En lÃ¥ng dags färd mot natt…
Sun April 19, 2009, 20:38(Det är för mycket intryck att ta in för att min hjärna ska lyckas bena ut allt – jag är rentav osäker pÃ¥ om en vecka kommer räcka. Det jag vet med säkerhet hittills är att det inte är sÃ¥där rasande varmt som det [har Ã¥tminstone jag fÃ¥tt för mig] är i typ Mellanöstern – svensk högsommarvärme med en twist, sÃ¥ kan man nog uttrycka det.)
Dagen idag har spenderats med shopping, strandhäng och nu taxiverksamhet. Men var sak har sin tid – jag vaknade upp i ett jolmigt rum där luftkonditioneringen hade lagt av efter ett strömavbrott under natten [vore det verkligen för mycket begärt att utrustningen gÃ¥r igÃ¥ng igen när den fÃ¥r ström?] och tog en dusch innan frukost… och vilken frukost sen! Kocken, Nicholas, som har gÃ¥tt pÃ¥ fransk kockskola i grannlandet Togo, vet sanna mina ord hur man lagar mat. Först lite mjölk och müsli, nÃ¥gra rostade mackor med inhemsk salami och sen var ju jag nöjd. Trodde jag. DÃ¥ kommer Nicholas ut med en omelett. Och sen bacon och korv. Och sÃ¥ för att avsluta det hela sÃ¥ serverar han färsk papaya, eller pawpaw som den heter här, helt sinneslöst saftig och god! [Lady, jag ska ta med en papaya ocksÃ¥ till dig, men jag mÃ¥ste bara säga att mangosarna de har här är storleken av vÃ¥ra vattenmeloner, pÃ¥ riktigt!]
Därefter bar det av till Shoprite, Sydafrikas motsvarighet till CityGross. Tänk er allt som finns pÃ¥ ICA, Konsum eller Vi… och sÃ¥ tredubblar ni urvalet, lägger till köttdisk, fiskdisk, bageri och exotiska frukter plockade frÃ¥n baksidan – dÃ¥ har ni Shoprite. Allt innefatta i ett gigantiskt centrum i storlek med Kista Centrum. Det känns verkligen att Ghana är ett land som är pÃ¥ väg att fÃ¥ en ekonomi som man Ã¥tminstone kan fundera pÃ¥ att kalla hälsosam.
När vi kom tilbaka efter shoppingen kom Nicholas pÃ¥ att han lagt nyckeln till grinden… eh, inne i huset. :) Ni ser taggtrÃ¥den… Tips: Glöm inte nyckeln inne i huset. Okaj? Okaj!
Sen hem, svida om och dra till stranden… eftersom det är söndag och man pÃ¥ söndagar gÃ¥r i kyrkan sÃ¥ var det folktomt pÃ¥ stranden när vi kom. PÃ¥ en strandremsa pÃ¥ fyra kilometer var vi max tjugo personer – trots att det finns upp emot 40 barer, ett par hundra solstolar och bord… SÃ¥ vi tog plats, drack nÃ¥gra öl och läste varsin god bok, Björn och jag. [Björn är förresten vd:n för sjukhuset som ska byggas här i Accra – jag kom pÃ¥ att jag knappast berättat nÃ¥got om det här i bloggen men för tillfället fÃ¥r det nog vara sÃ¥ – jag har sÃ¥ mycket annat att skriva om.] Lunch intogs, kycklingkebab och friterade jamskuber, sen lite strosande i vÃ¥gorna innan det var dags att hämta upp affärsresenärerna frÃ¥n Sverige.
Man kan ha det sämre… Förresten, slÃ¥ende tanke – Ã¥ker man rakt söderut (alltsÃ¥ ut pÃ¥ havet) sÃ¥ kommer man till Sydpolen. Inget annat land sÃ¥ lÃ¥ngt ögat, eller tanken, nÃ¥r…
Ölen heter Star och innehÃ¥ller malt, humle, jäst, vatten och, get this – socker! Ja ja, ni som är restaurangnördar fÃ¥r förklara för mig hur det funkar…
Eftersom det är styrelsemöte, det första nÃ¥gonsin för sjukhuset, imorgon sÃ¥ kommer diverse människor flygas in… Och givetvis representerar de olika magnatstora företag – sÃ¥ledes bokas de aldrig in pÃ¥ samma flight… SÃ¥ vi Ã¥ker fram och tillbaka till flygplatsen för att hämta folk, köra dem till hotellet eller till villan, och sen tilbaka. Men nu sitter jag här, med Sky News i bakgrunden och ett glas ananasjuice framför mig och skriver…
Dagens fundering:
Kan man lära sig att känna sig hemma? Eller är det en känsla som är fÃ¥ platsen förunnat? Jag vet att jag själv är lÃ¥ngt ifrÃ¥n att ens fÃ¥ tänka den tanken men det känns verkligen avlägset. Dessutom är jag inte ensam i det som kan komma att bli mitt livs äventyr, jag har med mig min allra finaste Lady, kvinnan jag hÃ¥ller pÃ¥ att ta examen i kärlek med… världens finaste. Sedan fÃ¥r jag säga som det är – det är myrsteg framÃ¥t som gäller för tillfället, först ska styrelsemötet imorgon gÃ¥ bra, sen ska vi [jag och Lady] Ã¥ka hit tillsammans nÃ¥n gÃ¥ng och känna läget. Efter det, möjligen. Just nu bara saknar jag, längtar och känner mig ynklig och skulle kunna korsa Sahara för en kyss…
Nåja, mer imorgon, nog för nu.
Er baywatch,
Tretorn
PS. Dagens kompis: Ödlan. DS.
Hej Storsonen,
Verkar inte gå någon nöd på dig. Hur många kilo siktar du på den här vändan? I viktökning alltså.
//Lasse
Lasse Ericsson — Mon 20 April, 2009 #
__________
Hej Ingenjören!
Det låter helt fantastiskt! Finns det något man kan göra för att sjukhusbygget kan komma igång snabbare, jag menar att vi vill komma ner och bo hos dig och Sveden!
Angående Dagens fundering, jag tror inte du kommer känna dig splittrad angående vad som är hem, för dig är det där du och Sveden kommer bo, även om det inte är i Stockholm.
Minns mina egna utlandsäventyr, jag tror att de platser som jag ansÃ¥g vara hem var där jag lyckades ta en dusch mer en tvÃ¥ gÃ¥nger och där majoriteten av mina underkläder fanns…men det var tio Ã¥r sedan sÃ¥ jag har nog omvärderat den känslan nu.
Ha´det super!
PÃ¥lle och Titti
p.s.
varför har du inte berättat att du har en blogg tidigare?
PÃ¥lle och Titti — Tue 21 April, 2009 #
__________
PÃ¥lle och Titti:
Nja, det är byråkrati, byråkrati och en hel del byråkrati. Dessutom är det mycket pengar involverade varav en stor del kommer från riskkapitalister som ställer höga krav. Således är det myrsteg framåt även här som gäller. Till det ska sedan sägas att det är Afrika. Allt görs african-style, det betyder att man gångrar tidsåtgång med tio, tar antalet människor inblandade gånger fem och dubblar kostnaden. :)
AngÃ¥ende hem sÃ¥ har ni sÃ¥ rätt sÃ¥, det känns bara tröstlöst just nu – jag saknar Lady som besatt och en stor del av förklaringen är nog att det är sÃ¥ mycket jag upplever här – men jag är ensam om att uppleva dem.
Slutligen – min blogg är ett sovande monster, väcker jag den till liv sÃ¥ blir det bara en massa skrivande, men slit den med hälsan. När andan faller pÃ¥ [just nu ofta] sÃ¥ skriver jag. :)
/Ingenjör’n
admin — Tue 21 April, 2009 #
__________