i n d i a n s o m m a r

Lakoniska ord…

(Dagens person är Fylgia. Egentligen är det ingen person utan snarare är personen delvis sin egen Fylgia, eller skyddsande som nog är den närmaste synonymen. Hade det inte varit för att en Fylgia är av kvinnlig härkomst [aren’t we all, när man tänker efter?] sÃ¥ hade det varit än coolare, att tänka att man alltid har med sig sin egen skyddsande [och ja, alltsÃ¥ – tjejer är coola ocksÃ¥ men att som kille gÃ¥ omkring med en kvinnlig skyddsande i sig själv… det känns, mja, sÃ¥där]. Ã… andra sidan ska man ju bejaka sin kvinnliga sida sÃ¥… varför inte?)

Ja, vad gör man inte? PÃ¥ jobbet har vi ett internetfilter som snarast kan liknas vid en Gestapoversion av alla internetfilters stamfader sÃ¥ sedan det togs i bruk har man successivt börjat spärra av i stort sett alla sidor man är pÃ¥. Det är nästan att det känns som att det lagras centralt vilka sidor man besöker och dagen efter är dessa spärrade. Fast när filtret fick för sig att spärra DN, SvD, Expressen och Aftonbladet fick It-helpdesk rycka in… nÃ¥gon mÃ¥tta fÃ¥r det vara. I alla fall, min blog Ã¥kte raka vägen ner i Gestapotystnaden och inte ens ett kräla-i-stoftet-och-bedyra-hur-seriös-min-blog-är-
mail hjälpte till [utan istället för att tillÃ¥ta min blog i filtret, vilket skulle tagit ungefär 23 sekunder sÃ¥ sätter sig denne helpdesk-människa och författar ett tvÃ¥ A4-sidor lÃ¥ngt mail med förklaringar om varför det är viktigt med säkerhet pÃ¥ jobbet och att min sida mycket väl skulle kunna innehÃ¥lla bÃ¥de ActiveX-virus som nya och helt okända trojanska hästar… oh well – om inte annat kan jag ju känna mig stolt över deras övertro vad det gäller mina hacker-kunskaper]. SÃ¥ kvar fanns bara alternativet som ett tag lockat – skaffa en egen domän. Sagt och gjort, fÃ¥r jag lov att presentera: http://sanskrit.se/blog – the revival of i n d i a n s o m m a r ! SÃ¥ om nÃ¥gon av er därute känner för att starta en blog där ni själva kan bestämma utseendet – prata med mig, jag har 500 MB med utrymme och en ruggigt cool [eh, ja…] adress! :) Och förresten – välkomna Ã¥ter, Mats, Olof, Malin, Kicki [eller ska man säga Kristina?], Nina och ni andra pÃ¥ jobbet – nu ska it-helpdesk fÃ¥ jobba lite för brödfödan om de ska spärra den här sidan!

Först och främst ska jag passa på att berätta om dagens dag från förra inlägget [givetvis handlade det om lördagen den 18:e februari och inte den 17:e], schemat var ju spikat och planerat in i minsta detalj [Charles-Ingvar] men dikt och verklighet är ju inte de såtaste syskon så efter den helgen kunde konstateras att:

Рtidsn̦d gjorde att muffinsfrukosten fick st̴ tillbaka f̦r pannkaksbrunch i lyan vid S:t Eriksplan.

Рstilșder blev s̴ledes ̦verhuvudtaget utan beșk fr̴n de lyckliga tu, jag och the most beautiful girl in the world allts̴ [uttrycket courtesy of Prince].

– etiopier har ett sjätte sinne för att äta mat med händerna utan att bli kladdiga, försök själva att med hjälp av ett blötlagt tunnbröd sleva i er kalops och köttfärssÃ¥s… utan att ens tänka tanken pÃ¥ att servetten mÃ¥ste vara den moderna världens bästa uppfinning… typ.

– Nine Inch Nails faktiskt mÃ¥ste anses vara grymt schysst hÃ¥ngelmusik…

Ja, i övrigt ska jag inte sÃ¥sa ner mig i alltför mycket lovord och superlativ om den lady jag allt som oftast har i tankarna – nej, vi nöjer oss helt enkelt med att istället torrt och stillsamt konstatera att hon är sÃ¥där perfekt som alla människor är ibland. Nog sÃ¥.

När jag blir stor ska jag starta ett företag som ska hjälpa idrottsmän att tänka för just idag verkar det rÃ¥da stor brist pÃ¥ sportstjärnor [ja, faktiskt kända människor överhuvudtaget men det är nog sportstjärnorna som jag kan ha störst sympati för eftersom de faktiskt gjort nÃ¥got för att förtjäna kändisskapet] som ens försöker använda hjärnan till nÃ¥got annat än… hm… ja, vad de nu använder den till. NÃ¥got som jag irriterar mig helt brutalt pÃ¥ är när de säger att “Jag ska f ö r s ö k a göra mitt bästa…” – hur dÃ¥ försöka? Antingen gör man det bästa man kan eller ocksÃ¥ gör man det inte. I själva uttrycket “mitt bästa” ingÃ¥r ju ett stumt “efter förutsättningarna, alltsÃ¥ mina egna förutsättningar, i denna stund” och om man dÃ¥ inte gör mer än försöker [för jag anser det vara självklart att man a l l t i d kan göra sitt bästa] visar man ju bara sitt eget tillkortakommande redan pÃ¥ förhand. Nog för att jag kan vara en ordryttare av sällan skÃ¥dat slag men hÃ¥ll med mig – att försöka göra sÃ¥ gott man kan duger inte. Punkt.

Nu är det hur som helst mars, eller ja – det börjar mer och mer likna april sÃ¥ mina intentioner om att upprätthÃ¥lla en levande blog har väl halvt om halvt gÃ¥tt förlorade. Dock kommer det ju givetvis visa sig att jag, Ã¥teruppstÃ¥nden likt Messias, kommer förse er med ert lystmäte av mina opus. Var sÃ¥ säkra. I skrivande stund skvalar Bob Sinclairs “Love generation” i högtalarna, det är dimma utanför och om nÃ¥gon timme väntar en sejour pÃ¥ bankkontoret för lite jobb. Det är ungefär sÃ¥ mina dagar ser ut för tillfället – uppstigning runt Ã¥ttatiden, dusch och lite morgonbestyr, en tur ner pÃ¥ stan [eftersom jag allt som oftast sover hos flickan med de blonda lockarna och blÃ¥a ögonen sÃ¥ befinner jag mig vid S:t Eriksplan] och sen hem till min egna lya för lite lunch, läsa posten och kanske lite kvalitetssurfande innan jobbet gör sig pÃ¥mint. Väl där fÃ¥r man träffa lite kompisar, äta en bit mat och göra sitt bästa för att kvällen ska bli bra… och sen iväg hem till Hon för kvalitetshÃ¥ngel och skräckfilm. Kan man ha det bättre? Jaa… om ens flickvän inte behövde kliva upp klockan fem om morgnarna sÃ¥… eh, ja, alternativt dÃ¥ att jag var helt osedligt förmögen pinsamt snygg och obekvämt framgÃ¥nsrik [att jag dÃ¥ i detta nu dunkar in tvÃ¥ av tre är ju bara en bonus…].

Dagens fundering:
Om man talar i tungor, är det ens undermedvetna som kommer till tals dÃ¥ eller är det sÃ¥ enkelt att man vill tro pÃ¥ nÃ¥got sÃ¥ mycket att man lurar sig själv att tro att det är nÃ¥got större som talar genom en själv…? Jag har svÃ¥rt att tro pÃ¥ det undermedvetna även om jag gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng blir överbevisad men sÃ¥ när jag satt och väntade pÃ¥ tunnelbanan häromda’n kom hon, kvinnan med plakaten som gÃ¥r runt och… ja, hon gÃ¥r runt och bara för ut sitt budskap men med den lilla twisten att ingen förstÃ¥r vad det är. Budskapet alltsÃ¥. Jag lyckades urskilja ord sÃ¥ som Messias, Maria och Josef sÃ¥ rent definitionsmässigt skulle man väl kunna säga att det hela handlar om tungotalande… och det är det jag är sÃ¥ fascinerad vid – är det sÃ¥ att dessa människors undermedvetna är fulla av röster, ord och tankar som de aldrig kommer Ã¥t med sitt medvetna jag eller är det helt enkelt sÃ¥ att deras medvetna jag är skruvat, underligt och lite “fel”, pÃ¥ sÃ¥ sätt att de flippar ur ibland och börjar tala i tungor – fullt medvetna? I vilket fall som helst – respekt.

Förresten stÃ¥r jag numera med ena foten i vuxenlivet [och dÃ¥ inte bara för att jag snart fyller 28, det andra perfekta talet] – jag har börjat föra diskussioner om mitt exjobb. Huh! Om jag hade varit en normal människa med den typ av ambitioner som kommer till tals genom att man vill ta examen, börja jobba och… eh, ja, göra som vanliga människor helt enkelt – dÃ¥ hade jag i skrivande stund jobbat i tvÃ¥ och ett halvt Ã¥r… Men att vara jag förpliktar ju sÃ¥ jag är först nu redo att ta steget ut i det verkliga livet [eller knappt ens det – jag väntar fortfarande pÃ¥ att nÃ¥gon barmhärtig rektor ska inse det storslagna i min plan att vara kvalitetstestare av högskoleutbildningar]… NÃ¥väl, kontentan är i alla fall den att jag ska, pepparpeppartaiträ, göra exjobb inom den medicintekniska branschen för en legend [eller vad sägs om chefskirurg för Karolinska Universitetssjukhuset, docent, författare, vd och professor] – Göran Hellers. Nu har jag i och för sig bara varit pÃ¥ ett inledande möte men han hann dels göra mig intresserad och dels lovorda mina meriter och min arbetslivserfarenhet. Såå… pÃ¥ mÃ¥ndag träffar jag min inriktningsledare sÃ¥ ska han och jag spÃ¥na pÃ¥ upplägg för exjobbet. Huh, jag ska bli vuxen!

Er certifierade försäkringsförmedlare,

Kung Rataxes