Myntets baksida…
Thu August 13, 2009, 12:06Dagens överraskning:
När servitrisen pÃ¥ Holiday Inn springer fram till Jonas och rycker ifrÃ¥n honom maten han just fÃ¥tt med förklaringen: “This is not your food, I’m sorry.” Sex riskorn hann Jonas fÃ¥ i sig innan hans mat lämnades över till en äldre herre nÃ¥gra bord bort… Ja, mycket är konstigt och Magdalena Ribbing skulle nog grÃ¥ta blod om hon kom hit och insÃ¥g att vett och etikett är ett okänt begrepp – eller Ã¥tminstone helt omdefinierat frÃ¥n grunden. Utöver detta ska sägas att den här vanliga tanken pÃ¥ svenska restauranger – att ett sällskap fÃ¥r sin mat samtidigt – är helt otänkbar här. Här fÃ¥r man maten när den är klar, vilket för in oss pÃ¥ det mest självklara svaret pÃ¥ frÃ¥gan “När fÃ¥r vi vÃ¥r mat?”, nämligen “När den är klar”. Det behövs knappast tilläggas att Lady inte var helt nöjd med det svaret och det tog inte lÃ¥ng tid innan hon muttrade nÃ¥got om Gordon Ramsey…
SÃ¥ har vi nu tvÃ¥ och en halv dag kvar i Afrika tillsammans för den här gÃ¥ngen. De hängande broarna i regnskogen kommer vi tyvärr inte hinna se den här gÃ¥ngen vi är nere men det finns nog sanningen att säga hundratals med attraktioner vi missat. Det känns dock som att vi fÃ¥tt en känsla för själva landet, människorna och kulturen och precis som Lady skrev i inlägget innan sÃ¥ är alla genuint vänliga. Vi fÃ¥r se vad vi hittar pÃ¥ tillsammans med Emmannuel, han kanske har ett ess i rockärmen…
Nu till gÃ¥rdagens nÃ¥got skrala bildskörd – vi kom aldrig utanför stadsgränsen sÃ¥ det blev inte mycket fotograferat och det var strängt förbjudet att fotografera presidentens palats, även om vi stod utanför staketet. För att besöka palatset var vi förresten tvungna att ansöka hos vÃ¥r ambassad minst tvÃ¥ arbetsveckor i förväg, sÃ¥ inte blev det nÃ¥gon rundvandring heller.
Lunchen inmundigades pÃ¥ Holiday Inn ute vid poolen. Vi försökte fÃ¥ Emmannuel att ta med oss till nÃ¥got riktigt lokalt ställe men han vill inte. Kanske vill han visa det bästa Ghana har att bjuda pÃ¥, kanske tror han inte oss när vi säger att vi verkligen vill äta lokala specialitéer – klart är i alla fall att han är stolt över sitt land.
Efter lunch var det dags för lite konstnärlig förkovring; nere vid stranden ligger ett galleri i fyra vÃ¥ningar där tavlornas priser ligger omkring en och fem Ã¥rslöner för en Ghanian. Ungefär som ett galleri i Sverige där priserna spänner mellan 300 000 och 1,5 miljon. JorÃ¥, sÃ¥ att eh… I och för sig fanns det mer rimliga priser pÃ¥ andra föremÃ¥l; ett annat par i resesällskapet slog till och köpte bÃ¥de kläder och masker som faktiskt rentav betingade lägre priser än pÃ¥ hantverksmarknaden nÃ¥gra kvarter bort.
Mycket internt, men ändock: Här har vi det grabbar; vÃ¥r framtida leverantör av billarm. Fernet Auto Mobile Security Systems. Därmed torde det vara bevisat – Fernet finns i Afrika med!
Här nÃ¥gonstans tog det roliga slut – trolig förklaring är dÃ¥ligt sköljd sallad eller liknande under utflykten till jättedammen. Jag blev magsjuk igÃ¥r och Lady ligger nerbäddad idag. Förhoppningen är att det är snällt elaka bakterier sÃ¥ att vi är uppe igen ikväll eller till morgondagen. Till dess väntar avslagen Coca-Cola, film pÃ¥ datorn och högläsning ur Illustrerad Vetenskap.
Dagens fundering:
Om man hade växt upp enligt ett system där ens familj vistades ett halvÃ¥r eller ett Ã¥r i taget i varje land, olika kulturer och olika människor – hade man själv blivit “identitetslös” dÃ¥? Jag menar, här nere känner vi oss som svenskar, vi har vÃ¥rt arv och vÃ¥r miljö som danat oss till de vi är – men om vi inte hade haft miljön utan bara arvet, vad hade vi blivit dÃ¥? Om miljön hela tiden ändras vill säga, om man hela tiden tvingas att ta till sig nya seder, nya definitioner pÃ¥ “normalt” och nya sätt att vara pÃ¥, tappar man sin identitet dÃ¥? TÃ¥l att tänkas pÃ¥…
Era frontpionjärer,
Principe & Principessa
Hoppas att ni kryat på er. Verkar inte vara kul att råka ut för det där.
KRAM!
Lasse Ericsson — Fri 14 August, 2009 #
__________