i n d i a n s o m m a r

Mot nya äventyr…

Wed August 19, 2009, 18:46

(NÃ¥nstans inom mig sÃ¥ finns det en djup beundran för människor som finns omnämnda för sina citat. Tänk att ha sagt nÃ¥got som lever vidare i hundratals Ã¥r efter ens egen död – och att man själv blir omnämnd samtidigt… Som Bertrand Russell. Han kanske inte har sÃ¥ mÃ¥nga citat, men ett par av dem är i sanning odödliga. Min egen favorit; “Underskatta aldrig en man som överskattar sig själv.“, tycker jag säger allt, det är en tvättäkta klassiker och jag kommer aldrig sluta svänga mig med de orden. SÃ¥nt vill jag bli känd för, det och för att jag var den första europeiske medicintekniska chefen pÃ¥ ett onkologisjukhus i Västafrika. Sen har vi lite mer komiska citat – som Carrie-Ann Moss [ni vet, tjejen i The Matrix], som säger “Efter The Matrix kan jag inte ha pÃ¥ mig solglasögon. SÃ¥ fort jag tar pÃ¥ mig dem sÃ¥ känner folk igen mig.“)

Megalomani – mitt andranamn. Jag satt alldeles nyss och tittade pÃ¥ statistiken för min blog [jag kommer intill döden hävda att ordet ‘blog’ kommer frÃ¥n engelskans ‘weblog’ och därmed borde stavas just ‘blog’ och inte det svenskifierade otyget ‘blogg’] och insÃ¥g att ni är hyfsat internationella av er. Senaste halvÃ¥ret har jag haft 842 besök frÃ¥n 56 länder – där Grönland, Nya Zeeland och Uzbekistan stÃ¥r ut som hyfsat exotiska platser. Sökorden har varierat lite men mina favoriter är nog snubben i Brasilien som sökte pÃ¥ “varats olidliga lätthet”, eller varför inte Japanen som ville veta “var kan man klaga pÃ¥ bagerier som kan kola?” eller slutligen – kapsylhuvudet som ville ha koll pÃ¥ “osho rajneesh pÃ¥ svenska”. Och kort recap; Osho Rajneesh är alltsÃ¥ huvudmannen till dagens citat frÃ¥n 3:e december 2007: “Jesus var en tokstolle.” I alla fall, tillbaka till ämnet – statistiken talar sitt klara sprÃ¥k – jag är pÃ¥ väg mot världsherravälde.

Dagens sköna:
När Ghanianer fÃ¥r Malaria, vilket de fÃ¥r ganska ofta, sÃ¥ är de hemma typ tvÃ¥ dagar frÃ¥n jobbet. Sen kör de hÃ¥rt igen. För att kurera sig köper de “medicin” frÃ¥n hälsokostbutiken och dricker mycket te. Härligt bekymmersfria människor. Vi västerlänningar är lite mer sjövilda, i stil med: “En MYGGA!!!! Den ska döööööödeeeeeen dööööööö!!”

De har en lätt liberal syn pÃ¥ hur man fÃ¥r [eller kan] lasta bilarna här nere. Inte ens fantasin sätter gränserna – det är snarare fysikens grundlagar som Ã¥tminstone försöker staka ut vad som gÃ¥r och inte. Magnifikt!

Återigen, min vän Ödlan. En rackarns fin liten lakej det där.

IgÃ¥r satt jag och Ã¥t middag tillsammans med ett par av styrelsemedlemmarna för sjukhuset och jag mÃ¥ste säga – det är en samling individer som har alla och nÃ¥gra till knivar i lÃ¥dan. Alla hästarna är hemma i stallet, hissen gÃ¥r ända upp till takterassen, ja, ta vilken analogi som helst och den blir till en tautologi: De är helt enkelt bäst. TillÃ¥t mig göra en kort presentation av mitt middagssällskap igÃ¥r:

Zain Latif, styrelsemedlem i SGMC, 26 Ã¥r gammal och sedan ett par Ã¥r tillbaka helt inriktad pÃ¥ den afrikanska marknaden. Han gick ut frÃ¥n Cass Business School som nittonÃ¥ring med en MBA och blev tjugotre Ã¥r gammal den yngsta vice vd:n när han tog tjänsten pÃ¥ Merrill Lynch – sedermera blev han vd pÃ¥ Goldman Sachs som tjugofemÃ¥ring. Numera är han dessutom ansvarig för riskkapitalfonden som hans far förfogar över [värd nÃ¥gra miljarder dollar] och spenderar tre veckor per mÃ¥nad i olika länder i Afrika för att följa upp projekten han är involverad i. Och ja, det var sÃ¥ sant – han är vansinnigt trevlig. Skitsamhälle.

Henry Broni-Amponsah, styrelseordförande för SGMC och Kofi Annans högra hand. Uppvuxen i en by i Ghana med 96 syskon. Jo, det är sant – eller ja, vad som är sant är att hans far har 97 barn men man kan väl säga sÃ¥ mycket att synen pÃ¥ monogami är nÃ¥got liberal ute pÃ¥ landsbygden än idag. Han bor i Sverige sen 35 Ã¥r tillbaka men har hus och företag även här nere i Ghana. För tvÃ¥ mÃ¥nader sen var han och Kofi i Vita Huset och grillade med Obama, drack lite öl och bara hängde. Även den här övermänniskan är världens skönaste lirare.

PO Juhlin, styrelsemedlem i SGMC och vd för Scandinavian Care. I sammanhanget en flugviktare pÃ¥ bantning – men ändock involverad i projekt i Portugal, Egypten, Ghana, Kenya, Singapore, Brasilien, Colombia, Peru, Chile, Dominikanska Republiken och lite andra ställen. Skulle kunna betala miljarder för att fÃ¥ sin laptop inopererad som en protes och ringer med Skype minst tre timmar per dag. Dessutom är han mannen som sÃ¥g till att jag och Lady fick en veckas semester här nere i Afrika – till självkostnadspris [vi betalde mat och chauffören, that’s it].

Och sÃ¥ jag dÃ¥ – en framtida supernova som för tillfället är nÃ¥got av en puppa i sin kokong – Magnus Ericsson, medicinteknisk chef pÃ¥ SGMC och pÃ¥ väg mot stordÃ¥d inom medtech-branschen. Jag är vanvettigt jovialisk, hyfsat snygg och dessutom lÃ¥ng. Det ska dock sägas att jag är sÃ¥ paxad att det inte finns en sportmössa att ens kunna andratjinga mig – min Lady och jag är ett team hugget i granit!

SÃ¥ lite enkelt uttryckt kan man säga att middagssamtalet var högtflygande. Jag kom givetvis med intrikata och relevanta inlägg [i stil med “I’ll take the pork fillet, please“] och sÃ¥g även till att ställa eftertänksamma frÃ¥gor – “would any one care for a glass of water?“. Sen gick vi upp pÃ¥ vÃ¥ra rum och jag kände att jag verkligen gjort ett avtryck. :)

Förresten har jag flyttat till hotell nu – sjukhuschefen, som hade tänkt skaffa ett nytt hus innan vi kom ner den här gÃ¥ngen, har flyttat tillbaka in i rummet i huset; husletandet tog för lÃ¥ng tid. SÃ¥ jag offrade mig och relaxar pÃ¥ hotell och ligger vid poolkanten istället för att trängas i huset. [Trängas betyder att man är fem personer pÃ¥ 200 kvadrat, uppdelade pÃ¥ tre sovrum med eget badrum. SÃ¥ ta mina ord med en nypa salt.]

Dagens fundering:
Inget. Idag är dagens fundering en tom tanke. Smaka pÃ¥ det – en tanke som inte innehÃ¥ller nÃ¥got. Alls. Visst är det svÃ¥rt? Jag tror inte att det gÃ¥r – att tänka ingenting. Att sluta tänka liksom, utan att sova. Stort.

Nu är det dags för mig att checka in pÃ¥ flyget, det känns lite melankoliskt, mer sÃ¥ den här gÃ¥ngen än sist jag var här. DÃ¥ hade jag varit här ensam, i ett nytt land bland nya människor – nu har jag haft med mig Lady och vi har träffat vänner, känns det som. Men nu hem i tvÃ¥ dagar, sen är det dags för Tyskland och Siemens-sekten att ta hand om mig i en dryg mÃ¥nad. Känns som en skön omväxling med lite tysk ordnung till skillnad frÃ¥n den afrikanska que sera sera-mentaliteten.

Oh well, om 36 timmar är jag i Amsterdam och då är jag ju nästan hemma. Eh, ja, var är hemma? Svaret känns numera givet: Hemma är där min Lady är.

Er toshiba,

Walkie-Talkie

1 kommentar »

1. Jag tror defenitivt att du lämnade ett stort avtryck på middagen

   pelle — Sat 29 August, 2009 #
   __________

__________