i n d i a n s o m m a r

Ibland ja, ibland nej…

Fri November 9, 2007, 14:36

(“TvÃ¥ svärmödrar.” -Lord Russell av Killowen, sagt om vad maxstraffet för bigami borde vara. Ha ha!)

En del av er kommer säkert ihÃ¥g att jag haft en fundering om att det kanske skulle kunna rymmas tvÃ¥ själar i samma kropp, alltsÃ¥ att det finns tvÃ¥ hjärnor i huvudet, där bÃ¥da de är kopplade till människans fem sinnen men bara den ena hjärnan har förmÃ¥ga att styra musklerna… [Ja, ni kan läsa den här nedanför – jag skrev det sommaren 2000.] DÃ¥ är det ju sÃ¥ att oavsett vad ni känner sÃ¥ anser jag att själen sitter i medvetandet – som i sin tur sitter i hjärnan. SÃ¥ledes har vi ett fall av tvÃ¥ själar i samma kropp… och det kan ju bli en rasande olycklig situation om den själen som inte kan göra sig pÃ¥mind blir kär i nÃ¥gon som den “talande” själen inte stÃ¥r ut med… Ja, ni förstÃ¥r. I alla fall, den funderingen har jag luftat lite dÃ¥ och dÃ¥ sÃ¥ döm om min förvÃ¥ning när jag läste om just den här situationen – fast tvärtom…! Lakshmi föddes med fyra armar och fyra ben – tvÃ¥ av vardera hörde till hennes siamesiska tvilling, som aldrig utvecklats. DÃ¥ borde ju det omvända kunna ske ocksÃ¥ – att de siamesiska tvillingarna är siamesiska till den milda grad att hjärnorna samsas i samma huvud. Oh well… Hur som helst. Lakshmis operation gick vägen och hon har nu “bara” tvÃ¥ armar och tvÃ¥ ben.

För övrigt ska det tilläggas att ordet “siamesisk” egentligen borde skrivas “siamsk”, om man nu ska följa Svenska Akademiens preüssiska ordnung. Men det ska vi ju inte. För dÃ¥ skulle vi vara tvungna att skriva “omständlig” och “just” istället för omständig och schysst. [För övrigt ska det sägas att schysst är genomfel – man kan faktiskt “fÃ¥” skriva schyst enligt SAOL men jag tycker att det är fröjdigare för ögat med tvÃ¥ ‘s’ i slutet.]

Tänk om jag har tvÃ¥ hjärnor i mitt huvud. BÃ¥da tvÃ¥ är kopplade till mina ögon och öron men bara den ena är kopplad till resten av mitt nervsystem… det mÃ¥ste ju betyda att den andra hjärnan kan tänka, se allt som jag ser och höra allt som jag hör men den kan inte göra sig pÃ¥mind pÃ¥ nÃ¥got sätt… ingen vet om att den finns. Trots allt sÃ¥ mÃ¥ste det ju vara som att det finns en person till i mig för en människa är nog i grund och botten en stor hög med kolbaserade föreningar, förutom tankarna, för de kan väl knappast karakteriseras som nÃ¥got konkret och verkligt utan snarare nÃ¥got tämligen abstrakt. I och för sig kan jag inte säga nÃ¥got om detta rent vetenskapligt, jag menar i min egen okunnighet kanske det visar sig att tankar är nÃ¥gon slags substans som rör sig i blodomloppet i hjärnan och att en tanke i allra högsta grad är konkret. Tills detta mÃ¥ vara bevisat sÃ¥ hÃ¥ller jag dock fast vid min egen teori. Ã…ter till ämnet; stackars den själen som kanske är fast i mitt huvud, han eller hon mÃ¥ste ju tycka att sÃ¥ mycket av det jag gör och ställer till med är fel men ändÃ¥ kan den själen inte göra nÃ¥got som helst för att ändra pÃ¥ mitt beteende. Men en sak som jag just kom pÃ¥, vad som värre är, tänk om den själen som (mot all förmodan givetvis) huserar i mitt huvud, är min själsfrände, nÃ¥gon jag verkligen kan förlika mig med… och jag kommer aldrig att fÃ¥ träffa eller lära känna den… själen… (det lÃ¥ter sÃ¥ fel att skriva hjärnan och det är ju inte heller nÃ¥gon person eller människa… för trots min teori om kolbaserade föreningar sÃ¥ ingÃ¥r det väl nästan lite smÃ¥tt i defenitionen för en person respektive människa att kroppen finns med…) Tänk dessutom alla känslor som den här själen skulle kunna hysa för nÃ¥gon som jag inte har en aning om, eller ens bryr mig om… jag kanske gÃ¥r och gör en själ alldeles olycklig… usch… nej, jag fÃ¥r helt enkelt hoppas pÃ¥ att jag är en till mÃ¥ngt och mycket vanlig människa sÃ¥ att jag pÃ¥ sÃ¥ sätt slipper oroa mig för att ha en till hjärna i huvudet.

Dagens fundering:
Är världen uppbyggd av matematik? AlltsÃ¥, kan man räkna ut allt som sker i världen, inklusive oss människor, vÃ¥ra känslor och handlingar…? Eller är det att överskatta betydelsen av matematik? När jag läste matte ville jag gärna att man skulle kunna göra allt med siffror och formler, det vore enkelt, vackert och nästan lite poetiskt… men nu vet jag inte längre. Jag känner bara att jag inte vill att nÃ¥gon ska kunna räkna ut hur jag tänker enkom med hjälp av nÃ¥gra siffror, ett par summatecken och en och annan integral, jag vill vara mer originell än sÃ¥… för det är jag väl?

Dagens anekdot:
För länge sedan, när stora stygga England och Frankrike hade krigat och kolonialiserat hela världen sÃ¥ var ju en hel massa länder i Västindien styrda frÃ¥n Europa. Och Amerikatt dÃ¥ ocksÃ¥. Ja, en hel massa länder i alla fall. Frankrike hade bland annat Haiti, där man odlade obskyra mängder med sockerrör. När sedan sÃ¥ det blev krig mellan Frankrike och England [vilket England vann – Fransmän har alltid haft evinnerligt svÃ¥rt att vinna krig] sÃ¥ fick de välja; antingen lämna ifrÃ¥n sig Haiti eller ge upp alla andra kolonier [Kanada, Mauritien, Guyana, Bahamas och en hel massa andra]. Franska kungen skrattar och säger: ”De quelle planète venez-vous? Renoncez au Haïti? Aucune manière, José!!” [fritt översatt: “Anfäkta och anamma! Ge upp Haïti? No way, José!”] AlltsÃ¥ fick britterna alla andra kolonier och sÃ¥ här i efterhand kan man ju säga att det var ett litet snedsteg frÃ¥n fransmännen. Sockerrör är ju inte hÃ¥rdvaluta i dessa dagar direkt.

Som ett försök i att skriva mer publikvänligt sÃ¥ rundar jag av här – det ska bli enklare att läsa mina epos, ni ska hinna även om ni bara har en kvart pÃ¥ er och dessutom hoppas jag pÃ¥ sÃ¥ sätt känna andan falla pÃ¥ att skriva oftare. Jojo!

Er färg,

Donau

Dagens refräng…

Sun November 4, 2007, 22:20

(Dagens person är Shaquille O’Neal. Han är 216 cm lÃ¥ng och väger över 147 kilo. Shit vad stort det är. När han hade varit med i det amerikanska landslaget i OS 2004 fick han en frÃ¥ga frÃ¥n en reporter: “Besökte ni Parthenon när ni var i Grekland?”, varpÃ¥ O’Neal svarade: “Jag kan inte riktigt minnas alla nattklubbar vi var pÃ¥.” Klassiskt. Jag hade en fundering en gÃ¥ng pÃ¥ om det kanske var sÃ¥ att med längden sÃ¥ avtog intelligensen men det var innan jag själv blev över 1.90 och innan jag läste om Dikembe Mutombo. Den mannen [han har för övrigt ett brutalt lÃ¥ngt namn, eller vad sägs om “Dikembe Mutombo Mpolondo Mukamba Jean Jacque Wamutombo”] är inte bara basketspelare [tvÃ¥ centimeter längre än O’Neal men 30 kilo mindre] utan han har även en masterexamen i lingvistik och diplomati frÃ¥n Georgetown. Ja, och sÃ¥ talar han Ã¥tta sprÃ¥k flytande. Suck.)

Nu har jag avslutat Milleniumtrilogin som jag skrev om för nÃ¥gon vecka sen. Den är verkligen galet beroendeframkallande men samtidigt drabbas jag av nÃ¥gon slags avsmak efter att jag har läst ut böcker som är sÃ¥ magnetiska – det är liksom en trÃ¥kig eftersmak av konsumtionslitteratur. När man har läst sista boken i en serie sÃ¥ blir jag lite uppgiven över att det inte fanns nÃ¥gon djupare mening som man kan filosofera om. Det var bara en bok [eller i det här fallet tre] som man läste frÃ¥n pärm till pärm. Sen var det inget mer med det. Men ta en bok som “Alla själars dag”, av Cees Nootebom, försök läsa den pÃ¥ en eftermiddag [jag läste faktiskt “Luftslottet som sprängdes” pÃ¥ en eftermiddag. Eller alltsÃ¥, frÃ¥n lunch till Ã¥tta pÃ¥ kvällen], det gÃ¥r inte. Eller André Brinks “The Rights of Desire”… Men missförstÃ¥ mig fel – det är inget fel med böcker som är till för att läsas – John O’Farrells “The Best a Man Can Get” är ju helt hysterisk! [Snabb recap: Michael Adams delar en lägenhet med tre andra killar i sena tjugoÃ¥rsÃ¥ldern. De spenderar dagarna i sängen, spelar dator eller jobbar. Ibland. Och sen, när han känner för det, Ã¥ker han till andra sidan stan tillbaka till sin aningslösa fru och sina barn. Han lever ett dubbelliv… StrÃ¥lande idé till story!] Hur som helst, läs Stieg Larsson men se till att vara förberedd pÃ¥ att baksmällan kommer omgÃ¥ende. Överhuvudtaget – att han skulle gÃ¥ och dö tyckte jag var makalöst sorgligt, annars hade man kunnat ha en nästa bok i serien att falla tillbaka pÃ¥ – nu krävs andra lösningar…

Dagens fundering:
Tror ni att man nÃ¥gonsin kommer kunna resa tillbaka i tiden? Jag menar, säg att man en gÃ¥ng i framtiden kommer uppfinna ett sätt att ta sig tillbaka i tiden, och sÃ¥ reser nÃ¥gon tillbaka i tiden och mördar professorn som sen skulle komma att bli han som uppfann tidsmaskinen – har inget av det hänt dÃ¥; alltsÃ¥ – existerar inte tidsmaskinen längre dÃ¥? Är han [personen som Ã¥kte tillbaka i tiden] fast i det förflutna dÃ¥? Jag inser att diskussionen gränsar mot Terminator II och De tolv apornas armé men jag menar… hur ska det nÃ¥gonsin kunna vara möjligt? Nej, det kommer aldrig kunna vara möjligt. Därmed basta. [ApropÃ¥ basta förresten – när jag var liten trodde jag att man sa “när man talar om trollen sÃ¥ stÃ¥r de i bastun”… sÃ¥ konstigt var det inte ändÃ¥ – vi hade ingen farstu men bastu hade vi. SÃ¥ jag säger sÃ¥ idag ocksÃ¥. Bastu.] Färdas framÃ¥t i tiden kan man däremot göra redan idag – om man flyger säg över Atlanten, sÃ¥ gÃ¥r tiden lite lite lite lÃ¥ngsammare än vad den gör här nere pÃ¥ jorden. För ju närmare ljusets hastighet man färdas – desto lÃ¥ngsammare gÃ¥r tiden. Fucked up, jag vet! Men sÃ¥ är det. [Det allra mest skruvade som finns är att man kan aldrig färdas snabbare än ljusets hastighet – för dÃ¥ skulle man vara framme vid slutdestinationen innan man startade. Crazy.]

I fredags var jag förresten pÃ¥ Judit & Bertil igen. De lider verkligen av sviterna efter Schenström & Pihlblad-affären – eller ja, lider gör de väl kanske inte, Brendan F. Behan sa ju pÃ¥ sin tid att “All publicity is good publicity except for your own obituary.” och lite sÃ¥ är det väl… Nu har de [pÃ¥ J&B] komponerat ihop ett vinpaket… strÃ¥lande idé! [För den oinvigde kan det vara lämpligt att tillägga att Schenström & Pihlblad enligt utsago drack vin för 945 kronor.] I övrigt Ã¥t vi middag där i fredags och efter det fullkomligt hängav jag mig Ã¥t baren, där Andreas stod, det beställdes B52:or, Sève Fournier, Hallonmojitos och champagnedrinkar natten igenom… Helt klart det allra bästa stället att ha som sitt andra vardagsrum. SÃ¥, mina vänner – bege er dit en tisdagkväll, ät Wallenbergaren, pastan eller anklevern, drick ett glas rödvin och lev livet. Om ni sen kommer hem och med ärlighet i rösten kan säga att ni aldrig vill gÃ¥… nej, förresten – om ni sen kommer hem och med ärlighet i rösten kan säga att ni inte känner att det är där ni kommer hänga frÃ¥n och med nu – dÃ¥ är jag den första att beklaga. Ni har missat livet.

Dagens Jack Handey:
“My young son asked me what happens after we die. I told him we get buried under a bunch of dirt and worms eat our bodies. I guess I should have told him the truth – that most of us go to Hell and burn eternally – but I didn’t want to upset him.”

Jack Handey är förresten en sÃ¥n där person som gränsar lite till djuplodande vetenskap à la partikelfysik och modern embryologi – ju mer du vet desto mindre förstÃ¥r du. Visst kan strofer som hans “On the other hand, you have different fingers.” vara genomgeniala men jag mÃ¥ste ändÃ¥ säg att hans storhet kommer pÃ¥ skam ju mer man läser av honom… hans skämt saknar ju poäng. Fast det är ju det som är poängen… Hmm… Jo, han är nog ett geni. PÃ¥ riktigt. Lite av Saturday Night Live:s Einstein.

Okej, ny vecka imorgon. Nu kör vi!

Er blodgrape,

Bapelsin