma pÃ¥ eftermiddagen) innan dagens schema tar vid (jag fÃ¥r Ã¥terkomma framöver gällande hur mina dagar ser ut – inledningsvis tror jag att temat för dem kommer vara “fullspäckade”). Även för Astrids del är det lite High Chaparall gällande vardag – men imorgon börjar terminen pÃ¥ riktigt och förhoppningsvis fÃ¥r jag anledning att Ã¥terkomma till rutinerna. Väl hemma igen är det dags för det vanliga; middag till Hugo följt av middag till familjen – sedan nattning av Hugo och nattning av Astrid. Därefter finns det möjligen nÃ¥gon halvtimme över för oss bÃ¥da för mail, Facebook, Skype och personliga reflektioner… Och dagen efter kör vi pÃ¥ repeat, precis som vanligt!
Dagens fundering:
Hur definierar man nationalitet? LÃ¥t säga att vi som familj bor här nere i tre Ã¥r – dÃ¥ kommer Hugo ha bott tre Ã¥r av sina knappt fyra Ã¥r utomlands, och Astrid kommer ha bott halva sitt liv utomlands. BÃ¥da kommer säkerligen prata Ã¥tminstone engelska och förmodligen även kunna förstÃ¥ och kanske rentav prata arabiska. Är nationaliteten ett litet ord i ett pass, eller sitter det nÃ¥gon annanstans? Själv kan jag tänka att jag och Lady möjligen kommer ha fostrat ett par världsmedborgare i sin linda vid det laget. För min egen del sÃ¥ skriver jag (som synes) pÃ¥ svenska, och de flesta tankar jag har är pÃ¥ svenska – även om engelska ter sig precis lika naturligt i bÃ¥de jobbrelaterade och privata situationer i övrigt. Men jag har Sverige sÃ¥ djupt inom mig att jag har svÃ¥rt att se mig själv som nÃ¥got annat än svensk. Men hur gör man med dem som bott utomlands hela sitt liv, och kanske aldrig bor i Sverige – är de svenskar ändÃ¥?
Dagens bonusfundering:
Hur många ställen har man besökt för sista gången?
SÃ¥ – det var min helg. Hur var er? Kommentarsfunktionen är lagad igen och Facebook stÃ¥r ju alltid till tjänst i övrigt. Jag vill veta vad som är pÃ¥ G i Sverige (eller Norge, för den delen, pappa Bjowi), hur är vädret, vem leder Allsvenskan, vad har ni för planer för söndagen och när regnade det senast? Allt det där gÃ¥r ju att läsa sig till, men det känns sÃ¥ mycket mer personligt när nÃ¥gon med egna ord berättar om det.
Er utrikeskorrespondent,
Bonum
Mellanöstern och spagettivästern…
Fri September 2, 2016, 20:37(Testing testing, 1 – 2 – 3…)
Nu vevar vi väl igÃ¥ng det här maskineriet igen dÃ¥, nu när det är dags för familjen Svedenhov/Ericsson att dra ut i vida världen igen. Sist var det jag och min älskade Lady som styrde kosan söderut och hamnade i East Legon, Accras Djursholm, i Ghana. Sedan dess har det flutit en hel del vatten under broarna; vi kom hem med vackra minnen och den bästa souveniren man kan tänka sig – vÃ¥r hund, Sune. Väl hemma dröjde det inte ens tvÃ¥ Ã¥r innan Astrid kom till världen (maj 2013) och i vintras sÃ¥g sÃ¥ Hugo dagens ljus (december 2015). Dessvärre hann Sune gÃ¥ vidare för att springa pÃ¥ de evigt gröna ängarna innan Hugo föddes – sÃ¥ när nu familjen Ã¥terigen styr sin kosa söderut är det jag, Lady och vÃ¥ra tvÃ¥ fantastiska barn. MÃ¥let med resan den här gÃ¥ngen blir Dubai!
För att förklara förra stycket lite mer utförligt sÃ¥ är det sÃ¥ att jag frÃ¥n och med igÃ¥r, 1:a september, jobbar som Chief Operating Officer för en Sheikh Khalifa Medical City Ajman, i emiratet Ajman, en halvtimme norr om Dubai. Det är ett svenskt företag – Global Health Partner – som fÃ¥tt uppdraget att ta över och driva vÃ¥rden pÃ¥ de fyra offentliga sjukhusen i Ajman. Och även om man nu givetvis kan bo i Ajman istället för Dubai sÃ¥ har vi hittat ett dagis för Astrid i Dubai, och för att slippa de mördarköer som är in till Dubai pÃ¥ morgonen och ut frÃ¥n stan pÃ¥ eftermiddagen sÃ¥ har vi bestämt oss för att bo i Dubai, och sÃ¥ fÃ¥r jag pendla. Vi anlände till DXB sen kväll den 23:e augusti och vi har sedan dess flyttat in i vÃ¥r temporära lägenhet, fixat hyrbil, ordnat lokala mobilnummer, fixat en maid/nanny, handlat upp oss pÃ¥ mÃ¥ste-varor (typ Dumle, pepparkakor och köttbullar) och möbler pÃ¥ IKEA, börjat inskolningen pÃ¥ förskola för Astrid och hittat till sÃ¥väl Clas Ohlson som Lindex och Max Hamburgare – kort sagt; det har varit nÃ¥got intensivt. För att sedan lägga lök pÃ¥ laxen ska jag i ärlighetens namn säga att även om jag tillträdde min tjänst igÃ¥r sÃ¥ har jag jobbat varje dag sedan vi kom ner hit, vilket jag varken hade räknat med eller önskat – och det har nog dessvärre gjort att vi inte acklimatiserat oss lika väl som vi annars hade hunnit göra.
Nu har ni säkert tusen frågor och funderingar så låt mig ta tillfället i akt och bekräfta några av era farhågor och ta död på några av myterna som jag tror odlas på distans gällande Dubai:
JA – det är varmt som i en mindre Josper även om det kryper ner mot “bara” dryga 30 grader om nätterna. Dagtid är det inte ovanligt med temperaturer pÃ¥ 40-45 grader i skuggan och här nere använder man rattmuffen för att ratten inte ska bli sÃ¥ varm – till skillnad frÃ¥n gamla goa Sverige där ratten kan bli för kall om vintrarna.
NEJ – det är inte outhärdligt varmt Ã¥ret runt. Redan om ett par veckor börjar temperaturen krypa ner under 40-strecket om dagarna och sÃ¥ fortsätter det nedÃ¥t ända fram till nyÃ¥r ungefär – dÃ¥ ligger temperaturen nÃ¥nstans runt 20-25 grader pÃ¥ dagarna – sen vänder det tillbaka igen.
JA – det är som att bo i ett Disneyland för vuxna; allt är störst, längst, vackrast, dyrast och häftigast. Baksidan av det myntet är väl att vi fortfarande tvivlar lite pÃ¥ om det finns nÃ¥got “äkta” Dubai – finns det nÃ¥gon själ? Jag vet inte – Ã¥terkommer i ärendet.
NEJ – alla tjänar inte pengar som gräs i Dubai. Faktum är att den guldglänsande ytan lätt filas bort om man börjar syna det hela lite närmare; andelen expats i Dubai ligger pÃ¥ nÃ¥nstans runt 80-90%, och dÃ¥ ska man veta att andelen västerlänningar understiger 10% av befolkningen. Det finns en hel ocean av gästarbetare frÃ¥n sydostasien som hÃ¥ller staden flytande – och de lönerna spelar i en helt annan liga än oss västerlänningars.
JA – bensin är billigt. Literpriset ligger nÃ¥nstans runt fyra kronor litern för tillfället men sÃ¥ sent som för ett halvÃ¥r sen var det precis ovanför trekronorsstrecket – sÃ¥ det skiftar mycket.
NEJ – det finns inte olja överallt (vilket skulle förklara ovanstÃ¥ende) – av emiratet Dubais BNP kommer inte mer än 8% frÃ¥n olja, medan över 80% är affärer. Oljan kommer mest frÃ¥n storebror Abu Dhabi.
Övriga frÃ¥gor och funderingar tas med fördel emot antingen i kommentarsfältet eller per mail – ericssons@gmail.com fungerar alltjämt och jag ser fram emot att fÃ¥ stÃ¥ till svars för mina inte alltid sÃ¥ genomarbetade opusalster.
Dagens citat:
“War never does not determine who is right – only who is left.”
– Bertrand Russell
Nu över till vÃ¥rt hem! Vi hyr en möblerad lägenhet i ett omrÃ¥de som heter DIFC – Dubai International Finance Center. I korthet sÃ¥ finns det en lag i Förenade Arabemiraten som säger att alla företag mÃ¥ste ägas till minst 51% av en emiratier – man insÃ¥g ganska snabbt att det skulle bli svÃ¥rt att locka hit internationella företag och banker med de reglerna, och skapade frizoner där man hade andra lagar – och DIFC var landets första frizon och sÃ¥ledes är omrÃ¥det väldigt affärs- och banktungt. Hur som helst – lägenheten ligger pÃ¥ 36:e vÃ¥ningen av 42 (vilket i sig hade gjort huset till Sveriges näst högsta byggnad) med en utsikt över bÃ¥de Burj Khalifa och de mer lÃ¥glänta delarna av Dubai. Som synes pÃ¥ bilderna nedan sÃ¥ är det fint och sÃ¥, men ännu känns det inte sÃ¥ personligt, även om vi tar smÃ¥ steg för att nÃ¥ dit.
Vardagsrum och del av kök och matrum.
Sett från andra hållet.
Matplatsen med lite av vår utsikt.
Eller balkongen med utsikt mot Burj Khalifa – dock är det ju givetvis för varmt än sÃ¥ länge för att hÃ¥lla pÃ¥ att hänga pÃ¥ balkongen, sÃ¥ vi har en del att ta igen gällande Mojitos och skönt balkonghäng…
VÃ¥rt sovrum.
Och sÃ¥ kommer vi dÃ¥ till la pièce de la resistance – poolen! PÃ¥ 42:a vÃ¥ningen ligger den och är sÃ¥ gott som alltid folktom.
Och så självklart ser man världens högsta byggnad även från taket.
SÃ¥ – nu har vi klarat av det! Vi kommer bo i lägenheten nÃ¥gra mÃ¥nader till dess att vi börjar bli hemmastadda, dÃ¥ är tanken att vi tar och tittar pÃ¥ hus att flytta till, eftersom vi dÃ¥ kommer ha bättre koll pÃ¥ vilket omrÃ¥de vi vill bo i och sÃ¥ vidare. SÃ¥ välkomna ner i närtid till att hälsa pÃ¥ oss i höghuset eller lite senare för att hälsa pÃ¥ oss i hus!
Dagens fundering:
Det här med parallella universum – finns de? Jag läste nÃ¥gra recensioner av Livet med kvantfysiska glasögon och för det första ska jag ju tilldela författarna en mental örfil Ã¥ det grövsta; kvantmekanik och kvantfysik är inte okej att populärvetenskapligfiera. Kanske framförallt för att det är sÃ¥ innerligt svÃ¥rt ämne att det är ett fÃ¥tal i världen som pÃ¥ riktigt behärskar det – om ens nÃ¥gon. Men oaktat författarnas naivitet och djupbottnade vilja att sälja böcker utan att för den sakens skull vara sÃ¥ nogräknade med innehÃ¥llets sanningshalt sÃ¥ väckte det en del tankar i mig – existerar parallella universum? Om jag fattar ett beslut nu, skapas det dÃ¥ nÃ¥got parallellt där jag inte fattade det beslutet? Och händer det för alla händelser för alla människor – samtidigt?
Sist men inte minst Рen kort bildkavalkad p̴ vardagen hittills:
Lady och Hugo på lekland.
Våra närmaste grannar utanför porten.
En bankomat där man får ut pengarna i guld. På riktigt.
En bild tagen från Astrids rum ut över vårt vardagsrum.
Besök i världens största akvarium i Dubai Mall.
Rutinen efter förskolan är enligt följande: Mamma startar bilen och luftkonditioneringen, Astrid står i skuggan och dricker en smoothie.
Utsikt över Sheikh Zayed Road, den åttafiliga motorvägen som skär tvärs igenom Dubai, från vår takpool.
Invigning!
Jag var där!
Det finns tydligen ett känt fenomen för folk som kommer till Dubai första gÃ¥ngen – Dubaikilona. Efter en konferensdag pÃ¥ Armani Hotel förstÃ¥r jag precis vad de menar. Här ovanför ser ni vÃ¥rt fika… tre sÃ¥na här omgÃ¥ngar kom under dagen, som komplement till den överdÃ¥diga lunchen som serverades…
Klart Armani ska ha ett eget hotell.
Och här är sÃ¥ panget jag jobbar för – SKMCA.
Nu – innan vi skiljs Ã¥t ikväll sÃ¥ tänkte jag sÃ¥ här: Eftersom jag inte direkt rosat marknaden med mina texttunga inlägg här sÃ¥ är jag lite osäker pÃ¥ hur mÃ¥nga av er läsare som alltjämt hänger kvar – sÃ¥ ge er gärna tillkänna i kommentarerna eller skicka mig ett mail!
Sov gott!
Er störste,
Magnum