i n d i a n s o m m a r

Utmanande horisont…

Thu August 20, 2009, 16:18

(Visste ni att Ronald Reagan frÃ¥n början var tänkt som huvudrollsinnehavare i filmen Casablanca? Jag säger som Julius Epstein, manusförfattaren: “Jag har fortfarande mardrömmar.” Som en parentes kan ju tilläggas att jag tycker att det är ganska talande att det är i USA och pÃ¥ väldigt fÃ¥ andra ställen där en före detta skÃ¥despelare sen kan komma i frÃ¥ga för presidentposten. Liksom – “Hey – honom känner jag igen! Han ska jag gÃ¥ rösta pÃ¥ som den som ska styra vÃ¥rt land!” Only in America.)

För ett halvÃ¥r sen hade jag flugit en handfull gÃ¥nger i mitt liv. Om jag räknar efter… ja, typ sex gÃ¥nger. Det senaste halvÃ¥ret har jag flugit fyra gÃ¥nger till – och innan Ã¥ret är slut kommer jag hamna pÃ¥ tio. Och dÃ¥ menar jag tur-retur-resa som ett tillfälle. Jag, Lady och KLM ska bli bundis helt enkelt. PÃ¥ vägen hem nu [jag flyger ikväll – sÃ¥ tänk pÃ¥ mig vid fem över elva er tid, dÃ¥ boardar jag flighten] har jag lyxat till det och köpt mig ett säte med benutrymme, sÃ¥ jag ska luta tillbaka stolen, sätta pÃ¥ Hitch [bra med en film jag sett mÃ¥nga gÃ¥nger sÃ¥ det inte gör nÃ¥got om jag missar slutet] och bara lÃ¥ta KLM ta hand om mig. Sen är jag i Amsterdam snooortidigt imorgonbitti och därifrÃ¥n är det raka spÃ¥ret till ARN. Fyra toasters!

Begreppet “dödens lammunge” fÃ¥r en helt ny innebörd när man ser sÃ¥na här manövrar. Men ni vet, det naturliga urvalet har sett till att de här lammen inte är vanliga lamm – de är riktiga överlevnadsexpert-master-at-work-överjävliga lamm. Deras sjätte sinne är till hundra procent fullt med överlevnadsinstinkter och ultraljudsvarningar för annalkande bilar.

Idag, innan styrelsemötet gick av stapeln, var vi uppe pÃ¥ byggplatsen och inspekterade. PÃ¥ de fyra mÃ¥nader det har gÃ¥tt sen jag var där sist sÃ¥ är det ljusÃ¥rsmagnitud pÃ¥ framstegen! I bakgrunden ser man “the landmark tree“.

Okej, jag erkänner – det kanske inte är direkt spännande bilder att se, men jag vill att ni ska ha nÃ¥got att jämföra med över tiden.

Snickeriavdelningen.

Grunden är gjuten för själva onkologiblocket.

Utsikten är faktiskt smått fenomenal. Trots att kullen sjukhuset byggs på inte är mer än 50-60 meter hög så ser man ut över hela Accra.

Trädet är S.T.O.R.T.

Gröna hjälmar är för de riktiga stekarna. I bakgrunden styrelsen för sjukhuset, diskuterandes var parkeringarna ska vara – till höger eller till vänster om fontänen? Och muren utanför tomten, ska den vara vitmÃ¥lad eller stenmurad?

Dagens fundering:
Är lycka nÃ¥got att eftersträva, eller kan man bara bli lycklig pÃ¥ vägen mot nÃ¥got – alltsÃ¥ att lyckan aldrig kan vara själva mÃ¥let? Jag har känt mig väldigt filosofisk dagarna här nere nu, mycket tid över gör sÃ¥nt med mig, jag försvinner in i resonemang om mina livsÃ¥skÃ¥dande grundprinciper som jag inte ens själv kan följa, Ã¥tminstone inte i efterhand men knappt ens när jag är där heller. Jag känner är lycklig nu, innerst inne i mig finns lyckan över att ha funnit rätt – Lady. Även om jag kan sakna henne när hon inte är vid min sida, givetvis – men för den sakens skull, att jag är lycklig, fortsätter jag inte att sträva framÃ¥t. AlltsÃ¥ kan inte lyckan vara ett självändamÃ¥l för mig Ã¥tminstone – “det finns alltid en horisont längre bort“, som kineserna säger. Den horisonten tänker jag dock inte upptäcka ensam; tillsammans är man mindre ensam, ni vet.

Yes box Рses p̴ andra sidan kontinenten!

Er trollfiskare,

Rebus

1 kommentar »

1. Det är fascinerande den här resan du gör! Kommer läsa troget tills sjukhuset står på plats! Ha det bäst Magnus! //Elin

   Elin — Tue 25 August, 2009 #
   __________

__________