i n d i a n s o m m a r

Lady reflekterar

Tue August 11, 2009, 22:42

Det är på alla sätt fantastiskt att vara här och uppleva det som nu så länge har varit som en sorts dröm och vision för oss. Nu är vi ett stort steg närmre den verkligheten.

Detta är dock kontrasternas land och pÃ¥ mÃ¥nga sätt är det svÃ¥rt att formulera de tankar som väcks. För det är mer än tankar, det är i grunden ett ifrÃ¥gasättande av mina egna värderingar och den etik och moral som jag vill stÃ¥ för. Därför försöker jag mest i mitt stilla sinne hantera de svÃ¥righeter sinnet dagligen ställs inför. Och intrycken är sÃ¥ mÃ¥nga. Som jag skrev pÃ¥ Facebook häromdagen, “Mkt är annorlunda men det är en otroligt skön, sorglös och avslappnad känsla här. Alla är genuint trevliga och intresserade. SÃ¥ icke-svenskt! Ja, hela deras sätt att kommunicera är annorlunda, allt frÃ¥n hur de kör bil inkl tekniken att tuta, hur de pratar, handslag, deras sätt att pÃ¥kalla uppmärksamhet mm mm. De har mindre medel att förfoga över men en helt annan livskvalité. SÃ¥ vem är egentligen rikast?” Men som vÃ¥r guide, vän och livvakt i ett, Emmanuel, säger: “It is nobody´s business”. Det betyder i stort sett att ingen ska bry sig om ditt utan du ska ha det bra och leva livet. Det är en princip som de alla avundsvärt lever efter här nere.

Dock känns det märkligt att i ena sekunden prata med “Henry” som dels är bästis med Kofi Annan, dels exporterar persikokärnor till värmeverk i Sverige och dels berättar att Obama är en schyst kille. De hade möte häromveckan och en liten informell middag tillsammans hemma. Detta är inga konstigheter och inte pÃ¥ nÃ¥got vis skryt utan enbart fakta. I nästa minut säger man hej och gÃ¥r ut pÃ¥ gatan där ludorna, eller skjulen som ni rikssvenskar säger, stÃ¥r pÃ¥ rad och erbjuder dig allt möjligt. Vi blev tex erbjudna att köpa en boaorm som en grabb pÃ¥ 8 Ã¥r fÃ¥ngat och tagit bort tänder, gift etc ifrÃ¥n. För 30 kr kunde jag alltsÃ¥ fÃ¥ en ny accessoar. Ja, kontrasterna är, som tur är, i mÃ¥nga fall lustiga här nere . Skrapa inte för mycket pÃ¥ ytan bara.

/Lady S

Dagen vi Ã¥kte till dammen…

Tue August 11, 2009, 21:44

Det känns lite som att den här bloggen genomgÃ¥r en metamorfos för tillfället – frÃ¥n att ha varit en massiv tänkarblog med ogenomträngliga stycken med text sÃ¥ har den nu blivit en bildblogg där bilderna säger mer än de tusen ord jag annars skulle tagit mig tiden att plita ner. Men det är sÃ¥ det mÃ¥ste vara nu, bilderna säger mer än mina tankar kan fÃ¥ fram och det skulle nog trots allt vara ganska trÃ¥kigt att uppleva ett nytt land genom enbart ord. SÃ¥ se och njut!

I vÃ¥rt rum är det tysk ordnung som gäller – välsträckta överkast och ordning och reda! ;) Det är förresten ingen som har en bäddmadrass liggandes som de känner för att FedEx:a till Accra? We’re in desperate need… Adressen är förresten “The green house neer the junction at the American House, East Legon, Accra, Ghana”. (Vanliga adresser är inte riktigt ett känt fenomen för dem.)

Likt förra gången då jag, M1, var här nere så är handfaten av ett snitt som inte direkt andas IKEA.

Och toaletten kallar vi plikttroget för “tronen” medan duschen gör att “beam me up, Scotty”-repliken inte är lÃ¥ngt borta. Att det sedan är självfall pÃ¥ vattnet är en annan femma – man fÃ¥r inte ha brÃ¥ttom när man duschar.

Yours truly.

PÃ¥ vÃ¥r morgonpromenad stötte vi pÃ¥ ett gäng femÃ¥ringar som ropade i munnen pÃ¥ varandra: “Obroni, take our picture, obrooooni!” Och bara genom att fota dem och sen ta dem i hand sÃ¥ hade vi gjort deras dag, ja, rentav vecka.

Morgonpromenaden imorse var lerig men uppfriskande.

De är inga stora fatalister direkt; man väljer att misslyckas. Så enkelt är det.

Överallt springer det hundar och getter, och de riktigt små skulle till och med väcka moderskänslorna hos en KGB-agent.

Hemma på gatan. I egenskap av blond, blåögd och svensk är Lady lika exotisk som en badboll i bollhavet på IKEA.

Dagen idag bjöd pÃ¥ äventyr till Akosombo, en liten oas i den stora oasen. Det är helt enkelt en inhägnad ort, med egen polisstation, brandstation, bank, elsystem och allt. Men det är inte stängt, vem som helst fÃ¥r bo där sÃ¥ länge de kan försörja sig men det var renare än resten av Ghana, vackrare pÃ¥ nÃ¥got sätt. Hur som helst sÃ¥ sitter vi här pÃ¥ hotellet som troligtvis byggdes i slutet pÃ¥ 60-talet – och dÃ¥ mÃ¥ste varit landets stolthet. Numera kändes det som att kliva in i en annan tid men maten var god och ölen kall.

Ladies and gentlemen, may I present to you – the Volta Lake. Världens största konstgjorda insjö och en damm verkligen värd namnet. Hotellet där vi Ã¥t lunch ligger högst upp pÃ¥ en topp pÃ¥ andra sidan dalen och därifrÃ¥n har man en hejdundrande utsikt.

Här nere med oss är förresten även några andra svenskar; sjukhuschefens son med sambo och även hans svåger med fru. Och så givetvis den allerstädes närvarande Emmannuel, vår chaufför, livvakt och spellevink.

Eller som vi säger här nere: Regnskog. Eller som Hipp Hipp hade sagt: Reeeeiiijnnskooouug.

Ja, sommar och såna grejer.

Och sÃ¥ dagens underligaste: En bankomat. Uppe vid hotellet, minst en halvmil frÃ¥n själva “byn” och belägen ute pÃ¥ parkeringen, stÃ¥r en bankomat med tillhörande satellitantenn.

Eller ja, fan, till och med en staty från Påskön skulle hysa känslor för de här små liven!

Efter lunch var det båttur på Voltafloden.

Och helt utan att vi hade bett dem om det sÃ¥ hade nÃ¥gra arbetare satt igÃ¥ng och bygga vÃ¥rt hus där strax intill floden. Är inte riktigt säker pÃ¥ att de vet om att det är vÃ¥rt hus bara, tror att det bara är vi tvÃ¥ som vet… eh, tror det.

Våra nya grannar bodde kanske inte lika ståndsmässigt men de är raka i ryggen och stolta som inget annat folk jag sett. Dessutom har de sjötomt och i stort sett obegränsat med fisk, bara i Voltafloden finns det arton olika arter av fisk.

Min kompis krokodilen.

Slutligen skulle jag ha en bild på min ständige följeslagare Ödlan men eftersom jag har bestämt mig för att ha en egen domän med wordpress som blogverktyg och därmed gjort det extremt omständligt att lägga in bilder så orkar jag inte idag. Ni får nöja er.

Dagens fundering:
Varför tar allt sÃ¥ lÃ¥ng tid här nere? Eller är det att de pÃ¥ nÃ¥got sätt har mer tid till sitt förfogande och att det därmed, i deras tidsenheter räknat, tar lika lÃ¥ng tid? Vi upplever det i alla fall som att det kan ta tvÃ¥ timmar att komma iväg frÃ¥n det att alla är klara, en timme att bre nÃ¥gra mackor eller en förmiddag för att besöka en skola tvÃ¥hundra meter bort. FrÃ¥gan är väl om man kan, eller ska, vänja sig vid det – just nu känns det avigt… Dessutom har folk här en väldigt liberal tidsuppfattning; “klockan tre” kan lika gärna betyda “halvsex”. Hur sköter man dÃ¥ sina affärer?

Lev väl vänner!

M1 & Lady

Kapitel 1 – a new beginning…

Mon August 10, 2009, 22:34

Dagens visdomsord från Ghana:
“Fear women and save your life.”
Рbakrutan p̴ en trotro-buss i Accra

Nu är jag nere i Ghana igen, den här gÃ¥ngen är vi tillsammans, Lady och jag. Vi har en vecka pÃ¥ oss att försöka lära känna landet, upptäcka de äkta pärlorna i halsbandet och helt enkelt fÃ¥ en känsla för landet som kan komma att bli vÃ¥r oas i Afrika under de kommande Ã¥ren – efter den veckan Ã¥tergÃ¥r vi till Sverige innan jag börjar min Eriksgata genom Europa för utbildning. SÃ¥ tanken är att vi här ska kunna lÃ¥ta er ta del av vÃ¥ra upplevelser, reflektioner och känslor innan ni själva kommer ner och kan bilda er en egen uppfattning.

Allt har förresten med Gud att göra, som stenhuggeriet här; “Gud Är Underbar Stenar AB” typ. Vansinnigt ödmjuka och vänliga människor och kristna ända in i kaklet.

Dagens hunk. På stranden vid Tills Hotel ute vid Gomo Fetteh. Vågorna var väl tre meter höga så inte så farligt.

Dagens hunkinna. Samma strand Рhelt ̦verbefolkad som ni ser.

Och pÃ¥ vissa ställen har det sköljts iland en del tusen snäckor…

…och en nallebjörn.

Utsikten frÃ¥n receptionen pÃ¥ hotellet är slÃ¥ende – och ändÃ¥ är stranden i det närmaste tom, priserna rent humana och tanken svindlande att söderut finns ingenting förrän Sydpolen kommer.

Men kontrasterna kan vara uppenbara ibland ocksÃ¥ – folket mÃ¥ vara stolta och vänliga men ibland känns det i hjärtat när man ser vilken fattigdom som finns.

Här i filmform – barnen blir helt saliga när de fÃ¥r se vita människor och ropar antingen “obroni” efter oss eller som lille pojken i filmen; “bye byeeeee!”.

Huset vi bor i för tillfället ligger i Accras “Djursholm” – även om omgivningarna kanske inte direkt känns som Danderyd… :)

Lunchen idag åts på La Palm Beach Resort, något som formligen måste klassas som ett überlyxhotell. Restaurangen (en av dem ska vi säga) låg nere vid havet och maten var mästerlig.

Omgivningarna är helt prunkande gröna…

…och jag och Emmannuel gör vÃ¥rt bästa för att hÃ¥lla stilen bland palmerna. Ser ni min solbränna? Eh… nej, just det. Inte än.

Efter lunch var det dags för ett besök pÃ¥ hantverksmarknaden – och det var fler än jag som blev alldeles trött och matt av allt köpslÃ¥ende…

Och nu kära vänner, är det dags för Lady och mig att dra ner luftkonditioneringen på nattläge, läsa ett par sidor bok och sen göra oss redo för en ny dag i Afrika.

Dagens fundering:
Om man har vistats i ett annat land, träffat pÃ¥ en annan kultur och nya människor, utan att ta nÃ¥got intryck – har man dÃ¥ verkligen besökt landet? PÃ¥ förekommen anledning sÃ¥ är jag tveksam; utan att ta intryck tycker jag att man slösar bort sin resa… eller egentligen inte ens har gjort en resa, förutom rent fysiskt, över huvud taget. Nej, lev livet till fullo och lÃ¥t hjärtat äta sig mätt pÃ¥ upplevelser!

Er visionär,

M1