i n d i a n s o m m a r

Back in town…

Tue December 1, 2009, 20:48

(Oh joy! Fear no more – I’m back! Or judging by the vast number of complaints I’ve recieved during my absense [none, that is] I’m leaning towards the alternative that I have zero readers with english as their mother tongue. Oh well. I’ll just stubbornly continue my strive towards the multinational blog! Today there are a lot of pictures, some talk about my present whereabouts and last but not least – pondering of the day.)

SÃ¥ är jag pÃ¥ plats i Afrika igen, jag kom ner i torsdags och ska nu stanna här till den 18:e december. Eller ja, här och här, i nästa vecka Ã¥ker jag till Sydafrika för jobb och är där över helgen, sen tillbaka till Ghana i tvÃ¥ dagar och därefter hem till Sverige för julfirande. Och för den delen kommer julfirandet innebära en del resande ocksÃ¥ men dÃ¥ mestadels i Sverige, vilket jag ser som ett mycket välkommet avbrott i min nya, nÃ¥got internationella vardag. Hur som helst, jag tappade geisten lite att skriva och jag har sÃ¥ sakteliga kommit till sans med lösningen att gnistan kommer tillbaka om jag bara skriver lite varje kväll. SÃ¥ ursäkta eventuella oinspirera[n]de inlägg – jag är pÃ¥ väg tillbaka!

Hur som helst – sista veckan i Sverige spenderades pÃ¥ bästa sätt [i hyfsad kronologi]; pÃ¥ fredagkvällen var det dags att kuska buss och taxibÃ¥t ut till Sandhamn för lite skönt fredagshäng – relax i poolen, upp och svida om och sen trerättersmiddag [jag är helt övertygad om att enbart löjromen pÃ¥ förrätts-blinin mÃ¥ste betingat mer än hela middagen] följt av drinkrace i baren. Sen en god natts sömn, lÃ¥ng morgonpromenad och därefter hemfärd. Lördagkvällen spenderades pÃ¥ bästa sätt i goda vänners lag kombinerat med rödvin, whisky och frozen dacquiris i Casa Blajsing! FramÃ¥t smÃ¥timmarna blev experimentlustan möjligen lite för stor när det gjordes dacquiris pÃ¥ mörk choklad, rödlök och vodka [ej att rekommendera, för övrigt]. Som sig bör var söndagen en dag av vila.

NÃ¥väl, om vi ska komma nÃ¥n vart är det dags för lite bilder – eller vad säger ni?

Sandhamn by morning. Kan starkt rekommendera att åka ut dit under lågsäsong, folktomt, gästutsvulten hotellpersonal och fri lejd till alla storslagna sommarhus man alltid velat ta en närmare titt på men inte vågat.

Trollskogen.

“Damn it feels good to be a gangster!“, som Geto Boys sjöng. Eller “jävlar i havet vad snygga vi är tillsammans“, som jag och Lady säger.

Som sagt, storslagna sommarhus… Under vinterhalvÃ¥ret trasiga själar som nästan skamlöst ensamma lämnas Ã¥t sitt vindpinade öde men som under sommarhalvÃ¥ret förvandlas till den där kompisen som alla ville vara hos för att han hade James Bond-filmer även fast man bara var Ã¥tta Ã¥r gammal. [Eh, ja, ni förstÃ¥r liknelsen… kanske.]

Utsikten, mina vänner – utsikten!

Nej, det handlar inte om nÃ¥gon pervers böjelse…

…det är attraktionen “Ã¥ka sängskÃ¥p“ hos Casa Blajsing som gÃ¥r av stapeln! [Som ni ser av länken att döma sÃ¥ är Casa Blajsing ensamma i världen om att erbjuda denna attraktion!]

Med små, lätta steg går vi vidare mot det färdiga sjukhuset. Första veckan i mars är målet. Här en bild tagen för en knapp vecka sen.

Okej att stackars Daniel är huvudlös, men det är själva sushin som är the main event här – det här är avgjort den godaste sushi jag nÃ¥gonsin ätit! Vi satt pÃ¥ restaurangen Monsoon som fÃ¥r betecknas som väldigt upscale här i Accra, under bar himmel och 28 grader klockan tio pÃ¥ kvällen… helt okej.

Gör det, gör det!!

Jomenvisst, de gillar skyltar. Utan skylt finns du inte liksom. Och störst är bäst, oftast.

Den numera obligatoriska bilden fr̴n stranden Рen bok, en ̦l och ett hav.

Vad hette drinken sa du?

Dagens fundering:
När vet man att man lever sitt liv som man borde? Finns det nÃ¥got “borde” över huvud taget när det gäller att leva sitt liv – eller är det helt enkelt sÃ¥ att livet är livet oavsett vad man gör av det? Alltid när jag är lÃ¥ngt borta frÃ¥n Lady sÃ¥ känner jag mig modstulen och blir tidvis sÃ¥där gravt filosofisk att jag börjar fundera pÃ¥ livets stora frÃ¥gor… lever jag rätt? Jag vill inte vara en kontinent ifrÃ¥n min älskade men samtidigt är det här för en begränsad tid och i slutändan hoppas vi pÃ¥ att det blir nÃ¥got bra av det… Dessutom sÃ¥ är ju bara det värt att leva livet för – att ha nÃ¥gon att älska som älskar tillbaka. SÃ¥ nu kör vi!

Förresten – kanske en liten rapport om dagsformen här nere? Det är den första december, julkänslan hittills har bestÃ¥tt av en julkalender nedsmugglad i mitt bagage av Lady och en del tankar pÃ¥ julklappar. I övrigt är det mellan 28 och 33 grader om dagarna och runt 27-28 pÃ¥ kvällarna. Hur har ni det där hemma? :)

Er mungo,

Tromb

kommentera »

__________