i n d i a n s o m m a r

Viva la vida…

Wed November 11, 2009, 17:01

(Today is not an english day. It’s more of a french day. N’est-ce pas?)

Jag saknar Utbildningsradion. AlltsÃ¥, för nÃ¥gra inlägg sen skrev jag om att UR inte har varit sig självt sedan Thomas Allander slutade med sin Ukuleleskola men sÃ¥ vips!, kommer klipp som det här och jag inser lätt att det inte bara är Ukulelekungen jag saknar. Och sÃ¥ blir jag sÃ¥där tragiskt nostalgisk som man bara kan bli om man svettats igenom pressade hemtenta-nätter med hjälp av Utbildningsradion. Total brist pÃ¥ självkritik och kanske framförallt avsaknad av mÃ¥lgrupp gör att de är helt klockrena som förströelse. [Att det sedan är skrämmande att tänka att tv-licensen indirekt gÃ¥r just till program som “Internet för skräckslagna” är en annan femma.] Och när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ “hellre-än-bra-program” sÃ¥ är Pistagemorgon frÃ¥n Carlskoga-TV helt ohotad etta. Tim testar T.E.N.S. lyfter er upp ur den djupaste depression – jag lovar!

GÃ¥rdagskvällen spenderades i sann glam-stil pÃ¥ Café Opera där säsongens första After Ski gick av stapeln. Det bjöds pÃ¥ Ã…re-känsla, folköl och dunkadunka. Eller nä, det där sista är ju faktiskt Svenne Rubins – igÃ¥r bjöds det pÃ¥ Carlsberg och renklämma. NärapÃ¥ 1000 personer klämde de in och bäst pÃ¥ hela kvällen var givetvis FjällgÃ¥rden med Lady och hennes boss Isabel i spetsen. FjällgÃ¥rden är förresten vinterns nya svarta, Ã¥k dit och ni kommer förstÃ¥ vad jag menar. Bäst helt enkelt – oavsett om man, som min bror, spenderar hotellvistelserna genom att kolla tv-shop med bästa polaren eller om man älskar skidÃ¥kning i dess renaste form. FjällgÃ¥rden.

För övrigt har jag inte riktigt kommit över det här med temperaturskillnaden. Alltså, det börjar bli kallt här i Sverige, det kan vi väl vara överens om? Eller, så här va, det har ju alltid varit så här kallt vid den här tiden men när man har något att jämföra med så känns det ju helt sibirien-kallt liksom.

Dagens idol:
Paolo Roberto. Säga vad man vill om hans bakgrund som Kungen av Kungsan och hans totala personifiering av mitt favoritmotto “bäst innan det gäller” [han gick tvÃ¥ titelmatcher och förlorade bÃ¥da men jävlar i havet vad han var bäst innan matchen!]. Men vad som gör honom en stjärna bland stjärnor är faktiskt en intervju som gjordes i P3 Populär för ett drygt Ã¥r sen. Han fÃ¥r frÃ¥gan om han är feminist och ger ett klockrent svar. Jag skulle nästan rentav kunna säga att han faktiskt har en hel del hästar hemma i stallet, verkar vara en vettig kille helt enkelt.

När vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ Paolo Roberto – har ni nÃ¥n gÃ¥ng sett sporten Savate utövas? Helt underbart. Det här är liksom fransk boxning i sin finaste form:

Vet ni förresten, min brorsa har en blog. Man kan nog lugnt säga att han förskonats min defekt som gör att jag omöjligen kan fÃ¥ ner ett stycke som är kortare än fyra rader – snarare är han sparsmakad, pÃ¥ gränsen till minimalist. Hur som helst – tillÃ¥t mig presentera: Slöjdverkstan. [SÃ¥ här i efterhand kom jag dessutom pÃ¥ att han har ytterligare en: Bildverkstan.]

Dagens fundering:
En till liten tanke om Afrika vs. Sverige – pÃ¥ en dag här i Stockholm ser jag säkert 300 olika personer, människor jag inte känner. I Accra träffar jag kanske tio. Givetvis förstÃ¥r jag att det är skillnad pÃ¥ att ha kontoret pÃ¥ undervÃ¥ningen jämfört med att Ã¥ka tunnelbana genom halva stan för att ta sig till skrivbordet, men ändÃ¥, här kommer det fina – folk i Ghana är oändligt mycket mer öppna trots det. AlltsÃ¥, här i Sverige träffar vi [eller här i Stockholm ska jag nog säga – situationen är nog liiite annorlunda i typ Svappavaara] hundratals människor varje dag, som vi inte känner – och vi gör inte ens en ansats till att lära känna dem. I Ghana träffar man en brÃ¥kdel av den mängden men samtidigt försöker man lära känna varandra pÃ¥ ett helt annat sätt. Varför är det sÃ¥? Jag förstÃ¥r tanken med att vi här i norra Europa är lite pÃ¥verkade av det faktum att det är svinakallt pÃ¥ vintrarna och att vi därmed inte är nÃ¥gra sociala framgÃ¥ngsfenomen, men ändÃ¥. I Afrika är det ju sÃ¥ varmt att omvänt förhÃ¥llande borde gälla. Äh, jag vet inte. Klart är i alla fall att man tas för ett smygfyllo om man börjar prata med nÃ¥gon pÃ¥ tunnelbanan här i Sverige medan man fÃ¥r samma stämpel i Ghana om man i n t e pratar med bänkkamraten pÃ¥ busshÃ¥llplatsen.

Japp. Dags att gå hem.

Er råttkung,

Tröttma

PS. Ja, visst fan är den bra? Viva la vida. DS.

kommentera »

__________