Äventyr pÃ¥ hemmaplan…
Sat January 15, 2011, 22:30(It’s time again – today we have the Pope, Apple Street, the presidential suite, magic, Redred für alle, boys admiring the view, BBB and the white duck. Enjoy – and don’t forget to tell me at least ten things about yourself that you don’t think I already know. After all you’re reading a lot about my life so it’s not more than fair that I get to know something about you… huh?)
Hepp! Hade det nu varit sÃ¥ att min uppdateringsfrekvens verkligen gick hand i hand med pÃ¥vens slentrianfyllor sÃ¥ hade det inte varit alltför avlägset att lägga in den gode herr Benedictus pÃ¥ NämndemansgÃ¥rden, för nu är det dags igen! Jag ska även sÃ¥ här inledningsvis passa pÃ¥ att säga att om du tycker att nÃ¥gra av bilderna idag är alldeles särskilt lyckade, dÃ¥ är det antagligen sÃ¥ att just den eller de bilderna är det antingen Björn eller Dino som tagit med sina kameror. Jag själv är alltjämt en amatör som tror pÃ¥ efterredigeringens makt snarare än flashig kamera [även om jag börjar tvivla pÃ¥ Lightrooms kapacitet vad det gäller att täcka upp för min okunskap och brist pÃ¥ ljuskänslig kamera]…
Vi har just avverkat en sÃ¥n där skön lördag dÃ¥ man inte har nÃ¥gra planer, lÃ¥ter tiden komma och gÃ¥ och bara flyter med utan riktig tanke pÃ¥ mÃ¥l eller mening. Vi började med en brunch bestÃ¥ende av revbensspjäll, grillad sparris med vitlök, potatissallad och vattenmelon med fetaost [eh, okej – jag erkänner – det var resterna frÃ¥n gÃ¥rdagens grillfest pÃ¥ terassen, annars hade det nog blivit varsin yoghurt och ett glas Cola…], fortsatte med en promenad runt grannskapet med Sune, jag mellanspelade med lite funderingar över det bisarra i att det är mitten av januari och jag inte har haft pÃ¥ mig en jacka pÃ¥ över tvÃ¥ mÃ¥nader och nu, när kvällen börjar krypa sig pÃ¥, sitter jag här i fÃ¥töljen och funderar lite smÃ¥tt pÃ¥ vad kylen kan tänkas ha för middagsplaner Ã¥t oss… I andra soffan sitter Lady och jobbar bredvid Sune som totaldäckat efter en gÃ¥rdagkväll full av människor, ljud, liv och rörelse. Gällande kvällsmaten sÃ¥ tror jag att Ã¥tminstone jag ligger farligt nära ett par mackor som amuse-bouche följt av en huvudrätt bestÃ¥ende av ett par hekto Estrella Sour Cream ‘n’ Onion…
Men om vi nu ska börja nÃ¥nstans sÃ¥ tar vi ett önskemÃ¥l frÃ¥n publiken; Titti ville ha fler bilder pÃ¥ vÃ¥rt nya hus sÃ¥ vi drar igÃ¥ng direkt med en liten tour d’Ayiville:
Apple Street 8, av någon dunkel anledning en gång i tiden döpt till Ayiville även om jag själv lobbar hårt för att det här ska bli nya Swedish House.
Välkommen in!
In i hallen, rakt fram finns matrum och dörren man ser går till den östra flygeln med gästsviterna. Dörren till höger leder ut i vardagsrummet och till vänster har vi köket och trappan upp till vårt sovrum.
Matsalen, där man kan skymta den nÃ¥got osvenska atriumträdgÃ¥rden utanför. Vänligen observera julpyntet i form av glitter i vänstra fönstret och den “nejlik:erade” apelsinen i det andra fönstret…
Mellansviten i östra flygeln, en av de tvÃ¥ sviterna som delar badrum med varandra. [Och Gotland, om du läser det här och tänker komma dig för med att pÃ¥peka att en svit inte fÃ¥r kallas en svit om den inte har eget badrum – never mind! This is Africa – och det här är en svit! Basta!]
Södra sviten, lyxrummet med eget badrum och walk-in closet i miniatyr.
Vardagsrummet, komplett med julgran och hellre-än-bra-mönstrade soffor.
Och frÃ¥n andra änden – även i det här huset har vi en imponerande takhöjd – och faktiskt, jo, även i det här huset, likt vÃ¥rt förra, finns det ett fönster som tittar ner i vardagsrummet!
Och här har vi dÃ¥ vÃ¥r lilla atriumträdgÃ¥rd, komplett med Fredskallor och statyett…
Och bredvid dörren till sovrummet finns dörren till det som jag vill inreda som bibliotek men Lady hävdar ska vara hennes arbetsrum – oavsett vad det nu än mÃ¥nde bliva i slutändan sÃ¥ har det en liten balkong, där man har utsikt ut mot gÃ¥rden. Och som parentes ska nämnas att i huset mittöver sÃ¥ bor tvÃ¥ av vÃ¥ra bästa vänner här i Ghana – Liisa och Hafen. För övrigt är den här utsikten frÃ¥n vÃ¥r balkong ett ganska schysst uppsving frÃ¥n stället vi bodde pÃ¥ till en början – inte sant?
Om jag bara fick välja en enda anledning till att jag skulle bli en firad rockstjärna – dÃ¥ skulle det vara att jag dÃ¥ hade chansen att fÃ¥ vara med i “MTV Cribs”, visa runt i mitt hus och slutligen, när det var dags för sovrummet, komma med de bevingade och klassiska orden “this is where the magic happens”… SÃ¥ mina damer och herrar – this is where the magic happens! Till höger skymtar man vÃ¥r alldeles egna walkin-closet, och bredvid den har vi dörren frÃ¥n trappan. För övrigt skulle jag dessutom vara noggrann med att visa upp min bil i tv-programmet, där jag skulle ha “TWISM” som enda märke – “The World Is Mine”. Sen där nÃ¥nstans skulle jag antagligen inse att jag a) inte är rappare och b) sÃ¥ledes just framstÃ¥tt som den mest misslyckade och mest wannabe-pretentiösa artisten pÃ¥ MTV genom tiderna. SÃ¥ vi kanske tar och skippar det, okej?
Läshörna.
Sist men inte minst – vÃ¥r lilla pièce de la resistence: Terassen! Med utgÃ¥ng frÃ¥n sovrummet har vi dÃ¥ tillgÃ¥ng till en takterass om dryga 40 kvadrat med morgonsol. Jojatackar! Nu gör ju panoramabilder som den här att perspektivet blir ungefär lika korrekt som nätbrynja, Ankeborg och träskor skulle vara som klädsel pÃ¥ nobelmiddagen, men ändÃ¥.
NärÃ¥, sÃ¥ atteh… inte helt likt den utsikt vi hade frÃ¥n vÃ¥r etta i förortsdjungeln…
Och nu när jag ändå har blidkat Titti med allt det här så vill jag ta tillfället i akt och avsluta med en bild på vår alldeles hemlagade Redred, tillagad av vår in-house chef och tillika hushållare, Michael. Friterad kyckling, plantanes och så bönstuvning med black eyed beans, tonfisk och palmolja. Mumma för själen och en sann njutning för gommen!
En lite underlig känsla som börjar smyga sig pÃ¥ är det faktum att Ghana mer och mer känns som hem, som tryggheten och som det man har att luta sig tillbaka pÃ¥. Sverige suddas ut lite i konturerna, det är lite mer skissartat och ju längre tiden gÃ¥r, desto luddigare blir minnena alltmedan verkligheten här i Ghana gÃ¥r frÃ¥n klarhet till klarhet och konkretismen? gÃ¥r nästan att ta pÃ¥. Det känns… fel. Fast i slutändan sÃ¥ handlar det nog mest om mitt totala beroende av trygghet, och där är min hjärna ändÃ¥ ganska skön; okej, nu ska vi se – trygghet säger du? Tja, antingen tar vi och känner trygghet för landet där du växte upp, bodde 30 Ã¥r i och har all familj, släkt och vänner kvar i – eller, E L L E R, sÃ¥ gör vi sÃ¥ här: Vi känner trygghet för ett land du bott i knappt ett och ett halvt Ã¥r, som ligger ett kvarts jordklot frÃ¥n ditt hemland och som dessutom är grannland med Västafrikas High Chaparall… Hmm… svÃ¥rt val. Och i och med att jag är din hjärna sÃ¥ väljer jag… [trumvirvel och fanfar]… Ghana! SÃ¥klart! Logik is the shit! Eller hur det nu var…
Dagens fundering:
Vad är det egentligen hos människan som fÃ¥r oss att vilja spara nutidens ögonblick till senare? Bara det faktum att jag skriver här, och att ni läser, gör ju att jag pÃ¥ nÃ¥got sätt försöker hÃ¥lla kvar vid nuet genom att teckna ned det, och ni försöker er pÃ¥ att genom bilder, tankar och föreställningar Ã¥terställa det ögonblicket i efterhand. Är vi egentligen alla ute pÃ¥ samma korstÃ¥g, att i nÃ¥gon mÃ¥n bli historiker med saker att berätta? Betyder det i sÃ¥ fall att vi, för varje steg vi tar mot att försöka spara nuet, är mindre och mindre benägna att leva i det? Egentligen är ju livet ett enda stort nu, och vi borde väl till syvende och sist koncentrera oss pÃ¥ att göra det bästa av det nuet; vilket borde vara synonymt med att leva det [nuet] snarare än att spara det till eftervärlden…
Men back to business – Björn och Dino var här i mellandagarna! Med ankomst till Kotoka International Airport vid halvsex pÃ¥ morgonen pÃ¥ annandag jul sÃ¥ var det sÃ¥ dags för gäst nummer fyra och fem till Lady&M1 in Africa! Det hela började ganska sÃ¥ Afrikanskt – efter en snabb koll pÃ¥ nätet fick jag reda pÃ¥ att deras flight var en och en halv timme sen, sÃ¥ Ã¥ter till huvudkudden. Väl framme pÃ¥ flygplatsen visar det sig sen att de bÃ¥da gentlemännen hade strosat runt och letat efter mig i en halvtimme, dÃ¥ deras flight var dryga 30 minuter sen och inget annat. NÃ¥väl, in med väskorna och iväg mot Apple Street!
Som alltid när det gäller morgonflighter så är det traditionsenlig ölfrukost på terassen innan tillfälle ges för kort återhämtning. Här ser vi Dino, Björn och Sune blicka ut över Accras Djursholm.
Efter en powernap, en dusch och ombyte till en mer ekvatorial outfit bar det av ner mot Labadi Beach, där vi givetvis Ã¥t lunch…
…bestÃ¥ende av grillade kycklingspett, friterad jams, sallad och shito med nymald chilisalsa. Alltid ackompanjerad av Star, Ghana’s favorite beer!
Och givetvis: Strand, öl och bok.
En syn som jag aldrig riktigt kan bli trött pÃ¥ – nere pÃ¥ stranden smyger det omkring kvinnor med nykokt hummer pÃ¥ huvudet. Det är nÃ¥got jag verkligen kommer sakna den dagen vi kommer hem till Sverige igen…
Och pÃ¥ vägen hem igen sÃ¥ fick Björn och Dino ett första smakprov pÃ¥ det afrikanska sättet att lösa problem pÃ¥ – genom att inte riktig lösa dem… Typ: “Hmmm… vi ska fÃ¥ hem den här madrassen men vi har varken takräcke eller spännband – vi löser det genom att skita i takräcke och spännband, och hÃ¥lla fast madrassen med händerna, det gör vi – jaaa!”
PÃ¥ vÃ¥r roadtrip mot Cape Coast började vi resan pÃ¥ Accras största motorväg. Typ som E4:an. Möjligen lite mindre strukturerad, men annars… eh, ja, samma. Inte sant?
När man sen fÃ¥r för sig att man ska ge sig själv chansen att se ett av slavforten [och här fÃ¥r jag erkänna att det krävs lite guts för att ta det steget – det är en rakt igenom hjärtskärande tanke att folk har sÃ¥lts som slavar i de fort man strosar igenom] sÃ¥ tycker i alla fall jag att man ska ta sig till det lite mindre turisttunga Elmina snarare än Cape Coast. Dock gÃ¥r tankarna i samma riktning oavsett vilket av forten man besöker: “Hur kunde man?”, “Aldrig mer!” och sen kommer insikten att trots de där tankarna sÃ¥ har vi sedan slaveriets dagar fÃ¥tt uppleva tvÃ¥ världskrig med nazismen som krona pÃ¥ verket. Lär vi oss aldrig? Eller är mänskligheten inte starkare och mer intelligent än sÃ¥ här?
Door of no return. När fortet var i drift så var det igenom den här dörren som slavarna lastades ombord på fartygen, för att aldrig återvända.
Fiskebåtar i Elminas hamn.
Morgonkaffe med utsikt.
Jodå, självklart måste Kakum avklaras!
Ett kort mellanspel frÃ¥n nyÃ¥rsafton – vi började eftermiddagen med grillkväll hos Chantille, fortsatte hemma hos Charlotte med drinkar pÃ¥ balkongen, och det var här som Dino och Björn började undra över Ghananernas fäbless för tavlor högt uppe… Sedermera gick färden mot Tits’n’Coffee för middag och cocktails varifrÃ¥n vi även Ã¥kte hem senare nästa Ã¥r.
NyÃ¥rsdagen spenderades ute i Adah Foah pÃ¥ Maranatha Beach Camp. Skön grej var att Gilbert, vÃ¥r taxichaufför under bÃ¥de Cape Coast-resan och nyÃ¥rsdagen, aldrig hade Ã¥kt bÃ¥t förut. SÃ¥ vi bjöd med honom och sällan har jag sett ett sÃ¥ krampaktigt grepp om relingen… [Som parentes ska nämnas att det inte är direkt multumdyrt att boka en taxi med chaufför för en dag; inklusive fria mil och bensin tar Gilbert motsvarande knappa 400 svenska per dag – ta det som en utmaning, Taxi Stockholm!]
BÃ¥tar.
Stranden var, som alltid, helt överbefolkad. Omöjligt att ta sig fram. Helt sjukt.
Hemfärd.
Den andra januari Ã¥kte sÃ¥ vÃ¥ra vänner hem och lämnade oss ensamma kvar med Sune, en bunt oförglömliga minnen och gott hopp om att snart fÃ¥ vara värdpar igen. Men det är klart att det känns ensamt att efter en vecka av skratt, god mat och det bästa av det bästa i Ghana Ã¥tergÃ¥ till vardagen – sÃ¥ det är med en femÃ¥rings iver som vi nu ser fram emot Ladys syster Anna’s besök! PÃ¥ mÃ¥ndag morgon Imorgon blir det sÃ¥ Ã¥terigen ölfrukost pÃ¥ balkongen följt av närapÃ¥ tvÃ¥ veckors highlife! Wohoo!!
Och nu har jag i alla fall snuddat vid ett av ämnena jag lite frikostigt lovade att skriva om; boysen gör Ghana. Kvar är dÃ¥ New York och livet i allmänhet, även om den sistnämnda delen av de bÃ¥da faktiskt fÃ¥r anses vara till viss del avklarad genom bilderna av vÃ¥rt hus och leverne här nere. Men ja ja, var sak har sin tid…
Men hur är det med er? Familjen och vännerna där hemma vet jag de flesta hur de har det, men du som läser det här och inte hör av mig [eller dig] sÃ¥där regelbundet – hur har du det? Funkar jobbet? Har bilen klarat kylan? Blir det nÃ¥n skidÃ¥kning pÃ¥ sportlovet? Ja, du vet – sÃ¥na där basic grejer. Jag är nyfiken, nu vet du ju en hel massa om mig och hur vi har det här nere – berätta tio saker om dig själv eller ditt liv som jag inte tror att vi vet! Okej? Okej.
Er barberare,
Tonga-tonga
Vilka roliga bilder! Jag är sÃ¥ lat pÃ¥ att kommentera men följer bloggen flitigt. Björn har äntligen slutat springa pÃ¥ toaletten varannan timme (vÃ¥r gemensamma lediga tre dagar efter hans resa blev inte riktigt som vi hade planerat… ;)Jag har flyttat in hos Björn och här diskuteras det vilka grejer ska vara i vinden och vilka i källaren och var ska tavlorna stÃ¥. En Sverige-Finland-kamp helt enkelt!
Eini — Sun 16 January, 2011 #
__________
Jag tror jag måste åka till Ghana snart. Bra semesterland?
evelina — Sun 16 January, 2011 #
__________
Hmm, mitt liv är inte så roligt att skriva om, jag är som så ofta (ca 80% av tiden, minst) sjuk, kampen mot dagisbacillerna förloras hela tiden och är inte jag sjuk, så är Jolin eller Thomas sjuka, eller varför inte alla tre på en gång, blääää!
Erika — Sun 16 January, 2011 #
__________
Eini:
AlltsÃ¥, vad det gäller Finnkampen sÃ¥ har jag alltid hÃ¥llit pÃ¥ Sverige men i det här fallet fÃ¥r jag säga: StÃ¥ pÃ¥ dig! Dessutom kan du ju alltid komma med den gamla svenska slagdängan “Finlands sak är vÃ¥r!” till Björn och hävda att han borde ta ditt parti. :) Skönt att höra dock att han kryat pÃ¥ sig – som tur var verkade det ha varit en isolerad händelse, varken jag, Lady eller Dino har fÃ¥tt nÃ¥gra sviter av deras vistelse här. Själv tror jag att han mÃ¥ste öva upp sin tarmflora – sÃ¥ skicka ner honom till Ghana snart igen!!
evelina:
Det är klart du mÃ¥ste! Det är ett fantastiskt semesterland om man bara anstränger sig själv lite – Ghananerna själva har inte riktigt insett värdet av turismen men landet är grymt! Storslagen natur, oändliga sandstränder och överallt vänliga vänliga människor. När kommer ni? Jag kan rekommendera Virgin Atlantic:s over-night-flight frÃ¥n London – billigt och bra! :) Sen finns det ett hus i Accras Djursholm som är öppet för svenska gäster närsom. :)
Erika:
Aj aj aj… men du vet, som min pappa brukade säga “det gÃ¥r över tills du gifter dig”, även om det i det här fallet dÃ¥ är menat för Jolin – sÃ¥ det gÃ¥r över till dess att Jolin gifter sig! :) Krya pÃ¥ dig sÃ¥ hÃ¥ller jag tummarna för att Jolin snart har dragit pÃ¥ sig alla baciller som finns och därmed även gjort sig immun!
admin — Sun 16 January, 2011 #
__________
“En pÃ¥se chips och en liter mjölk är en underskattad mÃ¥ltid.” sa en kompis en gÃ¥ng.
bjowi — Tue 18 January, 2011 #
__________
En fråga förresten: varför lägger man ölunderläggen ovanpå glasen? Flygfän?
bjowi — Wed 19 January, 2011 #
__________
bjowi:
Underläggen placeras ovanpÃ¥ för att slippa flygfän och kanske framförallt, Ã¥tminstone under den här tiden pÃ¥ Ã¥ret när Harmattan sveper in över Ghana, sand…
För övrigt föredrar jag vatten med chips. Eller Cola. Möjligen öl men där ska det i sanningens namn sägas att öl avnjuts bättre med en Läkerol Special än med chips. :)
admin — Mon 24 January, 2011 #
__________
Och som av en händelse fann jag en länk till din blogg. Var ju ett tag sedan du skrev men ack så ljuvligt att åter njuta uppdateringar, bilder och berättelser från Ghana. Känns som en evighet sedan. Lite overkligt faktiskt. Så makalöst glad att vi kom och hälsade på och fick dela en bit av ert Ghana-äventyr!!
Titti — Mon 23 May, 2016 #
__________
Ja, det känns väldigt avlägset nu men när man tittar pÃ¥ bilderna och drömmer sig bort sÃ¥ finns känslorna väldigt nära. Och det var helt fantastiskt att ni kom och hälsade pÃ¥ – sÃ¥ grymt härligt! Lätt pÃ¥ topplistan över händelser under hela vÃ¥r vistelse där!
Vi borde ta ett tillfälle i sommar och gå igenom bilder och annat! Jag styr upp det!
Magnus — Tue 24 May, 2016 #
__________
Grymt bra idé. Ser fram emot detta!
Lätt på topplistan över våra bästa resor ever :-)
Titti — Tue 24 May, 2016 #
__________