i n d i a n s o m m a r

Kräftans vändkrets…

Sun August 29, 2010, 20:17

(After a busy weekend with dinner at Monsoon, party in Osu and barbeque in East Legon it’s now Sunday and the calmness has once again found it’s way to the Swedish House. Today I’m offering you a multiple socket, a truck(?), the Volta river and the best homos around! Enjoy!)

Söndag eftermiddag och i vanlig ordning råder lugnet i the Swedish House. Dagen har inneburit en regnskur, inspektion av våra jordgubbsplantor och veckohandlande på Shoprite. Egentligen var tanken att vi skulle bege oss ner till stranden i vanlig ordning men då augusti inte riktigt har betett sig som årets regnfattigaste månad än så gav vi upp den tanken. Istället har vi börjat ladda för veckans höjdpunkt: Kräftskivan!

VÃ¥r midsommarfest gav helt klart mersmak gällande att arrangera middagar och fester; efter den festen har det kommit fram folk till oss som vi aldrig förut träffat och sagt saker som “Är det ni som hade midsommarfesten? Jag önskar såååå att jag kände er dÃ¥, för den sägs ha varit sÃ¥ bra!” SÃ¥ det är höga knäuppdragningar och planering à la Charles Ingvar Jönsson som gäller nu! Och nej, du tänker helt rätt – det finns inte en sportmössa att vi kommer fÃ¥ tag pÃ¥ svenska kräftor i Ghana. I fullriggad Kaisa Warg-anda har vi dock tagit vÃ¥r tillflykt till ordstävet “man tager vad man haver” och kommer att göra kräftspad med dill [för krondill är även det nÃ¥got av en bristvara här nere] och koka hummer istället. Det är hÃ¥rt att behöva äta hummer istället för kräftor, men vi ska försöka överleva…

Dagens shoutout:
Om nÃ¥gon ska Ã¥ka frÃ¥n Stockholm till Accra nu i veckan och tycker att livet gÃ¥r lite pÃ¥ rutin och att det vore spännande att smuggla saker – hör av dig till mig. Och alltsÃ¥, heroin och kokain spelar liksom inte ens i samma liga som vi gör – vi behöver tyngre grejer än sÃ¥: Kräftor och krondill!

Bilderna ni bjuds pÃ¥ idag är en totalt eklektisk mix frÃ¥n sommaren – men för att nÃ¥gon ordning ska rÃ¥da sÃ¥ börjar vi med en given:

Dagens mest självklara: En bok, en Star och en strand. Tagen nere på Labadi Beach för en vecka sen. [Kalle: När kommer ni? Labalabalabalabalaba!!]

Förresten, det var ett tag sen jag skrev om nÃ¥got jobbrelaterat – i och för sig försöker jag skilja sÃ¥ gott det gÃ¥r pÃ¥ jobb och privatliv men det är ju de facto sÃ¥ att utan mitt jobb sÃ¥ hade jag med största sannolikhet inte befunnit mig i Ghana i skrivande stund, utan snarare i en lägenhet i en av Stockholms skönaste förorter, med balkongdörren pÃ¥ glänt och förbannandes det faktum att sommaren snart är all. Hur som helst – projektet knallar pÃ¥. Förhoppningen borde vara att vi innan Ã¥ret är slut har kunnat pÃ¥börja behandlingen för premiärpatienterna pÃ¥ Sweden Ghana Medical Centre. Sen är det ju som alltid med projekt – de tar dubbelt sÃ¥ lÃ¥ng tid och blir dubbelt sÃ¥ dyra, men det handlar ju snarare om Murphys lag än nÃ¥got annat…

I alla fall, ett par gÃ¥nger i veckan är jag ute pÃ¥ byggarbetsplatsen för att göra mina smÃ¥ inspektioner – och nu i veckan hittade jag en skön grej som inte riktigt hade varit legio i Sverige:

‘mÊŒltÊŒpÊŒl ‘sÉ‘kɪt – eller som vi säger pÃ¥ svenska: Grenuttag…

Ã… andra sidan är det ju sÃ¥ här – man gör det bästa av situationen. Har man inget grenuttag sÃ¥ tillverkar man ett – och har man dÃ¥ inte tillgÃ¥ng till allt man skulle önska sÃ¥ tvinnar man kablarna för hand och tejpar. Jag menar, hur svÃ¥rt kan det va?! :) Det är lite i samma anda som nästa bild är – det finns en statlig bilprovning men som sÃ¥ ofta annars i länder med labil ekonomi sÃ¥ är de flesta, i synnerhet statligt anställda [pÃ¥ grund av de lÃ¥ga lönerna], mottagliga för mutor och dÃ¥ kan i det närmaste vilket fordon som helst trilla igenom…

Jag menar – ibland har jag bara svÃ¥rt att förstÃ¥ att vissa av bilarna man ser ute pÃ¥ vägarna verkligen tar sig framÃ¥t. Det är liksom möjligen med god vilja och en stor portion nonchalans man ens kan kalla det här för ett fordon. Ã… andra sidan – det är slimmat till tusen! Inte en onödig pinal finns kvar pÃ¥ den här eh.. bilen!

En sak som jag fullkomligt älskar med ghananerna är deras sätt att sikta mot stjärnorna i hopp om att komma till skogsbrynet. Det är pÃ¥ sätt och vis som att de anammat min gamla slagdänga “att vara bäst innan det gäller” – eller ta det här stället som exempel; Hollandais Restaurant och Bar. So far so good, eller hur? De serverar frukost, smÃ¥rätter, kontinentala och kinesiska rätter, lokal mat, smörgÃ¥sar och sallad. Och de är dessutom en cocktailbar…

…och sÃ¥ zoomar vi ut – Hollandais är ett hÃ¥l i väggen pÃ¥ ett litet skjul bredvid vägen. Med största sannolikhet är den enda maträtten som finns friterad kyckling och ris, ackompanjerad av lokal öl eller vatten. Men det är det som gör det sÃ¥ underbart! Det är som att slaget är vunnet redan innan man plockat upp vapnen, sÃ¥ länge skylten vittnar om nÃ¥got storslaget sÃ¥ gnuggar en hel del av den storslagenheten av sig – oavsett verkligheten.

AlltsÃ¥, jag är ju man [och dessutom ingenjör] och därmed möjligen en smula mer pragmatisk än gemene man [eh, kvinna?] – men gÃ¥r det inte lite till överdrift när man installerar en dusch ovanför pissoaren?

Stämningsbild från Voltafloden.

Min kompis ödlan.

Och vi fortsätter följetongen “Att vilja men inte riktigt kunna“: Accras avgjort bästa kinarestaurang, Mandarin, kallar sig själva nÃ¥got olyckligt för en “Restawiant“.

Och om vi sluggar oss vidare pÃ¥ inslagen bana: PÃ¥ det sköna libaneshaket Venus nere vid Oxford Street kan man mumsa hummus för allt man är värd. Och jag veeeet att hummus har lika mÃ¥nga stavningar som Burt Reynolds har gjort b-rullar – men jag kan inte lÃ¥ta bli att le Ã¥t meningen “Ghana’s best homos…“.

Slutligen, lite allvar – ni som har orkat er ända ner hit – hur kommer det sig att ni läser det som jag skriver? Känner du mig sedan innan, har ni hittat hit genom den store herr G. Oogle eller är ni för[v]irrade stackars lingvistsjälar som hoppades pÃ¥ att ni skulle fÃ¥ ert lystmäte av Sanskrit och kilskrift när ni gick in pÃ¥ sanskrit.se? Anledningen är att jag har börjat tvivla pÃ¥ mig själv – jag skriver för mig själv, och nu i och med vÃ¥rt Afrikaäventyr även för er läsare som jag v e t att jag har; släkt och vänner. Men resten av er dÃ¥? Skriver jag ens intressant eller är det förmätet och självgott rakt igenom? Jag fick höra att jag borde försöka göra djupdykningar i den afrikanska myllan och sÃ¥väl diagnostisera samhället i stort som göra kvalificerade analyser av den ghananska kulturens framfart sedan slaveriet och framÃ¥t. Och jag vet inte, är ni intresserade av sÃ¥nt? Tror ni ens att jag är kapabel till sÃ¥nt? Och kanske än mer avgörande – tror j a g att jag är kapabel till det? Tiden fÃ¥r utvisa…

Dagens fundering:
Vad är det som pÃ¥verkar längtan? Är livet egentligen som en enda stor Maslow:sk pyramid? I sÃ¥ fall torde förklaringen till att jag inte saknar er därhemma lika mycket nu, ligga i det faktum att Hon jag saknade mest av alla förut i skrivande stund sitter i soffan bredvid mig och äter svenskt lösgodis. Men är det förklaringen? Vad ä r längtan egentligen? Är inte längtan ett skapat fenomen, som möjligen dessutom gÃ¥r hand i hand med teorin att människan alltid vill ha vad den inte kan fÃ¥? Och om sÃ¥ är fallet – hur kan det dÃ¥ komma sig att jag inte känner längtan efter nÃ¥got annat nu – typ kräftor, som jag vill ha men inte kan fÃ¥…? Stora frÃ¥gor, inte sant? Eh…

Slutligen – dagens anagram:
Må väl kamrater!
Å kravet är lamm!

Era desertörer,

Bonnie & Clyde

Den lÃ¥nga färden…

Sun August 22, 2010, 0:42

(Another of those epic updates with a million pictures and quite a lot of rambling about our holiday in Sweden. So what I’d do if I was an anglophile is concentrate on the pictures… Alas, the descriptive texts are all in Swedish so you have to make do with this: Stockholm by summer, Ã…re’s old church, a wedding in Dalarna, a bumblebee on a yellow flower and very odd working hours. Enjoy!)

Så är vi så återigen på plats nere i Ghana. Eriksgatan som i det närmaste kom att skriva om historien för flest resmål på kortast tid tog, som vanligt, sin början i Akwaaba Lounge på Kotokas flygplats här i Accra. För första gången var det så dags för oss som par att dra nytta av mitt flygflängande och med passen i högsta hugg så släntrade jag och Lady igenom alla kontroller fram till gaten i en enda lång gräddfil. Sedan bar det av hemåt, mot Amsterdam först och därefter vidare mot Nueva Estocolmo!

Men innan jag hänger mig Ã¥t att nÃ¥gorlunda kronologiskt försöka trÃ¥da ut vÃ¥ra semesterveckor sÃ¥ tänkte jag ta tillfället i akt och välkomna alla nya läsare. Sista tiden har jag insett att den här bloggen har vuxit ur sig själv lite – det var väl ett tag sen [and then some] som jag började förstÃ¥ att jag inte längre skrev enkom för mig själv utan att jag hade en trogen läsarskara av mina nära och kära. Senaste veckorna har det dock trillat in mail till indiansommar@sanskrit.se där folk jag aldrig varken träffat eller pratat med har hittat hit – och fastnat.

SÃ¥ känn er välkomna, Sophie, Vivi och Tobias [bland andra]- och var sÃ¥ snälla att ha överseende med att den här bloggen tidvis är ytlig, egocentrerad och ibland rentav… menlös, i all sin enkelhet. I övrigt är allt precis som vanligt – min blog är min litterära fristad och ett sällan skÃ¥dat forum för inbördes beundran. Okej? Nu gÃ¥r vi vidare…

FrÃ¥n the Swedish House, East Legon, Accra, Ghana, Afrika…

…via en soluppgÃ¥ng nÃ¥gonstans ovanför norra Frankrike…

…till ett molnigt men uppfriskande svalt Stockholm i sommarskrud.

FrÃ¥n ett Ghana där temperaturen under vÃ¥ra mÃ¥nader aldrig sjönk under 24 grader till ett Sverige som just upplevt tidernas varmaste sommar… för att sen totalt glömma bort hur man gjorde när man… eh, gjorde sommar. Det var som att man kunde skära skivor av den kalla [jo, femton grader är faktiskt kallt!] sommarluften, jämfört med den fuktiga och lite kvava tropikvärmen här nere. Efter en välkomstkommitté värdig ett kungapar [tack Rémy för att du hämtade upp oss] bar det sÃ¥ av hemÃ¥t till förorten för lite skumpa, köttfärssÃ¥s och – för första gÃ¥ngen pÃ¥ nästan tre mÃ¥nader – en säng med fjädrar snarare än ett massivt latexskum [vilket är ungefär lika obekvämt som det lÃ¥ter]!

Pausreflektion:
Visste ni förresten att de rosor ni köper i blomsteraffären med största sannolikhet kommer frÃ¥n Ecuador? Och det är väl okej, rosorna frÃ¥n Ecuador är lÃ¥ngt mycket vackrare än nÃ¥gra man kan odla i Europa – men nÃ¥got som stör mig lite är att i det närmaste alla rosor som odlas i Ecuador fraktas till Holland och blomsterauktionen i Amsterdam [som för övrigt är världens största byggnad med sina 1 000 000 kvadratmeter], och en betydande andel av dessa rosor köps sen upp av Sydamerikanska grossister som skeppar tillbaka rosorna… Känns sÃ¥där va?

Det faktum att vi bor utomlands för ju med sig vissa bieffekter – en av dessa är att under en semester hemma i Sverige sÃ¥ blir det en hel del resande. SÃ¥ efter tvÃ¥ dagars rast och vila à la urbant pensionatshäng kuskade vi iväg pÃ¥ vÃ¥r Sverigeexpedition med Torshälla som första stopp. Väl där bjöds det pÃ¥ thaimat med skarp chilihetta, kvalitetsmys med Bosse och Afrikauppdateringar frÃ¥n den förlorade sonen och svärdottern. DärifrÃ¥n bilade vi sen upp till Ã…re, för att i sann boyscout-anda rekognocera inför höst-vinterns stora begivenhet – Bröllopet [för övrigt är det länken som ni som sökt pÃ¥ “Lady och M1 bröllop“ och hamnat här ska använda, sÃ¥ ni vet]. I slutet av november är det nämligen dags för mig och Lady att ja-ja:a i Ã…re gamla kyrka!

TorshällaÃ¥n tidig [hrm, nÃ¥ja] morgon innan bilresan upp till Ã…re tog vid…

Ã…re Kyrka i kvällssolen. Den tjugosjunde november 2010 blir det Ã¥ka av här i kyrkan – dÃ¥ tar jag examen i kärlek och tentar av det sista genom att gifta mig med min Lady! Wohooo!!

Och när man talar om trollen sÃ¥ stÃ¥r de i bastun [som jag sa när jag var liten] – här är vi dÃ¥, jag och Lady. PÃ¥ en parkbänk i Ã…re. Med kvällssolen sÃ¥där mystiskt strilande genom träden.

Bodde gjorde vi förresten pÃ¥ det enda alternativet som egentligen finns i Ã…re – om man nu ska bo stÃ¥ndsmässigt utan att för den sakens skull mätta munnarna pÃ¥ vÃ¥ra svurna edsfiender Norge och Finland, vill säga – Hotell FjällgÃ¥rden. Och även om hotellet är det bästa i trakten och de dessutom har en marknadschef som inte är av denna värld, sÃ¥ finns det saker de skulle kunna förbättra. Som skyltningen. Dock är den saken redan pÃ¥ gÃ¥ng att ordnas, viskas det, enligt säkra källor, om i maktens korridorer…

Uppe i Ã…re njöt vi av timslÃ¥nga solnedgÃ¥ngar [till skillnad frÃ¥n i Ghana där det tar ungefär tio minuter för solen att gÃ¥ ner], promenader längs en sommargrön Ã…reskuta och de obligatoriska att-pricka-av-momenten; choucroute garnie pÃ¥ Werséns, brutalgod skräpmat pÃ¥ Broken och allvarsamma drinkar pÃ¥ Dahlboms. Ett besök inne i Östersund hanns med innan den gamla slagdängan “underbart är kort” fick ta vid och färden gick vidare. Nästa stopp var Hjortnäs utanför Rättvik, där bröllop för the Vajsings väntade. Dock skulle jag vilja göra ett instick – ni minns kanske när jag och Lady var pÃ¥ kräftskiva i Hjortnäs för ett knappt Ã¥r sen? När jag sen satt pÃ¥ planet pÃ¥ väg tillbaka till Tyskland sÃ¥ träffade jag Lillian och Fred, som bodde ett stenkast [okej dÃ¥, möjligen ett Ricky Bruch-stenkast] frÃ¥n stugan där vi var pÃ¥ kräftskiva? Vi har fortsatt att skicka vykort till varandra sÃ¥ jag och Lady gjorde slag i saken och begav oss för att hälsa pÃ¥ dem. Det visade sig att även om deras barn spridits vind för vÃ¥g [en dotter i San Fransisco, en i Malaysia och en i Bohuslän] sÃ¥ kan det dÃ¥ rakt inte bero pÃ¥ oävna barndomsminnen – med en äkta faluröd stuga med vita knutar och sjöutsikt och fyra tomter ytterligare därtill sÃ¥ lever Lillian och Fred som kungar.

Bröllopet för paret Varland hade allt som ett sommarbröllop ska ha: Det var mulet, det blåste och väderprognoserna hade flaggat för regn.  Men när Towe och Johan väl stod där,  på Hjortnäs brygga, då tittade solen fram och sommaren kom på att det faktiskt inte är helt legio att lägga av redan i slutet av juli. Dagen fortsatte med champagne och snittar, utomordentligt god buffémiddag och kröntes senare under kvällskvisten med seriösa drinkar och vanvettigt dansande! Ett perfekt bröllop för ett perfekt brudpar! Hurraaaa!!

Bröllop var det ja, här ser vi det lyckliga paret Varland under ceremonin med Siljan som bakgrund.

Och här har vi bruden själv dÃ¥ hon dansar sitt patenterade paradnummer “Duracellkaninen“. Fotograf är ingen mindre än jag själv och för er som undrar sÃ¥ är det filmat med sjutton bildrutor per sekund och utan ljud – därefter har bruden redigerat ljusstyrkan [vilket verkligen behövdes] och lagt till ett skönt sound.

Efter solnedgÃ¥ngar i Ã…re och sommarbröllop i Hjortnäs var det Ã¥terigen dags för ett pitstop i Stockholm för att ladda batterierna. PÃ¥ schemat stod häng med diverse syskon [Ladys bror och syster och min bror], lite jobb och en hel del träffar med vänner. Dock är det ju sÃ¥ – saker och ting blir aldrig som man tänkt sig sÃ¥ det som skulle varit en avslappnad fredag blev, för min egen del, en helt underbar och fantastiskt galen svensexa! Utan att avslöja för mycket kan jag säga att den inbegrep 20-talsjazz i RÃ¥lambshovsparken, ett spegelvänt LÃ¥ngholmen och ett abonnerat J&B till min ära – en dag att minnas länge… Det fina i krÃ¥ksÃ¥ngen är att även Lady fick sig en möhippa till livs – även där ska jag väl egentligen lÃ¥ta tystnaden tala men det ryktas om sÃ¥väl pole dancing som sumobrottning…

AlltsÃ¥ – apropÃ¥ nÃ¥got helt annat, jag har funderat pÃ¥ det här med att vara balettdansör – vore inte det ett ganska schysst jobb? Okej att man mÃ¥ste öva en hel del, men pÃ¥ köpet fÃ¥r man ju en kropp som heter duga och här kommer det fina i krÃ¥ksÃ¥ngen; man gÃ¥r i pension när man är 37! Jag har inte riktigt tagit upp den här tanken med Lady än men att byta bana frÃ¥n medicinteknisk ingenjör till balettdansör, det kan väl inte vara sÃ¥ svÃ¥rt?

När vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ balettdomänerna sÃ¥ finns det en del hemsidor som jag sparat bland mina länkar, sidor jag ibland Ã¥tervänder till liksom. Det här är en sÃ¥n sida – även om det är ganska sällan jag trillar in där, jag blir helt enkelt för illa till mods, det suger i hela magen när jag ser bilden! Vad hÃ¥ller han pÃ¥ med?! Sen händer det ibland ocksÃ¥ att jag gÃ¥r bort mig i de förlorade städernas värld, tänk Varosha pÃ¥ Cypern, Kowloon Walled City eller Hashima Island – magiskt! PÃ¥ en mer svensk skala ska jag även passa pÃ¥ att nämna Tomt&Öde – inga städer men väl hus som ser ut att ha lämnats i all hast vind för vÃ¥g.

Efter en och en halv vecka i Stockholm bar det av ner mot SkÃ¥ne och Ladys familj – och där nere, pÃ¥ Helsingborgs egen Champs Elysées, RÃ¥dhusgatan, gled ett dussin Ferraris förbi. Bara sÃ¥där liksom.

Kan det bli mer svensk sommar än sÃ¥ här? Jag menar, kom igen – saft under äppelträdet pÃ¥ kolonin?

Hortensia.

En humla och… eh, ja en gul blomma.

Men det är väl sÃ¥, även om augusti inte ens var halvvägs gÃ¥ngen när vi var där sÃ¥ börjar växterna se slutet pÃ¥ säsongen…

…det är som att sommaren ställt in skorna liksom.

Ã… andra sidan finns det ju ögonblick som det här – dÃ¥ allt bara skriker SOMMAR!

Självporträtt.

Regntunga skyar fick kvällshimlen att bli än mer dramatisk.

Början pÃ¥ slutet av semestern spenderades alltsÃ¥ nere i Helsingborg, där saftstund i kolonistugan och kräftskiva hemma hos svärmor pÃ¥ Svedenhov Hilton varvades med Fernet pÃ¥ Zoobar med världens bästa PÃ¥lle. Men säg den lycka som varar för evigt – i mÃ¥ndags tog vi förmiddagsflyget frÃ¥n Kastrup till Amsterdam där sedan KL0589 stod redo för att ta oss tillbaka till Ghana…

…tillbaka till East Legon i Accra, där ögonklinikerna har öppet onsdagar och torsdagar mellan sex pÃ¥ kvällen och tolv pÃ¥ dagen… [eh, hur tänkte de där egentligen?]

Där är vi nu. I skrivande stund ligger Lady och sover i soffan bredvid mig och jag smuttar på ett glas rosé medan jag lägger sista handen vid mästerverket du just läst färdigt.

Dagens fundering:
Är reflektion en av människans uppgifter? Att reflektera över sin situation, var man är just nu, vart man är pÃ¥ väg och var man har varit? Eller är min dröm om den epikuréiska livsstilen – en trädgÃ¥rd och sÃ¥ den goda trion; vänner, mat och vin – kanske ändÃ¥ nÃ¥got att sträva efter? Trots allt borde ju envar äga sitt eget liv och därmed även, Ã¥tminstone till stor del, rätten att styra över detsamma. Sen kan jag väl förstÃ¥ att det kan sticka i folks ögon att nÃ¥gon drömmer om ett bekymmersfritt liv i en trädgÃ¥rd ackompanjerat av ett glas vin – men alla kan inte rädda världen. Eller som Felix Herngren sa; “Var inte sÃ¥ himla svensk – se pÃ¥ ditt liv med amerikanska ögon: Du räddar liv varje dag och du är bäst pÃ¥ det du gör!” Och som vanligt ligger nog sanningen nÃ¥gonstans däremellan…

Slutligen – we’re back! Kommentera mera! Jag och Lady läser allt! Och som vanligt [i framtiden, störtskön reklam en gÃ¥ng i tiden – eller hur?] avslutar jag det hela med att säga att jag ska bättra mig. Fler inlägg oftare. Jojomensan…

Er londonjär,

Piripiri