i n d i a n s o m m a r

Landet längesedan…

(Today’s bouquet of ponderings and pictures consist firstly of the yin and yang of heroes, Ivorian underground clubbing, a man with a gun, a sunset, kittens kittens kittens kittens and my dream wardrobe!)

Ibland känns det som att nÃ¥got av det finaste man kan kalla nÃ¥gon är hjälte. Det finns människor, det finns personer, vänner, antagonister, barn, norrlänningar och fulla ryssar. Och sÃ¥ finns det hjältar. Jan Myrdal mÃ¥ vara en person som inte gjort nÃ¥got vidare mycket väsen av sig sen tidigare delen av 60-talet och mÃ¥ sÃ¥ vara att han i urstockholmarens ögon är norrlänning dÃ¥ han är frÃ¥n Bromma, men riktigt sÃ¥ straight edge ska vi inte vara. Däremot är han alla gÃ¥nger en hjälte – hur ska man annars kunna förklara hans snilleblixt om att fÃ¥ för sig att Ã¥ka till Indien, vandra ut i den mest oländiga regnskog som världen skÃ¥dat sedan oljan brann och sedan som i det närmaste inkontinent 82-Ã¥ring ta värvning för att stödja en gerilla som även den hade sin storhetsperiod tillsammans med Beatles? Hjälte. Jan Myrdal, denna gigant bland giganter!

Och bara för att se till att yin inte blir större än yang sÃ¥ mÃ¥ste jag ju givetvis länka till Expressen ocksÃ¥. I det här fallet handlar det om smarta fotbollsspelare [jo, de ska finnas sägs det!] men jag kan liksom inte lÃ¥ta bli att tycka att just de där exemplena är inte mycket att hänga i julgranen. Min favorit i samma genre är Dikembe Mutumbo, basketspelare i NBA – till att börja med har han ett namn som skulle fÃ¥ även Pippilotta Rullgardina-ekvilibrister att tungvricka sig [eller vad sägs om Dikembe Mutombo Mpolondo Mukamba Jean Jacque Wamutombo] men till det ska sedan sägas att han tagit examen i sÃ¥väl lingvistik som diplomati frÃ¥n Georgetown. Respekt!

Sen är det väl en annan femma att om Jan Myrdal är yin och Dikembe Mutumbo yang så är det i alla fall så i min värld att yang trumfar yin elva gånger av tio. Men som sagt, var sak har sin tid och just ikväll är det tid för att låta udda vara jämnt.

När vi sÃ¥ har kommit fram till dagens bilder sÃ¥ är det bara sÃ¥ – de kommer i en salig röra. Det har gÃ¥tt alldeles för länge sen sist och jag har dessutom hittat bilder i gömmorna som är sÃ¥ gamla att de inte ens riktigt förtjänar att bli visade, men jag kan inte stÃ¥ emot. SÃ¥ utan vidare ordning – nu kör vi!

Skylt inne pÃ¥ toaletten till den eminenta italienska restaurangen “Bella Roma“ här i Accra [som för övrigt förvandlas till en nattklubb av rang när solen gÃ¥tt ner]. Notera att det är svensk stavning pÃ¥ “papper” och att de har “pappersbönor” [waste beans] snarare än ditokorgar.

I fredags var det förresten återigen dags att beta av Accras nattliv från saker-att-göra-listan. Först var vi som bekant på Bella Roma och därefter bar det iväg till stadsdelen Asylum Down där någon i expatgänget hade koll på att tidernas mest obskyra Ivorianska undergroundnattclub låg. Väl där serverades ölen ur kylväskor, afrikansk house en français was the shit och UV-lamporna hade fått en renässans likt sent 90-tal!

Dagen efter var det dags för själabot och tvagning av sinnet frÃ¥n kvällen innan – sÃ¥ledes stod shopping pÃ¥ schemat! Vi har numera börjat fÃ¥ lite stil pÃ¥ boendet, tavlor pÃ¥ väggarna, lite sköna inredningsdetaljer [typ i stil med giraffer och elefanter] samt stiliga masker för att pimpa lite ytterligare. Eh… men ja, hur som helst – det har ju inget som helst att göra med den här bilden, förutom att bilden togs under vÃ¥r shoppingrunda – jag tyckte bara att det var sjukt roligt att göra reklam för Corned Beef Loaf frÃ¥n Brasilien och sedan lägga till det där snitsiga “FRESH“. HurdÃ¥, liksom? Färsk konserverad kalvsylta? Sen är det ju dessutom hysteriskt kul att de gör reklam för det thailändska riset “African Queen“…

GÃ¥rdagens mest obligatoriska – Labadi, bok och Star. [Eller som vi säger pÃ¥ engelska: BBB – Beach, Book, Beer.]

Ni vet att jag funderade över vilka färdigheter som kan vara vettiga att besitta? Den här killen har säkert nÃ¥got han är extra duktig pÃ¥ men trots det har han kommit till slutsatsen att det som ger honom mest [all be it att det troligtvis handlar om pengar snarare än personlig Nirvana] är att… eh, tja. Ni ser ju själva. :)

Dagens maträtt: Tonfisk, kycklingvingar och okrostuvning. Vad åt ni till lunch?

Dagens hemlighet: Jag är en tv-stjärna. Någon gång i september eller oktober kommer ni se mig och Felix Herngren på tv4. Mer än så här kommer ni dock inte få se innan dess. Däremot kan vi enas om en helt annan sak: Barn är förjävla söta ibland.

Solnedgång över delar av kåkstaden utanför Kumasi.

Dagens mest afrikanska bild blir den här. I mitten har ni min favoritskylt: Ocean Tiles & Wine. Tänk er en sÃ¥n butik hemma i Sverige liksom; “Vad säger du älskling, nu när vi ändÃ¥ är här och köper vin till köttet ikväll, ska vi inte köpa kakel och kakla om köket?”

Lady och vår säkerhetsvaktsträdgårdsmästare [han dubblar i sina roller] Emmanuel på Plantagen Accra-stylee.

När jag kom ut till bilen en morgon möttes jag av de här små tussarna till kattungar. Kattmamman verkade ha övergett dem men efter en smärre räddningsaktion [fyra kattungar blev till en sedan mamman hämtat tre och lämnat den fjärde att döden dö], som bland annat inbegrep Lady som extramamma, är nu alla fyra återbördade till sin mama och vårt liv har återgått till sin normala lunk.

Men kolla in knyttet liksom! Är det verkligen konstigt att hormonerna börjar spöka i kroppen när man ser ett sånt här liv? Nej. Just det. Moderskänslor är androgyna.

I svartvitt blir till och med en lyftkran spännande…

…även om den kan vara ganska dramatisk även i färg.

Och pÃ¥ tal om dramatisk – här är utsikten frÃ¥n sjukhuset ut över Accra. Här snackar vi platt stad även i jämförelse med typ Paris [som har lagar som säger att man inte fÃ¥r bygga skyskrapor i innerstan för att inte förstöra sin karakteristiska skyline].

Jag kan helt enkelt inte motstÃ¥ den här – jag vill ocksÃ¥ ha en sÃ¥n här garderob när jag blir stor!

Dagens fundering:
Hur kan det komma sig att ett sÃ¥ litet liv som en enda liten kattunge kan framkalla en känslostorm pÃ¥ sÃ¥ kort tid som tvÃ¥ dagar? Under de här 48 timmarna var jag beredd att gÃ¥ genom eld för den lille parveln, Lady plockade fram hela sin arsenal av modersinstinkter och det köptes modersmjölksersättning, googlades om barnsjukdomar hos kattungar, matades med nappflaska och vi hade även en kattanatomilektion för att komma fram till att han verkligen var en han, och gav honom sedemera smeknamnet “Krabaten“. Och allt det här pÃ¥ tvÃ¥ dagar. Hur kan det komma sig? En sak är ju given – kattungar är dödligt söta. [För övrigt tror jag att om man skulle ta med sig nÃ¥n miljon med kattungar och skicka i frontlinjen inför nästa krig sÃ¥ skulle man lätt vinna oavsett hur vältrimmade och hänsynslösa mördarmaskiner motstÃ¥ndarna ställer upp med – ingen kan stÃ¥ emot en kattunge!]

NÃ¥väl, det har gÃ¥tt lite för lÃ¥ng tid nu mellan uppdateringarna – jag ska skärpa mig! SÃ¥ folket, tack för ikväll – vi ses hos Jon Blund!

Er kommentar,

Merameramera