Hong Kong…
Tue April 27, 2010, 17:16(I sann nybyggaranda sÃ¥ har jag härmed enhälligt fattat beslutet att de här parenteserna frÃ¥n och med nu kommer tillägnas dagens sammanfattning. So without further ado – tillÃ¥t mig presentera: Hong Kong, tankar om sprÃ¥k, tankar om sömn och dagens bildskörd. God läsning!)
Hong Kong. Smaka pÃ¥ orden – Hong Kong. Home of Bruce Lee och med det även producent av en betydande del av alla världens fighterrullar. [Rolig parentes i sammanhanget är att av alla filmer som gjorts i filmen sÃ¥ är större delen gjorda pÃ¥ kantonesiska, vilket talas av en i sammanhanget försvinnande liten del – typ 150 miljoner – till skillnad frÃ¥n Mandarin som talas av närapÃ¥ tvÃ¥ miljarder… Men sÃ¥ pratar man ju kantonesiska i Hong Kong och sÃ¥ledes gjordes alla gamla sköningar till Hong Kong-rullar pÃ¥ kantonesiska snarare än Mandarin. Men som sagt, parentes.]
Hur som helst, i helgen var det sÃ¥ dags att korsa gränsen mellan Kina och Kina-fast-inte-lika-mycket-Kina och förära Hong Kong med ett besök. Tidig sänggÃ¥ng pÃ¥ fredagkvällen [och detta hör och häpna trots happy hour och därtill kommande vidlyftiga löften om öppen bar och drick-sÃ¥-mycket-du-orkar i expatkvarteren] gjorde att starten gick klockan nio pÃ¥ lördagmorgonen. PÃ¥ hotellet köpte jag och Roland [som knallfull och luktandes som ett krossat systembolag kom instövlandes tvÃ¥ sekunder innan min satta deadline] biljetter och satte sÃ¥ iväg. En och en halv timme skulle resan ta, om det var mycket trafik, annars runt en timme. LÃ¥t mig säga sÃ¥ här: Den som gjort den glädjekalkylen vet tydligen ungefär lika mycket om passkontrollen för att komma ut ur Kina och in i Kina-fast-inte-lika-mycket-Kina som en femÃ¥ring vet om självdisciplin när det gäller lördagsgodis – kön fram till passkontrollen tog lite knappt tvÃ¥ timmar att komma igenom och kön till den andra passkontrollen [för det räcker inte att ha en person som stämplar bÃ¥da stämplarna – ut ur Kina och in i Hong Kong] tog ytterligare en timme. Väl pÃ¥ andra sidan väntade sen en busstur pÃ¥ trekvart. NÃ¥väl, det är ju kul att vara pÃ¥ väg ocksÃ¥ – inte bara att vara framme. Eh…
Framme i Hong Kong hade jag en agenda: Se pÃ¥ skyskrapor och köpa en väska. Eftersom Roland i mina ögon snarast kunde betecknas som ballast sÃ¥ gjorde jag tidigt klart för honom hur jag tänkte lägga upp min dag – fotografera skyskrapor, Ã¥ka och köpa väska och avsluta med att fotografera skyskrapor. Och det är en ganska bra summering av dagen – som dessutom kröntes med ytterst exklusiv Hong Kong-mat; Pizza Hut till lunch [men Oh my God vad jag hade längtat efter flottig pizza!] följt av McDonalds till middag. Hur som helst, mina mÃ¥l uppfylldes – här nedanför ser ni resultatet av skyskrapefotograferandet och i hotellrummet ligger en sprillans ny väska frÃ¥n Pumas outlet ute i Tung Chung.
Slutligen var vi sÃ¥ framme vid punkten dÃ¥ vi bÃ¥da kände att det hade varit skönt att Ã¥ka tillbaka till Shenzhen. Och det hade ju varit en inte alltför betungande uppgift om det inte hade varit för att… tja, vi hade liksom ingen aning om var vi hade gÃ¥tt av bussen när vi väl kom. SÃ¥ logiken fick rÃ¥da, jag tog mig an rollen som mästerdetektiven Blomkvist och vi följde, mycket Hans&Gretchel:skt, kaksmulorna tillbaka till början… vilken var sÃ¥där lätt… Tänk Stockholm och typ Zinkensdamm – en tunnelbanestation med en uppgÃ¥ng. Lätt! Eller hur? I Hong Kong har varje tunnelbanestation typ tio uppgÃ¥ngar [som kan ligga en kilometer ifrÃ¥n varandra] och för att lägga sten pÃ¥ börda kan jag ju säga att just vÃ¥r station, Mong Kok, har elva olika uppgÃ¥ngar och som om inte det vore nog sÃ¥ har de även enligt Guinness Rekordbok världens högsta befolkningstäthet [tänk er typ fyra stycken Södertälje till invÃ¥nare räknat per Södermalm till ytan]! Hur som helst – jag är ju inte ingenjör för intet sÃ¥ det är klart vi hittade tillbaka! Efter biljettinköp var vi PÃ¥ Väg! Yeah!
Efter tjugo minuter sÃ¥ kommer känslan krypande; nÃ¥got är fel. Efter en halvtimme är jag säker: Vi har inte passerat hamnen, Hong Kongs hamn [som för övrigt är stor som typ SkÃ¥ne – eller ja, kanske inte riktigt, men lätt som… eh, Perstorp? Kanske…]. Efter en timme stannar bussen nÃ¥gon helt annanstans än Shenzhen Bay, som vi Ã¥kte frÃ¥n pÃ¥ vägen till Hong Kong. Jag tittar lite uppgivet pÃ¥ busschauffören och säger “Shenzhen?“, varpÃ¥ han viftar ut mig ur bussen med orden “LG 9195!“. Det visade sig vara en mellanstation, för att vi skulle checka ut ur Hong Kong. SÃ¥ fram med pass, fyll i utreseblanketten [och tacka även din lyckliga stjärna att busschauffören hade närvaro nog att ge dig bussnumret, som sedemera kontrollerades minutiöst av tjänstemannen bakom disken], stÃ¥ i kö och vänta och fÃ¥ den lilla eftertraktade stämpeln… Sedan ut pÃ¥ andra sidan där nÃ¥gonting var fel. Igen. Inga taxibilar, inga bilar överhuvudtaget för den delen – och det var ju inte sÃ¥ konstigt; vi hade ju inte kommit in i Kina än även om vi inte heller var i Hong Kong. Ingenmansland fick en helt ny innebörd… jag vände mig om mot Roland och fick en sÃ¥n där hjärndöd blick som man bara kan ge om man är en bakfull trött tysk fast i Ingenmansland mellan Kina och Hong Kong. Efter ett tag hittar vi rätt – bussen väntade pÃ¥ oss och chauffören blinkade glatt när jag försökte säga tack pÃ¥ kinesiska och peka pÃ¥ bussens nummer. Hur som helst – tillbaka kom vi via Huanggang där sedan taxi tog vid innan jag vid halvtio pÃ¥ kvällen damp in pÃ¥ rummet.
Dagens fundering:
Har tankarna ett sprÃ¥k? Man brukar ju säga att man lärt sig ett nytt sprÃ¥k riktigt bra när man börjar tänka och drömma pÃ¥ det sprÃ¥ket, men jag undrar – när man tänker, använder man verkligen sitt sprÃ¥k? Helen Keller, hon var bÃ¥de blind och döv [och hade därmed ganska uppenbara problem att lära sig nÃ¥got sprÃ¥k i den mer instinktiva bemärkelsen] men nog kunde hon tänka ändÃ¥. Och vad hade hon dÃ¥ för sprÃ¥k? Jag vill nog tycka att en tanke kan vara i sanning internationell, i det att den inte är beroende av nÃ¥got sprÃ¥k. Tanken tar sig uttryck i sprÃ¥k först när den blir uttalad, eller nedskriven. Väl?
Dagens bonusfundering – feat. Nina i Zürich:
Hur skulle vÃ¥ra liv se ut om vi inte sov? AlltsÃ¥, om vi inte behövde sömn, utan levde vÃ¥ra liv rakt av utan de välbehövliga uppehÃ¥ll som sömnen utgör. Skulle vi leva ett liv närmare det jag funderade pÃ¥ om vi skulle leva för evigt eller skulle livet bli ett enda lÃ¥ngt dygn istället? Och för den delen – är sömnen en del av ens liv, egentligen? För livet borde väl vara upplevelser som man är med om i första person – och nog för att sömngÃ¥ngare och drömmar i all ära gäckat forskare genom historien men ingen kan väl pÃ¥stÃ¥ att man pÃ¥ riktigt aktivt njuter av sömn mer än att det är en härlig känsla att somna och inte lika wunderbar att vakna upp?
Men nu kör vi lite bilder va?
Yours truly, på kajen i Hong Kong. På andra sidan sundet skymtar Hong Kong Island med skyskrapor och neonfrenzy.
Speaking of neonfrenzy – nattens intÃ¥g hade väl inte helt och hÃ¥llet fattat sitt grepp om oss men icke desto mindre fick jag en försmak av mängden med neonskyltar i stan…
…och precis när jag och Roland trodde befinna oss i skobutikernas Mekka i Hong Kong [fyra kvarter med typ 200 skoaffärer] sÃ¥ insÃ¥g jag att kvarteren bjöd pÃ¥ mer än sÃ¥ – hotellrum som hyrs ut per timme! Weltklasse! Eller som de säger i Hong Kong: Romance High Class!
Min egen version av Hong Kong [klicka pÃ¥ bilden, God damn it!]. Helt okej och väl pÃ¥ plats en imponerande syn – men jag kan inte lÃ¥ta bli att tycka att den här bilden är patetisk. Kolla här och här sÃ¥ förstÃ¥r ni vad jag menar – Hong Kong. By. Night. Is. The. Shit. Och bilder som dem fÃ¥r mig att börja förstÃ¥ mina kära vänner som dunkat pÃ¥ med kamerahus, objektiv och megapixlar sÃ¥ det bränt hÃ¥l i plÃ¥nboken – jag smäller helt enkelt inte lika högt med min kompaktkamera. Men som Leonard Cohen säger: First we take Manhattan, then we take New York!
Dessutom kan man komma lÃ¥ngt med en liten kompaktkamera…
Dagens sista – idolbild!
Jag ska försöka att bättra mig gällande uppdateringar – just nu försöker jag prioritera sömn och studier framför att göra mig själv pÃ¥mind via bloggen men jag inser lite smÃ¥tt att min rent narcissistiska Ã¥dra mÃ¥r bra av att skriva här med [Ã¥tminstone i förlängningen – när jag fÃ¥r till en dialog med er som läser – vilket dÃ¥ automagiskt kommer mig till gagn i form av skönt självsäker vetskap om att ni beundrar mig…] Eh. Ja – självgod? Vem? Jag? Och förresten är ordet “automagisk” ett lÃ¥neord frÃ¥n Sebbe the man. Men det är sÃ¥ in i bänken bra att jag helt enkelt använder det som mitt.
NÃ¥väl, godnatt frÃ¥n Shenzhen mina vänner. Hoppas vÃ¥ren visar sig frÃ¥n sin bästa sida där hemma – snart kommer jag förbi och ska försöka stjäla till mig tvÃ¥-tre dagar vÃ¥r innan det är dags för en Ã¥rslÃ¥ng sommar nere i Ghana…
På återläsande!
Er vinkel,
Tintin
Hej Magnus, Det var ju förväl att ni hittade ut ur Hongkong. Bra jobbat!
Verkar omständigt att ha ett sådant sjå för att komma fram och tillbaka. Ha en bra tur hem till Sverige och lady. många kramar/svärmor
svärmor — Wed 28 April, 2010 #
__________
Eftersom jag just idag är totalt förslappad och Facebook har gjort att jag tappat förmågan att uttrycka mig, så säger jag bara: Gillar
Elin — Sat 1 May, 2010 #
__________
Elin:
Jag kanske borde införa de ikonerna pÃ¥ min blog, “kommentera” och “gilla”? :)
svärmor:
Nu är jag i Afrika igen och om några dagar kommer din dotter, då är det vi två mot världen igen! Lovar att hålla er uppdaterade! :)
admin — Fri 7 May, 2010 #
__________