Varför inte jag…
Mon December 3, 2007, 22:35(Dagens citat: “Jesus var en tokstolle.” Sagt av Bhagwan Shree Rajneesh – eller Osho som han kallades. [Eller Rajneesh Chandra Mohan Jain som han de facto hette, stavat रजनीश चनà¥à¤¦à¥à¤° मोहन जैन pÃ¥ Hindi.] Ja, vafan – kärt barn har mÃ¥nga namn. Han föddes i alla fall den 11:e december 1931 i Kuchwada i Indien och kom senare att bli ledare för Oshofilosofin. Där lärde han ut att de viktigaste värdena i livet var medvetenhet, kärlek, meditation, kreativitet och skratt. Ja, just det – och det att Jesus var en tokstolle. För han sa sÃ¥, pÃ¥ riktigt. För min egen del kan jag lätt skriva under pÃ¥ att det var herr Rajneesh själv i egen hög person som var en tokstolle. Slutligen – kolla in killen bara, jag säger bara: Det M Ã… vara tunga droger inblandade…)
Okej okej okej, jag ä r en dÃ¥lig människa, jag har ingen självdisciplin what-so-ever och det är dessutom sÃ¥ att jag helt utan skam i kroppen hävdar en sak [läs: minst tvÃ¥ inlägg i veckan] fastän jag vet att jag det är en utopi emedan jag är en empiriker av grandiosa mÃ¥tt. SÃ¥, nu när vi har klarat av den delen sÃ¥där lite lagom bekännande – nu är jag här igen! Du sitter ju de facto och läser en purfärsk [eh, ja, sÃ¥vida du inte är en av de klentrogna fÃ¥ som inte förstÃ¥tt min storhet förrän nu och därför börjat ögna igenom mina opus – eller om du halkat hit genom att söka pÃ¥ “vuxna i blöja” sÃ¥ kan jag rekommendera inlägget frÃ¥n den tjugofemte oktober] komposition, hÃ¥ll till godo!
Som ni vet sÃ¥ började jag den första mars pÃ¥ min nya [och första riktiga] arbetsplats. Nu är det början pÃ¥ december och alltsÃ¥ nio mÃ¥nader senare. I detta nu har jag fÃ¥tt frÃ¥gan frÃ¥n tvÃ¥ kollegor om det kanske inte är sÃ¥ att jag är en smula överkvalificerad för att jobba där. Plus att min chef har sagt att han skulle ha rekommenderat mig till en tjänst i den privata sektorn om det inte vore för att jag jobbar för honom – och han vill ha kvar mig. SÃ¥ nio mÃ¥nader senare sitter jag numera med i den strategiska ledningsgruppen, jag är processledare för en av vÃ¥ra fyra huvudprocesser, jag är systemförvaltare för landstingets EKG-system för ambulanssjukvÃ¥rden och jag har, som ett första steg mot att bli sektionschef, börjat fylla pÃ¥ “min” sektion genom att min forne klasskamrat Pelle idag har börjat under mig [under rent metaforiskt uttryckt dÃ¥ alltsÃ¥]. Men ändÃ¥ vet jag inte, räcker det? Tynar jag bort? Jag ger det tvÃ¥ Ã¥r, sen ger jag mig ut pÃ¥ jakt efter nästa kill. Pang!
Dagens fundering:
Om människan idag visste att vi kunde pÃ¥verka framtiden sÃ¥ att… tja, säg att jorden skulle finnas kvar i 5 000 000 Ã¥r istället för 50 000 genom att sluta att använda flygplan helt – tror ni att vi skulle göra det dÃ¥? Jag menar, 50 000 Ã¥r är en sjukt evinnerligt lÃ¥ng tid bara det – jag tror inte att jag skulle vara sÃ¥ särskilt sugen pÃ¥ att ge upp en sÃ¥n lyx som flygplan bara för att mina… hmm… fÃ¥ se [medelÃ¥lder som föräldrer – säg 30 enkelt räknat, 50 000 / 30 = 1667 generationer] – barnbarn40 skulle slippa det som mina barnbarn400 ändÃ¥ skulle rÃ¥ka ut för… Eller ja, jo, kanske skulle jag det. Kött och blod liksom. Om jag nu hittar min fru därute nÃ¥gonstans först, vill säga.
Utöver det ska det tilläggas att Samuel Becketts “I väntan pÃ¥ Godot” och Marcel Prousts “PÃ¥ spaning efter den tid som flytt” är tvÃ¥ titlar som förpliktigar. I och för sig är “I väntan pÃ¥ Godot” en teaterpjäs medan Prousts alla-följetongers-moder-master-följetong är en serie om sju böcker [okej, Ã¥tta om ni nödvändigtvis ska räkna appendix] som faktiskt fÃ¥r anses vara [om inte d e t sÃ¥ Ã¥tminstone] ett av modernismens mest centrala verk. Ja, som en ren parentes alltsÃ¥. ApropÃ¥ modernismen förresten – läs “Mannen utan egenskaper” av Robert Musil och försök sen först och främst övertala er själva om att ni förstod storheten – och om ni lyckas med det, försök övertala mig. Där har ni en utmaning. Wohaa!
Nej, nu är det dags för sängen.
Gnägg, sa först nej. Dun är deäe. [Okej, ett ‘g’ för mycket och jag kan gÃ¥ med pÃ¥ att “deäe” inte är ett ord, men det är ett spontant anagram. Just det!]
Er italiano,
Letzebuergesch