i n d i a n s o m m a r

Upploppet kvar…

Wed September 23, 2009, 12:49

(Hmm… are there any english native speakers out there reading my entries? Because otherwise I think it could be seen as a bit presumptious of me to keep writing these prelusive parenthesises [is it really “parenthesises” or is it just “parenthesis“?]. So all of you – Andy, Craig, Cruz, Hillary and the rest – step forward and make yourself heard!)

Världen är verkligen förvirrande liten, igÃ¥r var jag och Lady pÃ¥ kräftskiva uppe i Hjortnäs – en ort av dubbelsidig skylts storlek ungefär [ni vet, där ortsnamnet stÃ¥r pÃ¥ bÃ¥da sidor om vägskylten för att liksom poängtera att stället är l.i.t.e.t.]. Vi började kvällen med att sjunga igenom alla sexton snapsvisor i en enda rad, därefter var det kräftgalore [det är i sanning tveksamt om jag nÃ¥gonsin ätit sÃ¥ mycket kräftor, förutom den gÃ¥ngen dÃ¥ jag och min morfars bror delade pÃ¥ en femlitershink] för att slutligen lägga pÃ¥ kvällens mentala soundtrack; Dancing the Night Away med Cream. Min vana trogen blev jag givetvis en smula sentimental och tyckte om alla människor lite extra mycket, men vafan – pÃ¥ kräftskivor med de bästa av vänner och Lady – den finaste av dem alla, sÃ¥ fÃ¥r man bli det, det hör till liksom. PÃ¥ söndagen packade vi sÃ¥ Ã¥terigen in oss i den röda Volvo-minibussen som i folkmun kallas för Ford Focus [ganska odramatisk förklaring egentligen – Titti trodde att hon fÃ¥tt hyra en van som visade sig vara en Ford Focus – när vi sedan skulle tanka säger PÃ¥lle: “Tanklocket sitter pÃ¥ höger sida, för det här är en Volvo.“; helt enkelt ett äkta par med precis samma dysfunktionalitet när det kommer till bilar – underbart! We love them!] för att kuska ner mot Arlanda där jag fick hoppa av för resa ner till über-alles-landet Ã¥terigen. [LÃ¥ng mening? Äh.] PÃ¥ planet pÃ¥ väg ner mot Amsterdam slÃ¥r jag mig sÃ¥ i slang med mina stolsgrannar som är ett par i sextioÃ¥rsÃ¥ldern – Lillian och Fred. Det visade sig att de var pÃ¥ väg till sin ena dotter i Malaysia [deras barn hade spridit sig vind för vÃ¥g; San Fransisco, Malaysia och Orust] och denna majorska Lillian hade verkligen ett välsmort munläder. Men okej, det är trevligt med sällskap sÃ¥ jag la manken till och var trevlig tillbaka [eh, det där blev fel – nu lät det som att jag mÃ¥ste anstränga mig för att vara trevlig; jag lovar, det är inte sÃ¥ – snarare tvärtom… och som parentes ska jag nämna att jag inte kan vara arg]. Efter ett tag kommer vi in pÃ¥ var vi bor i Sverige [ja, ni vet – för en Globetrotter som jag själv sÃ¥ är det ju viktigt att säga i vilket land man menar – jag har ju sÃ¥ mÃ¥nga boenden… eh, ja, i alla fall tvÃ¥, nästan; lägenhet i Sverige och övernattningsdito här i Tyskland], varpÃ¥ jag förklarade att jag och Lady bor i vÃ¥rt mansion strax utanför Stockholm [läs: etta i betongdjungeln] men att jag kom direkt frÃ¥n höstens kräftbegivenhet uppe i Dalarna. “Jaha, oj dÃ¥ – vardÃ¥ nÃ¥nstans?” undrade Lillian genast. Eftersom jag är ordförande i föreningen för Alzheimers Light-patienter sÃ¥ kunde jag givetvis inte komma ihÃ¥g att Hjortnäs heter just Hjortnäs utan jag förklarade att det lÃ¥g typ mellan Rättvik och Leksand och att man Ã¥kte över en järnväg pÃ¥ höger sida, typ… när sen fru Lillian förhörde sig ytterligare sÃ¥ visade det sig att kräftskivan hade varit tvÃ¥ kilometer frÃ¥n deras hus – utanför Tällberg. SÃ¥ antagligen hade vi Ã¥kt samma väg ungefär samtidigt hela vägen till Arlanda. Ergo: Världen är sjukt liten. Ni som inte hÃ¥ller med mig om det kollar pÃ¥ den här filmen och säger sen att ni inte hÃ¥ller med mig.

Dagens fundering:
Finns det nÃ¥gon gräns för vad som är värt att riskera för  nÃ¥got speciellt ändamÃ¥l? Liksom, okej – det händer ju att man tar en nattsexa-blecka och därmed mycket troligt fÃ¥r bota för det dagen efter, i allra högsta grad en risk vi tar [till och med gladeligen efter nÃ¥n Fernet]. Men säg att man fick ett erbjudande att hänga pÃ¥ pÃ¥ en segelbÃ¥t och kuska jorden runt nÃ¥gra Ã¥r, men därmed löpa risken att bli av med boende och jobb – skulle det vara värt det? Hur värderar och rangordnar man upplevelser? Är det mer värt att ha sett PÃ¥skön än att ha sett Loppmarknaden i VÃ¥rberg? Är det ett självändamÃ¥l att befinna sig sÃ¥ lÃ¥ngt som möjligt hemifrÃ¥n? Jag vet inte – som jag känner det handlar det nog om var jag känner mig lycklig. Är jag pÃ¥ en bÃ¥t mitt ute pÃ¥ Atlanten, solen strÃ¥lar och jag, Lady och vÃ¥ra vänner ligger och doppar tÃ¥rna i vattnet i en stilla slör – dÃ¥ tror jag det skulle kännas självklart för mig att riskera jobb och lägenhet. Men utan Lady sÃ¥ finns inte sÃ¥ mycket som är värt att riskera nÃ¥got för… i förlängningen handlar det väl om att jag inte riktigt fungerar rent människomässigt lika bra utan henne. Jag blir liksom ett halvt skal av mig själv och b a r a saknar. Oh well. Ingen som har en segelbÃ¥t stor nog för femton personer som tänkte sig segla jorden runt? I sÃ¥ fall ska jag bara övertala Lady och vÃ¥ra vänner! :)

Sitter för övrigt inne pÃ¥ Siemens träningscenter nu sÃ¥ eventuella bilder fÃ¥r jag se mig om efter i stjärnorna – jag försöker uppdatera inlägget senare ikväll med en fin bildskörd frÃ¥n helgens begivenhet. Deal?

Okej, en bild dÃ¥… Siemens har här i Erlangen ett ganska imponerande showroom… de har väl utrustning i det för ett par hundra miljoner – Ã¥ andra sidan löper de ingen större risk för att rÃ¥ka ut för nÃ¥gra smash-and-grab-fasoner eftersom den lättaste utrustningen väger nÃ¥got ton och de tyngsta typ 20 ton. Nice! [För övrigt väger magnetkameran som ska installeras i Ghana sexton ton, fördelat pÃ¥ fyra fötter som vardera har en yta pÃ¥ en kvadratdecimeter – fatta fyra tons tyngd pÃ¥ en yta av en post-it-lapp! Eh…]

Okej, tillbaka i lägenheten så kommer här en blandad kompott bilder:

Som ni ser är en datortomograf inte mer avancerad än en skiftnyckel… typ. Antingen det eller sÃ¥ är det helt jävla övermänskligt svÃ¥rt att känna att man har koll nog för att vÃ¥ga vara själv med den.

Ibland bara måste man unna sig.

Kräftskivaaaaaaa!

Eftersom jag, som nÃ¥gra av er redan vet, har en osviklig förmÃ¥ga att hamna i “zonen” när det handlar om mat [ni vet där världen runtomkring försvinner och kvar finns bara du och maten] sÃ¥ har jag ju givetvis försummat att ta kort pÃ¥ själva huvudattraktionen – kräftorna. Men det spelar sanningen att säga ingen roll när jag hittar sÃ¥na här bilder. I present to you: Lady!

Jon: “Titti, jag vet – vi gör vÃ¥gen!”
Titti: “JAAAAAA!”

LÃ¥ng slutartid is the shit! Nattens sista bild, perfekt avslutning.

PÃ¥ Ã¥terhörande vänner! Förresten – kan inte ni som läser det här ge er till känna? Jag fattar ju att 90% av er inte kommer orka [man känner andra genom sig själv; jag brukar inte heller kommentera alla inlägg jag läser] men kom igen – humour me! Okej? Det här kan ni väl göra för mig?

Er walkabout,

Trotro

11 kommentarer »

1. Att jag läser vet du redan…

   Björn — Wed 23 September, 2009 #
   __________

2. Yes man! Det vet jag. Tack för att du ger dig tillkänna! :) Nästa vecka blir det nån JB-kväll känner jag på mig! Deal?

   admin — Wed 23 September, 2009 #
   __________

3. För övrigt ska sägas att min egotistiska blog inte vore värd namnet om det inte vore så att jag själv läser mina inlägg. Givetvis. At your service!

   admin — Wed 23 September, 2009 #
   __________

4. kul att läsa – första gÃ¥ngen om jag ska vara ärlig :)

   Stefan — Wed 23 September, 2009 #
   __________

5. Jag hÃ¥ller koll pÃ¥ vad du har för dig… Ditt liv är lite mer fartfyllt än mitt för tillfället ;)

   Erika — Wed 23 September, 2009 #
   __________

6. Jag läser! Nästan jämt. Från Umeå just nu. jb jb jb

   Kalle — Wed 23 September, 2009 #
   __________

7. @stefan; välkommen tillbaka och tack för senast! :)

   @erika; nej nej nej, att fÃ¥ barn slÃ¥r allt – afrika, tyskland, whatever. barn är liksom trumf.

   @kalle; nästa vecka? jb?

   admin — Thu 24 September, 2009 #
   __________

8. Det är skithäftigt, helt klart, men ens liv blir väldigt centrerat kring barnet och hemmet, det är liksom hela min värld just nu, och sÃ¥ lite innebandy pÃ¥ det… DÃ¥ är det kul att läsa om lite annat, sÃ¥ man fÃ¥r lite omväxling =0)

   Erika — Sun 27 September, 2009 #
   __________

9. Jorå, Pirny läser emellanåt också. =)

   Pirny — Wed 30 September, 2009 #
   __________

10. Erika:
    Det lÃ¥ter skönt att ha en värld som bestÃ¥r av barn och hem – familjelikt liksom. I like! Skriver du nÃ¥n blog?

    Pirny!!!
    Ska maila dig sen – keep me updated on the happenings on the Söder Sick House! Saknar er, vi borde gÃ¥ pÃ¥ Judebertil nÃ¥n gÃ¥ng när jag är hemma!

    admin — Mon 5 October, 2009 #
    __________

11. VERKLIGEN!!
    Jag har inte satt min fot på JB sen sist jag var där, ska ta mig ett studiebesök där SNART! =)

    Eders kungliga Pirnyness, Pirny

    Pirny — Thu 8 October, 2009 #
    __________

__________