i n d i a n s o m m a r

Last night of disco…

Fri August 14, 2009, 23:02

Dagens taxiresa:
HemifrÃ¥n ner pÃ¥ stan – beroende pÃ¥ vilken del av stan man ska till sÃ¥ är det en resa pÃ¥ mellan tio minuter och drygt en halvtimme och sträckan pendlar mellan en knapp mil och dryga tvÃ¥ mil. Om man inte orkar förhandla om priset hamnar man pÃ¥ 55 kronor. Om man orkar förhandla är man vips nere pÃ¥ 40 spänn. Vi “orkar” inte förhandla och känner att om det leder till att vi startar en inflation för “expats” [expatriots] sÃ¥ mÃ¥ det vara hänt…

VÃ¥r gemensamma Afrika-semester börjar bege sig mot ett slut – man kan sammanfatta det nÃ¥got i stil med “upp som en sol och ner som en fattig riddare”; vi gick ut med höga knäuppdragningar med strandhäng i Gomoa-Fetteh, dammbesök i Akosombo och andra äventyr medan mitten pÃ¥ veckan mer gick i moll och magsjukans tecken… Nu börjar vi bÃ¥da repa oss sÃ¥ ikväll gav vi oss ut pÃ¥ stan!

TÃ¥lamod, käre Watson, tÃ¥lamod. Här sitter vi och väntar pÃ¥ Frankie’s, det hetaste hotellet pÃ¥ den allra röjigaste gatan i Accra – Oxford Street. PÃ¥ Frankie’s kan man fÃ¥ allt frÃ¥n entrecôte, via pizza eller pasta, till hemlagad glass. Till kraftigt västerländska priser ska dock sägas – en barnhamburgare rockar loss pÃ¥ dryga 40 spänn! Kvällen till ära vankades det dock bakad potatis – det stora eldsprovet om man, som jag och Lady, drabbats av Montesumas hämnd i ett par dagar…

Inte för att jag nÃ¥gonsin varit i Thailand eller Asien överhuvudtaget, men jag kan ändÃ¥ fÃ¥ för mig att det är sÃ¥ här det känns – det finns nÃ¥gon slags puls som ligger i bakgrunden och anger takten pÃ¥ nÃ¥got sätt. Bilar överallt, människor i varenda gatuhörn och det finns aldrig nÃ¥gra dÃ¥liga platser att sätta upp neonskyltar pÃ¥. :) Ghanianer säger förresten att “om man inte kan hitta det pÃ¥ Oxford Street sÃ¥ finns det inte i Ghana”, hittills ställer vi oss lite frÃ¥gande men Ã¥ andra sidan hade de flesta affärer stängt när vi var där – det var istället nattlivet som hade börjat ta över.

Är man bara lite lätt ostadig pÃ¥ handen kan man fÃ¥ de flesta att se ut som vandrande vÃ¥ldnader… och nej, det är ingen liknelse mellan Lady och en vÃ¥ldnad [fick en pÃ¥bassning om att jag hade liknat henne vid en badboll nÃ¥got inlägg tidigare] – jag försöker bara pÃ¥peka min egen oförmÃ¥ga att ta vackra bilder. Basta.

Den här skylten är väl egentligen ingenting att se – det är bara det att den är ett fint exempel pÃ¥ nÃ¥got väldigt udda här i Accra; de har inga gatunamn eller -nummer. Här stÃ¥r det: “Location: Behind Penta Hotel”, och vill man Ã¥ka till Pearl Chinese Restaurant med taxi sÃ¥ säger man det helt enkelt – bakom Penta Hotel. Huset vi bor i har inte heller nÃ¥gon formell adress utan när vi Ã¥ker taxi hem säger vi typ “Ã¥k till korsningen innan Amerikanska huset, pÃ¥ höger sida finns ett grönt hus innan nÃ¥gra högra träd”. Och sÃ¥ hamnar man rätt.

Imorgon är det dags för Lady att Ã¥ka hemÃ¥t igen medan jag stannar kvar i nÃ¥gra dagar till och pÃ¥börjar min formella anställning pÃ¥ mÃ¥ndag. Det känns helt avlägset att hon kommer Ã¥ka hem innan jag gör – även om det “bara” handlar om ett par dagar – och jag tror mig veta att mitt sinne helt enkelt sorterar bort den biten till dess att det inte gÃ¥r mer, för att slippa det onda… Men det kommer bli tomt utan henne här – jag kommer säkerligen ha att göra ändÃ¥ men allt känns lättare med sin älskade vid sin sida…

PÃ¥ mÃ¥ndag blir det hur som heslt till att besöka byggplatsen, dokumentera, diskutera med arkitekten och byggherren och jämföra ritningar med dem jag fÃ¥tt frÃ¥n Siemens. Sen pÃ¥ torsdag är det dags för styrelsemöte igen, den här gÃ¥ngen kan troligen inte alla medlemmar närvara – Göran kommer sitta i Bogota i Colombia och närvara via Skype [vad gjorde man egentligen innan Skype?] och herr Riskkapitalist à la miljardär kommer troligtvis vara med pÃ¥ länk frÃ¥n London. Och sÃ¥ jag dÃ¥, sÃ¥klart. :)

Dagens fundering:
Tror ni att vänlighet kan vara medfött? Eller, sÃ¥ här – här i Ghana är alla man träffar pÃ¥ helt oöverträffat vänliga, de är artiga och frÃ¥gar försynt men det som slÃ¥r en gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng är att de är in till själen vänliga. Och jag förstÃ¥r den här tanken om att vi nordbor är frÃ¥n ett kargare klimat och därmed är lite mer inÃ¥tvända – men betyder det automatiskt att vi inte är lika vänliga? Eller är vi bara för inÃ¥tvända för att visa vÃ¥r vänlighet? Eller är det här bara en förvirrad hjärna som kommer till tals – trots allt har ju vi svenskar inte direkt nÃ¥got rykte om oss att vara tyskt bryska eller franskt stroppiga…

This is major Tom, time to na na…

Era edenbor,

Ask & Embla

kommentera »

__________