Indianens debut…
Tue January 17, 2006, 23:37(Dagens person är Al Pacino. Idag hade jag föreläsning mellan nio och elva och när jag kom hem lagade jag lunch, ställde balkongdörren sÃ¥där nonchalant pÃ¥ glänt och började sen inventera mina videofilmer [jag är nÃ¥got av en hardcore-bakÃ¥tsträvare vad det gäller teknik – ingen dvd sÃ¥ lÃ¥ngt ögat nÃ¥r]. Och dÃ¥ hittade jag den – “En kvinnas doftâ€. Överstelöjtnant Slade skulle än en gÃ¥ng ta med mig pÃ¥ en resa till New York. Hoooaah! Al Pacino är en given favorit bland favoriter [i samma klass som Jack Nicholson faktiskt] och som Slade är han magisk. Jag tror förresten att det är det som gör Pacino sÃ¥ stor – han ä r rollen han spelar. Eller ja, han spelar inte ens. Han bara är. Och förresten finns tidernas troligtvis bästa filmcitat där [och ja, jag inser väl att ni donnor säkerligen kommer hävda att Dirty Dancings “Nobody puts baby in the corner†eller Titanics “I’m king of the world†hamnar däruppe men nej, sÃ¥ är det bara inte] – Al Pacino som Frank Slade har just gjort sig redo att bege sig av mot New York, han hör sin katt, Tommy, jama, tar upp honom och viskar; “And Tommy, remember: When in doubt – fuck.†Oslagbart. Egentligen borde jag väl inte skriva det här, främst av tvÃ¥ skäl; dels för att inte ruinera den chimär jag skapat av mig själv som galet snygg svärmorsdröm [fast jag tror nog att jag kan stÃ¥ ut med att bara vara galet snygg – svärmorsdrömmar fÃ¥r ju aldrig sin prinsessa liksom] och dels för att ingen kan göra repliken rättvisa förutom Al Pacino, men whatever.)
Okej. Nu är det dags. I och med att du läser det här har du officiellt invigt mitt alldeles egna [danska] kungarike pÃ¥ nätet – i n d i a n s o m m a r.
Förresten, ja, jag ljuger [eller alltsÃ¥ – inte rent generellt sÃ¥där, mer som i mina tidsangivelser, ni vet]. Givetvis. Men som ni säkerligen vet vid det här laget sÃ¥ finns det tillfällen dÃ¥ man fÃ¥r göra smÃ¥ arkeologiska jordartsprov i mina alster för att kunna sortera styckena kronologiskt. Jag har gett upp – nu skriver jag bara istället. Men visst, inledningsparentesen är skriven i september, “pÃ¥ fredag har jag tentaâ€-stycket nedan handlar om… uhm, ja, september det med.
När jag var liten trodde jag att man fick bra kondition av att röka. Anledningen var att min farmor och farfar hade en förman på sin trädgård som hette Böös [kan man heta så förresten?], och vart han än skulle så gick han. I och för sig handlar det om min barndomsby, som på fler än ett sätt gör ordet ‘gudsförgäten’ rättvisa, så det var väl aldrig några astronomiska avstånd det handlade om, men ändå. Han rökte i alla fall pipa som om han aldrig gjort annat. Vilket blir till en ganska elementär ekvation för en fyraåring; tobak = bra kondition. Eftersom Böös gick mycket. Så här i efterhand har jag blivit upplyst: Rökning ger dåligdålig kondition, tragisk andedräkt, cancer [bara en sån grej] och hår på bröstet. [Eller ja, det där sista gäller bara tjejer. Killar kan få det utan att röka. Har jag hört.] Dessutom var det så att Böös inte hade råd att göra annat än att gå; alla pengar han tjänade gick till det spirituosa levernet. Men hans grava försupenhet till trots så hade han inte en enda sjukdag under de 43 år han jobbade åt farmor och farfar. Respekt. Eller, ehm… ja. Typ.
Och nu är det dags för perm [hmm… egentligen hade jag tänkt ha en jordartsreferens – typ nÃ¥gon halvgammal jordart men efter att ha glidit omkring i en halvtimme nu och letat nÃ¥gon slags Ã¥lderskurva för olika jordarter sÃ¥ har jag bestämt mig för att istället hänfalla Ã¥t frestelsen att helt enkelt jämföra med de gamla tidsÃ¥ldrarna à la Jurassic Stylee], i folkmun även kallad “typ för tvÃ¥ och en halv mÃ¥nad sedanâ€.
På fredag har jag tenta. Teknik inom intensivvård och kirurgi. Riktigt highlife må jag säga. Jag vet inte riktigt hur det har blivit så men på något obemärkt sätt har jag glidit tillbaks i min gamla ingångna “det-här-ordnar-sig-ska-du-se-kostym†från min förra sejour på KTH… jag har inte riktigt börjat plugga än och idag, när Rycket skulle ske, gick jag upp sent, åkte iväg och åt lunch, surfade bort halvannan timme och sen begav jag mig in mot stan för att fika med Micke. Sen jobbade jag. Faktiskt. Jag tror att boven i dramat är jag själv [nähä?] och min förmåga att alltid klara mig. Jag kommer skriva minst fyra på tentan och ingen kommer tro mig när jag säger att jag pluggat i fem timmar. Men det är sanningen. Ibland är det hårt att vara jag.
Tentan har gÃ¥tt av stapeln och om det inte hade varit för att Gud spelade alla högskolor ett spratt genom att instifta titeln “adjunkt†sÃ¥ hade jag haft resultatet i min hand i fredags. Det är nämligen sÃ¥ att vÃ¥r adjunkt pÃ¥ medicintekniska utbildningen förr jobbade antingen som haschodlare [och därmed antagligen drabbats av sÃ¥ kallade “olycksfall i arbetetâ€] eller lÃ¥ngfärdsseglare [vilket i sin tur dÃ¥ givetvis för med sig en total oförmÃ¥ga att engagera sig i nÃ¥got annat än mantÃ¥g, stagfock, checkstay och partialriggar] – han är oduglig. Tacka vet jag professorer, överläkare eller nobelpristagare som föreläsare. Och ja, jo, det var sÃ¥ sant – anledningen till att jag skulle haft resultatet i fredags var att det dÃ¥ hade gÃ¥tt tre veckor sen jag skrev tentan – vilket är den tid examinatorn har pÃ¥ sig att rätta tentorna. VÃ¥r käre adjunkt Kalle skickade helt sonika ut ett mail i fredags: “Jag är inte klar med tentorna än. Trevlig helg. /Kalle†NÃ¥väl.
Som ett mellanspel av nutid kan jag nämna att jag skrev fyra på tentan. Kanske är det så att man kan ställa upp en enkel ekvation för att räkna ut betyg på tentan; y = x, där y är betyget och x är antal timmar man pluggat… nåväl, jag ska låta fortsättningen vara osagd för om jag skulle låta mig själv börja tro på mina egna funderingar skulle det vara nog så förödande…
Här kan ni börja blicka mot perm eller trias, även kallat mitten av oktober. Jag var nyfriserad, beach05-deffad och allmänt hunkig.
I lördags var jag pÃ¥ fest. Elina fyllde 30 och hade galej med “himmelskt temaâ€. Jag och Micke, som de galejlejon vi är, hade köpt boken “Om Gud†av Jonas Gardell [vad mer himmelskt finns än Det Absoluta?] och gled iväg mot Duvbo – aka “the place to be†– jag iklädd mina smärtsamt fina q jeans och en en skjorta sÃ¥ snygg att man bara ville ta av den när man sÃ¥g den pÃ¥ mig [dÃ¥ förstÃ¥r ni – skönhet pÃ¥ gränsen till omvänd psykologi] och Micke, i sann Micke-stil, iklädd en Pornstar-skjorta. Trots detta överdÃ¥d av garantier för en perfekt fest hade vi pÃ¥ förhand bestämt oss för att det skulle bli tidig hemgÃ¥ng; skälet till det var enkelt – jobb söndag morgon. SÃ¥ledes lovade vi varandra dyrt och heligt att bara ta med oss en hundring var [bar till självkostnadspris borgade ändÃ¥ för en trevlig kväll]. Väl framme hälsar Gud oss välkomna och fördrink serveras av en svart ängel. Till en början satt vi i ett hörn och bara tittade pÃ¥ alla människor – änglar, djävlar, gudinnor, stjärnor… ja, allt. Och till saken hör dessutom att Elina är skÃ¥despelerska sÃ¥ dÃ¥ och dÃ¥ glimrade det till med nÃ¥gon kändis. Utan att skämmas satt vi och pekade, tisslade och tasslade. NÃ¥gonstans redan här sa Micke till mig; “Jag tror det kan bli en riktigt sen natt.†Men i skenet av naiviteten och tanken pÃ¥ att jobba bakfull slog jag bort tanken. NÃ¥väl, efter att ha stärkt oss med nÃ¥gra änglatÃ¥rar bestämde vi oss sÃ¥ för att göra golvet och introducera oss. Strategiskt började vi med värdinnans sambo och bad honom peka ut kvällens lovliga byten, varpÃ¥ följande samtal utspelade sig; “…och hon som stÃ¥r bakom han molnet, ja, hon som ser ut som en ängel – hon är singel. Sen har ni hon som ligger i kuddhavet, hon har ingen pojkvän. Sen har ni tjejen med vingar där borta, ja, hon som pratar med Gud. Nej nej, inte den Guden, den andra, hon är ocksÃ¥ nÃ¥got för er…†Ja, man kan säga att vi hade en egen liten himmelsk realtids-kontaktannons-läsning. NÃ¥väl, kvällen för undertecknad och Micke led mot sitt slut när sista drinken med regnbÃ¥gsvatten inhandlats. “Redan?!â€, sa vi och tittade pÃ¥ varandra. Det, sÃ¥ här i efterhand, ack alltför givna svaret blev “Nej, inte redan.†Vi insÃ¥g snabbt att pengarna var den begränsande faktorn [vi hade bÃ¥da handlat upp vÃ¥ra slantar] sÃ¥ vi tog helt sonika en promenad om halvannan kilometer och hämtade ut mer pengar. Sen visade vi 30-taggarna var skÃ¥pet ska stÃ¥! Vi dansade som de Fred Astaire-reinkarnationer vi trots allt är, Micke sjöng pianokaraoke och jag charmade flickor som om jag aldrig gjort annat. Vid halvfyra bestämmer vi oss sÃ¥ för att kyssa värdinnan adjö, ta oss ett sista hopp i kuddhavet och därefter dra oss mot sista tunnelbanan. Väl därnere uppstod frÃ¥gor som “Vem var han som hade vita spetsstrumpbyxor över huvudet?â€, “Gud, kan inte jag fÃ¥ vara sÃ¥ cool som de människorna när jag blir stor?†och “Hur kan det komma sig att poeter alltid landar de vackraste flickorna?â€. [För övrigt ska det nämnas, som parentes i sammanhanget, att Gud sa ja, jag kan fÃ¥ vara sÃ¥ cool när jag blir stor. Jag frÃ¥gade nämligen. Gud alltsÃ¥. PÃ¥ festen.]
Dagens fundering:
Tror ni att det alltid finns nÃ¥gon som tänker samma tanke som ni gör, i samma ögonblick? Jag menar, sannolikhetsläran säger ju att det krävs oändligt mÃ¥nga människor [eftersom vi, realistiskt sett kan tänka oändligt mÃ¥nga olika tankar] för att sannolikheten ska vara lika med ett. Men jag menar 6 585 576 458 personer [http://www.ibiblio.org/lunarbin/worldpop – antal människor pÃ¥ jorden i skrivande stund] är ganska mÃ¥nga, hyfsat nära oändligheten [eh… ja, eller inte]. Men det jag tänkte pÃ¥ var i alla fall en gammal reklam med Swatch – “right now, seven hundred million people are falling in loveâ€. Tänk vilken skön tanke – att veta att var tionde människa blir kär, just nu. Och nu. I alla fall sÃ¥ vill jag tro att vi inte är unika i vÃ¥ra tankar [förutom jag dÃ¥ – sÃ¥klart, det vore synd om världen om det fanns tvÃ¥ med sÃ¥ verklighetsflyende sinnen men ändock sÃ¥ högtflygande planer som jag] utan att tanken delas.
Nog för nu. För övrigt funderar jag fortfarande på om jag ska ha arial, verdana, trebuchet ms eller bara vanlig lucida console som teckensnitt. Vad tycker ni?
Dagens anagram:
Enarmad gagnas.
Seså, kommentera nu.
Er general,
Obelix
PÃ¥ tiden.
Men säg mig, hur kan man inte längta efter att få resa jorden runt?
k — Wed 18 January, 2006 #
__________
[angående kommentaren] Att inte längta efter att få resa jorden runt är väl inte alls svårt!
[angående debuten] Trevligt att ha dig tillbaka! Fast bloggar.. brukar de vara så långa?
Spinn — Wed 18 January, 2006 #
__________
Känslan av att vara nöjd utan att resa runt jorden nog bygger på vetskapen om att man kan finna det man söker utan att egentligen behöva leta. För på något sådär lagom fatalistiskt sätt tror jag att oroliga själar är sökare. Själv ser jag mig som en finnare.
admin — Thu 19 January, 2006 #
__________
Mycket trevlig blogg där! Nu kommer jag alltid ha något trevligt läsbart att avnjuta när det är lite att göra på jobbet….
angÃ¥ende om nÃ¥gon tänker samma tanke som jag sÃ¥ är en annan intressant tanke att undra hur mÃ¥nga som tänker pÃ¥ en själv just i detta nu, eller för att uttrycka det lite mer poetiskt….â€tänk att jag just nu kanske spelar huvudrollen i nÃ¥gon annans liv†för tanken är ju ändÃ¥ det centrala i livet….
Kicki — Fri 20 January, 2006 #
__________
“nobody puts baby in the corner†kanske inte är det bästa filmcitatet men absolut ett av de mest användbara….ta min kompis för nÃ¥gra veckor sen t ex. Hon finner sin cykel inparkerad av en massa andra cyklar och blir helt vansinnig (tilläggas kan att det fanns lite alkohol i blodet, annars är hon en lugn person) slänger alla andra cyklar Ã¥t sidan och slänger ut kommentaren, jag gissa vilken, “nobody puts baby in the cornerâ€
Kicki — Fri 20 January, 2006 #
__________
Jo, det där om att spela huvudrollen i nÃ¥gon annans liv är en svindlande tanke men den realistiske delen av romantikern som bor i mig tänker att det vore nästan hemskt om det var sÃ¥ – och man inte fick veta det… Ã… andra sidan, tanken är fin och realist eller inte sÃ¥ är jag nog mer en drömmare. Och huvudroll… mmm.
admin — Fri 20 January, 2006 #
__________