McFly – Friday night…
Fri November 13, 2009, 16:24(“Time is a great teacher, but unfortunately it kills all its pupils.” – Louis Hector Berlioz. Today I’m singsonging and cantillating about meatballs, my work and in the end I also squeeze in some swaggering. Sounds interesting? Study swedish and read about it below!)
Dagens inlägg kommer produceras pÃ¥ rekordtid [tidsbrist pÃ¥ grund av att det kvällen till ära vankas herrmiddag med snaps, köttbullar och potatismos samt ostkaka – fint ska ‘re va’ vettu!], sÃ¥ ursäkta eventuella stavfel, vansinniga bisatser och pseudodjupa tankar. I’m a man on a budget, helt enkelt. Capish? Capice? [Lika bra att köra säkert och dunka in bÃ¥da stavningarna, när jag ändÃ¥ är i gasen liksom.]
Dagens fundering:
Borde inte Ã¥lder räknas i upplevelser egentligen? AlltsÃ¥, att ju mer man upplevt desto äldre är man? För jag kan tänka mig att om jag hade fötts, vuxit upp, levt, jobbat, Ã¥ldrats och dött i samma hus, eller säg samma stadsdel, sÃ¥ hade jag rent mentalt dött yngre än jag hade gjort om jag hade gett mig ut för att se världen. Ã… andra sidan tror jag att det är personligt, det finns människor som “tittat” pÃ¥ hela världen men resorna till trots inte “sett” mer än en femÃ¥ring. Om ni förstÃ¥r analogin mellan se och titta, höra och lyssna… Det ena gör man aktivt men implicerar inte det andra. Man kan lyssna utan att höra. Typ.
Det här med mitt jobb, jag har ju fÃ¥tt “a chance of a lifetime” i och med tjänsten i Ghana – det ska jag inte ens försöka sticka under stol med. Vad som däremot kanske inte alltid lyser igenom är hur kort det är frÃ¥n tanke till handling i den här världen – eller Ã¥tminstone för tillfället i min värld. Ena sekunden är det tänkt att jag ska Ã¥ka till USA efter nyÃ¥r för utbildning där – andra sekunden ska jag till Kina istället. Inte sÃ¥ stor skillnad – bara en kontinent eller ett världshav emellan… Och sÃ¥ i mitten sitter jag, tyst och svenskt fredlig pÃ¥ en stol och började min bana med att vänta. Och vänta. PÃ¥ att nÃ¥gon skulle ge mig en order, eller Ã¥tminstone komma med nÃ¥gra referensramar inom vilka jag skulle hÃ¥lla mig när jag själv skulle styra upp min situation. Men det fungerar nog inte riktigt sÃ¥ – jag är trots allt anställd som chef pÃ¥ ett högteknologiskt onkologisjukhus; bra karl reder sig själv! Även om det tog ett tag för mig att förstÃ¥ det sÃ¥ börjar det nog sÃ¥ sakteliga sjunka in nu. Vad jag däremot fortfarande har lite trubbel att acceptera är det faktum att jag inte är ensam kock i min egen soppa – beslut som gäller mig [typ Kina eller USA, början pÃ¥ februari eller början pÃ¥ januari] skickas runt till en massa andra människor som glömmer att meddela mig. Och mitt i allt sitter jag dÃ¥ och försöker, pÃ¥ nÃ¥got näst intill patetiskt gammaldags sätt, skydda Lady frÃ¥n allt stormande. Det gÃ¥r sÃ¥där – självfallet kommer hon pÃ¥verkas, vi stÃ¥r tillsammans i det här och allt det här rör henne lika mycket som mig, om inte mer. Och än sÃ¥ länge har jag väl inte rönt nÃ¥gon större framgÃ¥ng i mina försök att fÃ¥ forsen att verka som ett lugnt sel, men jag är inte klar än…
Just nu lutar det dock åt att det blir Sydafrika i början av december och sen Kina i början av januari. USA får ligga på lut lite och kommer troligen inte att bli av förrän framåt vårkanten eller försommaren. Förhoppningsvis kan vi då hitta nån lösning där vi åker dit tillsammans, jag och Lady. Eller åtminstone unnar oss en helg i New York. Typ.
Nej, idag finns inte ens tid för en bild – jag är redan sen till herrmiddagen och även om jag i detta nu känner att jag hellre skulle Ã¥kt hem och agerat huvudkudde Ã¥t en sludkörd Lady sÃ¥ är det nog som hon säger; när jag väl kommer till middagen kommer det vara trevligt och jag kommer ringa henne nÃ¥n gÃ¥ng framÃ¥t kvällningen och bedyra hur mycket jag älskar henne… för att strax därefter inse att hon verkligen inte är längre bort än en tunnelbaneresa och dÃ¥ göra slag i saken och Ã¥ka hem för lite kvalitetssömn bredvid världens finaste människa. Min Lady.
Er dunderhonung,
Tyko
PS. Ett av mina favoritcitat är förresten: “Time flies like an arrow, fruit flies like a banana.” – Groucho Marx. En riktig sköning, den där Groucho. DS.
PSII. McFly – Friday Night. DS.
När man ändÃ¥ är pÃ¥ det petiga humöret: “flyttar till afrika nÃ¥gon gÃ¥ng under 2009”, stämmer det verkligen? DÃ¥ fÃ¥r du ligga i.. :)
Kalle — Fri 13 November, 2009 #
__________