i n d i a n s o m m a r

Lockande dragningskraft…

Mon October 5, 2009, 21:44

(Dagens ord är: Parveny. Kommer frÃ¥n en böjning pÃ¥ franskans “parvenir“, som i sin tur betyder uppnÃ¥ eller komma upp. SÃ¥ledes – en parveny är en person som kommit upp sig ekonomiskt men kanske inte riktigt hängt med rent socialt… [Tänk Hollywoodfruar som gÃ¥tt frÃ¥n a-kassa till miljonärskor pÃ¥ tvÃ¥ barnbidrag… typ.] Ordet kan för den delen hittas i svensk litteratur redan 1816, i Esaias Tegnérs samlade skrifter. Om ni undrade, alltsÃ¥.)

Idag börjar vi pÃ¥ direkten med en bild – här är interiören frÃ¥n Siemens träningscenter här nere i Erlangen. Det är mycket trä, metall, glas och luft – tyskt, helt enkelt.

Sen, bara för att visa att jag, min landsflykt till trots, inte är helt världsfrÃ¥nvänd sÃ¥ skulle jag vilja göra ett inlägg i debatten om de svenska Hollywoodfruarna… Vilket urbota nattsvart program och vilka primitivt rudiska karaktärer som spelar med! Bara det faktum att de själva inte ens verkar förstÃ¥ att de frÃ¥n och med nu aldrig nÃ¥gonsin kommer vara nÃ¥got annat än karikatyrer av sig själva här i Sverige säger en del om vilka episka proportioner vi talar om. Men visst, farmor Anka [som hennes barnbarn kommer kalla henne, hö hö] stÃ¥r nog för 90% av programmets dragningskraft [mind you att jag bara sett ett enda avsnitt] – det är lite som Howard Stern och alla hans radiolyssnare en gÃ¥ng i tiden; de lyssnade pÃ¥ programmet bara för att höra vad han skulle hitta pÃ¥ härnäst, och de som hatade honom lyssnade i snitt ännu längre, bara för att höra vad han skulle hitta pÃ¥ härnäst. SÃ¥ är det med fru Anka, oavsett om man är för henne eller mot henne sÃ¥ fastnar man. Hur som helst – idag läste jag att en av de andra highlife-fruarna, Maria Montazami, hade kommenterat just farmor Anka och sagt “ingenting gott kommer fram av att vara elak“, och det mÃ¥ sÃ¥ vara att jag kanske skalar av ett lager pÃ¥ min svärmorsdröms-lök i och med det här – men jag vill i sÃ¥ fall kontra och säga “ingenting gott kommer av att vara puckad heller“… Eller gör det det? Vem är jag att döma egentligen? De lever sitt liv, de är lyckliga och egentligen borde jag, i egenskap av sann humanist, inte begära mer. Eller är jag humanist? Jag vet inte – jag tycker bättre om epikuréerna; om de fick sitta i sin trädgÃ¥rd med tillgÃ¥ng till mat och gott vin, dÃ¥ var de nöjda. Lite sÃ¥ känner jag mig som – har jag en egen sandlÃ¥da att leka i sÃ¥ behöver jag inte blicka sÃ¥ mycket mot de andra lekplatserna…

Idag började min sista kurs här i Tyskland – MR Basics. Det handlar den här gÃ¥ngen om magnetresonanstomografi – helt okomplicerat liksom. Man använder sig av väteatomkärnorna i vattenmolekylerna i kroppen, polariserar protonerna i dem mot ett extremt starkt magnetfält [tänk er att jordens bakgrundsstrÃ¥lning är 0,0005 Tesla och att magneten i kameran ligger pÃ¥ typ 1,5 Tesla – dÃ¥ fattar ni att den är typ 30 000 gÃ¥nger sÃ¥ stark som den magnetiska strÃ¥lning vi pÃ¥verkas av dagligen] och pÃ¥verkar dem slutligen med hjälp av radiovÃ¥gor. När man sedan slÃ¥r av radiovÃ¥gorna Ã¥tergÃ¥r atomerna till sitt ursprungliga läge och avger samtidigt nya radiovÃ¥gor – som i sin tur registreras av en antenn och voilà! sÃ¥ har vi fÃ¥tt en bild. Ni hajar va? Om inte kan jag rekommendera antingen den här tidningen eller den här. [Ja, alltsÃ¥, den sista har väl i sig ingenting med MR att göra men den är ju en sjukt skön tidning och behöver nog allt stöd den kan fÃ¥, dÃ¥ mÃ¥lgruppen är en smula… eh, begränsad.]

Och när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ det där med fett stora magneter sÃ¥ tänkte jag att ni ska fÃ¥ en föreställning om krafterna i de här apparaterna – tänk er att ni rÃ¥kar fÃ¥ med er en vanlig kontorsstol in i undersökningsrummet – och försök sen fÃ¥ ut den igen:

Eller låt säga att vi råkar ha en patient som behöver andas syrgas, och får med sig en tub in i rummet [och tänk sen att huvudet på patienten ligger mitt i hålet]:

Som ett sista resultat av dagens youtube-skörd ska jag rekommendera den totalt störtsköna gaffeltrucksföraren Klaus – jag är fortfarande inte säker pÃ¥ huruvida de har gjort filmen humoristisk med vilje men klart är att den bistert allvarlige speakern, de härligt sköna effekterna [som direkt fÃ¥r mig att tänka pÃ¥ 80-talets cinemastiska favorituttryck “trickfilmat“] och den totala bristen pÃ¥ skÃ¥despeleri gör filmen helt underbar!

Dagens fundering:
Känner ni igen uttrycket “idag är första dagen pÃ¥ resten av ditt liv“? Jag försöker leva sÃ¥, att alltid se dagen som kommer som nÃ¥got som aldrig funnits förut – som att det är en helt ny dag istället för en företeelse som de facto uppstÃ¥r varje morgon. Men jag vet inte om alla kan göra det – vill alla människor att resten av ens liv ska börja varje dag? Eller finns det människor som bara önskar att de fick leva vidare i sin vardag utan att behöva tänka tanken pÃ¥ att göra nÃ¥got med sitt liv? [Tänker man ens sÃ¥?] Och visst, jag säger emot mig själv i och med att jag ovan nämnde att jag skulle vara purnöjd om jag fick sitta i min trädgÃ¥rd i Toscana, äta parmigiano reggiano och dricka rödvin tillsammans med mina vänner – men det skulle ändÃ¥ vara ett “resten av mitt liv” jag varje dag skulle se fram emot [goddag yxskaft liksom, vem skulle inte göra det?].

Dagens tysk:
Stackaren frÃ¥n Bamberg som begÃ¥vats med följande registreringsskylt…

Det var allt frÃ¥n penthouse-sviten i City Apartments i Erlangen för den här gÃ¥ngen – pÃ¥ Ã¥terseende!

Er rättvisa,

Mendoza

PS. Jag har läst igenom vad jag skrivit nu – verkar jag bitter? Det är inte min mening men jag kan inte riktigt sätta fingret pÃ¥ vad det är som gör att jag fÃ¥r den känslan. Säg till om ni kommer pÃ¥ det. [Och jag vill förekomma eventuella förslag pÃ¥ att jag är avundsjuk pÃ¥ de kära galjonsfigurerna frÃ¥n skÃ¥despelarvästern – jag älskar mitt liv, och framförallt personerna i det. Speciellt Lady.] DS.

2 kommentarer »

1. Jag kan inte riktigt bestämma mig, men det lutar åt att jag ångrar beslutet att se filmen om gaffeltrucksföraren Klaus.

   Spinnkrok — Wed 7 October, 2009 #
   __________

2. Mmm… filmen är väl inget cineastiskt mästerverk direkt men jag kan inte lÃ¥ta bli att tycka att de mÃ¥ste ha haft humor, de som gjorde den… :)

   admin — Thu 8 October, 2009 #
   __________

__________