Kräftans vändkrets…
Sun August 29, 2010, 20:17(After a busy weekend with dinner at Monsoon, party in Osu and barbeque in East Legon it’s now Sunday and the calmness has once again found it’s way to the Swedish House. Today I’m offering you a multiple socket, a truck(?), the Volta river and the best homos around! Enjoy!)
Söndag eftermiddag och i vanlig ordning råder lugnet i the Swedish House. Dagen har inneburit en regnskur, inspektion av våra jordgubbsplantor och veckohandlande på Shoprite. Egentligen var tanken att vi skulle bege oss ner till stranden i vanlig ordning men då augusti inte riktigt har betett sig som årets regnfattigaste månad än så gav vi upp den tanken. Istället har vi börjat ladda för veckans höjdpunkt: Kräftskivan!
VÃ¥r midsommarfest gav helt klart mersmak gällande att arrangera middagar och fester; efter den festen har det kommit fram folk till oss som vi aldrig förut träffat och sagt saker som “Är det ni som hade midsommarfesten? Jag önskar såååå att jag kände er dÃ¥, för den sägs ha varit sÃ¥ bra!” SÃ¥ det är höga knäuppdragningar och planering à la Charles Ingvar Jönsson som gäller nu! Och nej, du tänker helt rätt – det finns inte en sportmössa att vi kommer fÃ¥ tag pÃ¥ svenska kräftor i Ghana. I fullriggad Kaisa Warg-anda har vi dock tagit vÃ¥r tillflykt till ordstävet “man tager vad man haver” och kommer att göra kräftspad med dill [för krondill är även det nÃ¥got av en bristvara här nere] och koka hummer istället. Det är hÃ¥rt att behöva äta hummer istället för kräftor, men vi ska försöka överleva…
Dagens shoutout:
Om nÃ¥gon ska Ã¥ka frÃ¥n Stockholm till Accra nu i veckan och tycker att livet gÃ¥r lite pÃ¥ rutin och att det vore spännande att smuggla saker – hör av dig till mig. Och alltsÃ¥, heroin och kokain spelar liksom inte ens i samma liga som vi gör – vi behöver tyngre grejer än sÃ¥: Kräftor och krondill!
Bilderna ni bjuds pÃ¥ idag är en totalt eklektisk mix frÃ¥n sommaren – men för att nÃ¥gon ordning ska rÃ¥da sÃ¥ börjar vi med en given:
Dagens mest självklara: En bok, en Star och en strand. Tagen nere på Labadi Beach för en vecka sen. [Kalle: När kommer ni? Labalabalabalabalaba!!]
Förresten, det var ett tag sen jag skrev om nÃ¥got jobbrelaterat – i och för sig försöker jag skilja sÃ¥ gott det gÃ¥r pÃ¥ jobb och privatliv men det är ju de facto sÃ¥ att utan mitt jobb sÃ¥ hade jag med största sannolikhet inte befunnit mig i Ghana i skrivande stund, utan snarare i en lägenhet i en av Stockholms skönaste förorter, med balkongdörren pÃ¥ glänt och förbannandes det faktum att sommaren snart är all. Hur som helst – projektet knallar pÃ¥. Förhoppningen borde vara att vi innan Ã¥ret är slut har kunnat pÃ¥börja behandlingen för premiärpatienterna pÃ¥ Sweden Ghana Medical Centre. Sen är det ju som alltid med projekt – de tar dubbelt sÃ¥ lÃ¥ng tid och blir dubbelt sÃ¥ dyra, men det handlar ju snarare om Murphys lag än nÃ¥got annat…
I alla fall, ett par gÃ¥nger i veckan är jag ute pÃ¥ byggarbetsplatsen för att göra mina smÃ¥ inspektioner – och nu i veckan hittade jag en skön grej som inte riktigt hade varit legio i Sverige:
‘mÊŒltÊŒpÊŒl ‘sÉ‘kɪt – eller som vi säger pÃ¥ svenska: Grenuttag…
Ã… andra sidan är det ju sÃ¥ här – man gör det bästa av situationen. Har man inget grenuttag sÃ¥ tillverkar man ett – och har man dÃ¥ inte tillgÃ¥ng till allt man skulle önska sÃ¥ tvinnar man kablarna för hand och tejpar. Jag menar, hur svÃ¥rt kan det va?! :) Det är lite i samma anda som nästa bild är – det finns en statlig bilprovning men som sÃ¥ ofta annars i länder med labil ekonomi sÃ¥ är de flesta, i synnerhet statligt anställda [pÃ¥ grund av de lÃ¥ga lönerna], mottagliga för mutor och dÃ¥ kan i det närmaste vilket fordon som helst trilla igenom…
Jag menar – ibland har jag bara svÃ¥rt att förstÃ¥ att vissa av bilarna man ser ute pÃ¥ vägarna verkligen tar sig framÃ¥t. Det är liksom möjligen med god vilja och en stor portion nonchalans man ens kan kalla det här för ett fordon. Ã… andra sidan – det är slimmat till tusen! Inte en onödig pinal finns kvar pÃ¥ den här eh.. bilen!
En sak som jag fullkomligt älskar med ghananerna är deras sätt att sikta mot stjärnorna i hopp om att komma till skogsbrynet. Det är pÃ¥ sätt och vis som att de anammat min gamla slagdänga “att vara bäst innan det gäller” – eller ta det här stället som exempel; Hollandais Restaurant och Bar. So far so good, eller hur? De serverar frukost, smÃ¥rätter, kontinentala och kinesiska rätter, lokal mat, smörgÃ¥sar och sallad. Och de är dessutom en cocktailbar…
…och sÃ¥ zoomar vi ut – Hollandais är ett hÃ¥l i väggen pÃ¥ ett litet skjul bredvid vägen. Med största sannolikhet är den enda maträtten som finns friterad kyckling och ris, ackompanjerad av lokal öl eller vatten. Men det är det som gör det sÃ¥ underbart! Det är som att slaget är vunnet redan innan man plockat upp vapnen, sÃ¥ länge skylten vittnar om nÃ¥got storslaget sÃ¥ gnuggar en hel del av den storslagenheten av sig – oavsett verkligheten.
AlltsÃ¥, jag är ju man [och dessutom ingenjör] och därmed möjligen en smula mer pragmatisk än gemene man [eh, kvinna?] – men gÃ¥r det inte lite till överdrift när man installerar en dusch ovanför pissoaren?
Stämningsbild från Voltafloden.
Och vi fortsätter följetongen “Att vilja men inte riktigt kunna“: Accras avgjort bästa kinarestaurang, Mandarin, kallar sig själva nÃ¥got olyckligt för en “Restawiant“.
Och om vi sluggar oss vidare pÃ¥ inslagen bana: PÃ¥ det sköna libaneshaket Venus nere vid Oxford Street kan man mumsa hummus för allt man är värd. Och jag veeeet att hummus har lika mÃ¥nga stavningar som Burt Reynolds har gjort b-rullar – men jag kan inte lÃ¥ta bli att le Ã¥t meningen “Ghana’s best homos…“.
Slutligen, lite allvar – ni som har orkat er ända ner hit – hur kommer det sig att ni läser det som jag skriver? Känner du mig sedan innan, har ni hittat hit genom den store herr G. Oogle eller är ni för[v]irrade stackars lingvistsjälar som hoppades pÃ¥ att ni skulle fÃ¥ ert lystmäte av Sanskrit och kilskrift när ni gick in pÃ¥ sanskrit.se? Anledningen är att jag har börjat tvivla pÃ¥ mig själv – jag skriver för mig själv, och nu i och med vÃ¥rt Afrikaäventyr även för er läsare som jag v e t att jag har; släkt och vänner. Men resten av er dÃ¥? Skriver jag ens intressant eller är det förmätet och självgott rakt igenom? Jag fick höra att jag borde försöka göra djupdykningar i den afrikanska myllan och sÃ¥väl diagnostisera samhället i stort som göra kvalificerade analyser av den ghananska kulturens framfart sedan slaveriet och framÃ¥t. Och jag vet inte, är ni intresserade av sÃ¥nt? Tror ni ens att jag är kapabel till sÃ¥nt? Och kanske än mer avgörande – tror j a g att jag är kapabel till det? Tiden fÃ¥r utvisa…
Dagens fundering:
Vad är det som pÃ¥verkar längtan? Är livet egentligen som en enda stor Maslow:sk pyramid? I sÃ¥ fall torde förklaringen till att jag inte saknar er därhemma lika mycket nu, ligga i det faktum att Hon jag saknade mest av alla förut i skrivande stund sitter i soffan bredvid mig och äter svenskt lösgodis. Men är det förklaringen? Vad ä r längtan egentligen? Är inte längtan ett skapat fenomen, som möjligen dessutom gÃ¥r hand i hand med teorin att människan alltid vill ha vad den inte kan fÃ¥? Och om sÃ¥ är fallet – hur kan det dÃ¥ komma sig att jag inte känner längtan efter nÃ¥got annat nu – typ kräftor, som jag vill ha men inte kan fÃ¥…? Stora frÃ¥gor, inte sant? Eh…
Slutligen – dagens anagram:
Må väl kamrater!
Å kravet är lamm!
Era desertörer,
Bonnie & Clyde
Jag läser! Och jag läser hellre om dig än jag läser dina analyser om Ghanas slavbruk.
Klas — Sun 29 August, 2010 #
__________
Labalababalababa! Ska jobba på damen!
Kalle — Mon 30 August, 2010 #
__________
How about the berömda Swedish Västerbotten cheese? Will you have det ocksÃ¥ on your kräftskiva? It’s a must!
Djupdykningar i Ghanas kulturella slavhandel eller vad det nu var, godkännes om du fortsätter att berätta vad som händer i övrigt och svamlar på med nya funderingar om stort och smått. Klart du kirrar det!
Längtan tror jag, i sann Maslowsk anda, är en lyxåkomma. D.v.s. den som hungrar kanske kan sägas längta efter mat, men det tror jag att jag skulle vilja kalla något annat (kommer inte på vad just nu bara). Däremot längtar man knappast efter specifikt t.ex. Västerbottenost eller kräftor. Man vill ha mat.
En annan sak om homo-menyn: det är lite roligt att de ser ut att servera hummus med biff och inte tvärtom.
Till sist: cool ödla! Collast hittills tror jag.
bjowi — Mon 30 August, 2010 #
__________
Klas:
Skönt att höra! Och bara för sakens skull – jag läser alla dina [eh, era?] inlägg pÃ¥ 520! Vem är du av skribenterna förresten?
Kalle:
Jobba på! Labalabalabalabalaba!!
bjowi:
Yes, the världsberömda Västerbotten cheese is another sorgekapitel. We know it’s a mÃ¥ste, but some things have to stryka on the foot when you bor in Afrika. What we däremot kommer ha, is a playlist fullpackad with Sommar Sommar Sommar, Cornelis Wreesvijk och Ulf Lundell! And that’s not illa!
Okej, skönt att höra att jag kan fortsätta vara jag – sen ska jag absolut göra ett ärligt försök att filosofera över Ghanas historia, men jag tror att resultatet kan bli medelmÃ¥ttigt, at it’s best.
Ja, du har nog rätt – längtan är lyx. Däremot gÃ¥r även jag bet pÃ¥ formuleringen för det man gör när man… eh, behöver, mat. Men om vi skulle ta och placera längtan i pyramiden sÃ¥ skulle den hamna ganska högt upp, eller hur? LÃ¥ngt ner har vi typ mat, vatten och sömn…
AngÃ¥ende homo-menyn sÃ¥ är det faktiskt sÃ¥ att de har ett rätt – man fÃ¥r en stor, djup tallrik till bredden fylld med Hummus och över det ligger det strösslat lite grillad biff. SÃ¥ det är verkligen hummus med biff. :)
Ödlorna ja, i brist pÃ¥ safariresor [vi s k a ta oss norrut sÃ¥ smÃ¥ningom, och lalla runt i nationalparken Mole – och dÃ¥ lovar jag att fota giraffer, lejon, elefanter och apor] sÃ¥ är det ödlor och the occasional skorpion som hittar sin väg fram till bloggen. :)
admin — Mon 30 August, 2010 #
__________