i n d i a n s o m m a r

Shanghai Noon…

Tue January 12, 2010, 15:20

(On friday I’m becoming a human being again – my Lady joins me here in Beijing and we’re going to have a couple of bloody marvelous days; the Great Wall, the Forbidden City, good food, crazy bargaining and love will be in the air. I’m counting the hours…!)

Shanghai baby, Shanghai… I sann upptäckaranda fick jag ju för mig att Ã¥ka till Shanghai över helgen för att hälsa pÃ¥ en av mina longtime buddies, Räkan [long story short – han blir tupprosa pÃ¥ somrarna och har sÃ¥ledes kallats Räkan sen vi var femton]. Trots att jag var där mindre än 48 timmar sÃ¥ fick jag en känsla av vad Shanghai egentligen är – det är en stad där allt handlar om att jobba och festa. Det där emellan har man helt enkelt inte mycket till övers för; kolla pÃ¥ bio, hänga med kompisar eller ha en soft spelkväll med Ticket to Ride och Fernet. Nej, här jobbar man [företrädesvis inom bankvärlden] mÃ¥ndag till fredag och sen gÃ¥r man ut pÃ¥ nattklubbar i tolvtimmarspass innan det är söndag eftermiddag och Ã¥ngesten slÃ¥r till med full kraft. Jag vet inte om det är det att jag börjar bli gammal eller om det är nÃ¥n kemisk reaktion som kommer i och med att man blir vuxen nog att förlova sig – men det livet är jag inte det minsta sugen pÃ¥… Till detta ska sedan läggas att en av anledningarna till att man antagligen inte har hemma-hos-kvällar med god mat och dito vänner troligen är att folk aldrig stannar i Shanghai – invÃ¥narna bestÃ¥r till 90 procent av inflyttade [sÃ¥väl kineser som expats] och alla är pÃ¥ väg nÃ¥gon annanstans, sÃ¥ smÃ¥ningom.

NÃ¥väl, givetvis finns det en framsida av baksidan ocksÃ¥ – det är en sjukt häftig stad att uppleva pÃ¥ plats, det finns i och för sig inget som helst av det som Peking faktiskt mÃ¥ste fÃ¥ utnämnas till närapÃ¥ världsledande inom; kultur, anor och fetgamla coola byggnader, men de hÃ¥ller pÃ¥ att skapa nya monument, nya förbjudna städer och överallt sÃ¥ känner man pulsen. Den där pulsen som jag bara kan tänka mig att tar över ens sinne när man är i New York, pulsen som fÃ¥r blodÃ¥drorna att vibrera om man tar en weekendresa till Hong Kong eller pulsen som man kan andas i närapÃ¥ dödliga doser pÃ¥ Trafalgar Square. Och det hittar man inte här i Peking. Tack och lov.

Men innan jag hinner bli alltför lÃ¥ngrandig tänkte jag att jag tar till ett sÃ¥nt där trick igen – jag lÃ¥ter bilderna sköta berättandet:

Ni vet ju att flygplatsen i Nairobi har ett ganska gravt underskott pÃ¥ sittplatser [eftersom de fÃ¥tt för sig att man kan gömma bomber under stolar och därmed helt sonika har avskaffat stolarna pÃ¥ flygplatsen]? I Shanghai är det den totala motsatsen. Beläggningsgraden pÃ¥ stolarna skulle nog kunna räknas fram till ungefär 1%, högt räknat. Och förresten ska jag passa pÃ¥ att utnämna Shanghais [ena] flygplats Pudong till den största jävla flygplatsen i mannaminne – bara inrikesterminalen har 250 gate:r. FrÃ¥n ände till ände pÃ¥ flygplatsen är det närapÃ¥ tre kilometer… eller ja, nu kom jag ju pÃ¥ att jag inte skulle hÃ¥lla pÃ¥ och mässa om flygplatser och resor längre. Skitsamhälle! Över till nästa bild!

FrÃ¥n flygplatsen var det taxi raka vägen in till city och sen – nattklubb! Vad annars? Här har vi den gode herr Presley i en nÃ¥got kinesifierad version.

Och här har vi själva entrén till nattklubben. Jämför det här med säg… tja, Sturecompagniet – vad säger ni? Vilket är coolast?

Utsikt från 26:e våningen där jag hängde som inneboende hos Sonya och Tommer.

PÃ¥ lördagen var det givetvis dags att göra avbön för fredagens galej och vad passar bättre dÃ¥ än en tur pÃ¥ fakemarknaden [det är benkallt här i Peking sÃ¥ jag behövde en ny jacka insÃ¥g jag snabbt] och Coca-Co… eh, nej, just det – det ser ut som Coca-Cola, smakade som Coca-Cola men även det här var fake. När jag sa att jag beställt en Coca-Cola tittade killen i kassan pÃ¥ mig och bad mig om 25 yuan till. SÃ¥ jag lät bli. En cola som inte är Coca-Cola men kostar 5 spänn är godare än en Coca-Cola som kostar 30…

Sjukt varm dunjacka. Ytterst äkta Peak Performance. 200 bagis.

Man kan även gÃ¥ pÃ¥ restaurang i Shanghai [precis som överallt annars i Kina, för övrigt]. Problemet är bara att man kan se sig om i stjärnorna efter att kunna kontrollera notan efterÃ¥t. “Jaha, Ã¥t jag tre stycken… eh, ja, av nÃ¥got?” Men de verkar hur som helst inte ha räknenummer pÃ¥ kinesiska, om det är för att underlätta vardagen för sinoalfabeter som undertecknad, eller om det är för att kineska skriftsprÃ¥ket helt sonika inte bemödat sig med sÃ¥nt tönteri har jag ingen aning om.

Nu f̦rst̴r ni kanske РShanghai m̴ste upplevas. Allra helst fr̴n en bar p̴ en takterass p̴ 30:e v̴ningen.

Baren, som för övrigt mÃ¥ste vara en ganska god förebild till Melkers “Le Rouge“, var nog nÃ¥got av det flashigaste jag varit pÃ¥. Dittills.

Och här har vi då för övrigt min trogne parhäst Räkan.

Det kanske ser ut som att det är en restaurang där de serverar guldburks-leverpastej direkt ur burken, ackompanjerat av saltgurka i en kaffekopp. Och det är möjligt att det är just det – men priserna för rätterna pÃ¥ restaurangen började [mind you, började!] pÃ¥ 300 kronor.

Sen var det dags för middag – Teppanyakirestaurang stod pÃ¥ schemat och här ser ni vÃ¥r alldeles egna kock Lee. Vansinnigt skicklig med stekspadarna och maten fÃ¥r fem toasters!

Och som alltid på teppanyakirestaurang måste man dricka Sake!

Eller sÃ¥ mÃ¥ste man som Chris och Joe – diskutera startuppställningen i Cincinatti Bengals [som senare under natten skulle spela första matchen i NFL:s playoffs]…

Typiskt bra uppfinning: Motorvägar pÃ¥ “styltor” mitt i stan. Man blir av med ringleder och tunnlar och slipper samtidigt trafiken nere pÃ¥ gatorna. NÃ¥n som känner för att övertyga Stockholms stadsfullmäktige om att bygga sÃ¥na här monster genom Gamla Stan? :)

Sen kom vi dÃ¥ till nästa nattklubb – M1NT Shanghai. Exklusiv nattklubb högst upp i en skyskrapa nere vid deras Manhattan. Endast för medlemmar och avgiften började pÃ¥ 12 000 per Ã¥r. Och dÃ¥ ingÃ¥r – ingenting. VÃ¥r lycka stannade vid att nattklubbschefen är svensk [och heter Magnus] sÃ¥ att nämna hans namn och vifta med svenska id-kort gjorde att vi kom in. Och det här är vad man möts av: Utanför hissarna finns ett 17 meter lÃ¥ngt hajakvarium. Inne pÃ¥ klubben. Den här bilden hann jag bränna av innan en vakt kom och pÃ¥minde mig pÃ¥ sitt finaste sätt om att man inte fick fotografera där inne. Men fatta – hajar!

Sen ett litet trött hopp till dagen efter – lördagkvällen fortsatte dock pÃ¥ inslaget spÃ¥r och inte mindre än tio nattklubbar betades av under helgen i Shanghai. Hur som helst – pÃ¥ vägen tillbaka till Pudongflygplatsen tog jag sÃ¥ plats pÃ¥ Maglev-tÃ¥get – mellan Shanghai och flygplatsen är det ungefär tre mil, en sträcka som tar ungefär tio minuter att avverka. TÃ¥get har en maxhastighet pÃ¥ – just det, du gissade det – 431 km/h, men i verkligheten hinner man bara ha den hastigheten i en minut typ, sen är det dags att bromsa igen innan man är framme. Hur som helst – Ã¥k det om ni fÃ¥r tillfälle, ganska häftig känsla att susa fram i dubbla X2000-farten…

Tillbaka i Peking – som även de har en flygplats som inte direkt skäms för sig; Ã¥rligen tar de emot över 60 miljoner resenärer [en miljon i veckan, 150 000 om dagen, 6000 i timmen, hundra i minuten, tvÃ¥ passagerare varje sekund, dygnet runt].

SÃ¥ är vi tillbaka i nutid. Jag har fortfarande inte riktigt kommit till sans riktigt med tidsskillnaden, sÃ¥ jag är uppe med gökottejägarna och käkar frukost vid sex om morgnarna – vilket i sin tur betyder att jag somnar som en klubbad säl vid tio [vilket klockan är om typ 20 minuter]. SÃ¥ tiden för att skriva masterepos här pÃ¥ indiansommar är mestadels tidig morgon eller sen kväll – jag finner inte ron liksom. Men jag ska bättra mig!

Dagens fundering:
Tror ni att man kan veta nÃ¥got man inte vet? Att hjärnan har kunskapen men att det aldrig har Ã¥terkopplats till medvetandecentrat liksom? För egentligen borde väl det vara själva definitionen pÃ¥ att man vet nÃ¥got? Att man är medveten om att man vet liksom. Lite som Lucy, den där första människan man hittat skelettet av nÃ¥nstans i Afrika [för övrigt trodde jag att hon var döpt efter min grannes hund Lucy, men jag har, sÃ¥ här i vuxen Ã¥lder, fÃ¥tt reda pÃ¥ att hon fick det namnet för att lÃ¥ten Lucy in the Sky with Diamonds spelades pÃ¥ radion när de gjorde fyndet] – Homo Sapiens Sapiens; “människan som vet att hon vet“. För utan att jag vet om att jag kan en sak sÃ¥ kan jag ju inte tro att jag kan den… eller ja, J A G kan ju tro det [“Underskatta aldrig en man som överskattar sig själv.“, som Franklin D. Roosevelt sa…] men det kanske är svÃ¥rare för gemene man. NÃ¥väl. Skalman hade nog rätt ändÃ¥ – man ska bara tro det man vet. Basta.

Simma lugnt mina vänner!
Utnämningarnas vimmel!

Er landgång,

Writesonger

4 kommentarer »

1. Hej, fina bilder! Vill se mer bilder! :) Förresten, kan du läsa mail i Kina?

   kalle — Wed 13 January, 2010 #
   __________

2. Otroligt vilken resa du är med om i utbildningens tecken! Var rädd om dig och skönt att du fick tag i en varm jacka. Tjusig. Ha det nu kungligt bra med lady i Peking. Kram

   svärmor — Wed 13 January, 2010 #
   __________

3. kalle:
   Bilder kommer, jag ska bara hitta tid att knäppa dem ocksÃ¥. Men i helgen blir det Ã¥ka av! Kinesiska muren, Förbjudna Staden, Sommarpalatset… man har ju en del att beta av och välja pÃ¥… Jag Ã¥terkommer!

   svärmor:
   Ja, när jag sätter mig ibland och tänker efter sÃ¥ hÃ¥ller jag verkligen med – otrolig resa. Men allt som oftast är jag alltför upptagen med att försöka hänga med i studietempot här sÃ¥ det blir inte sÃ¥ mycket tid över för kontemplation… Men jackan är jag mycket nöjd över – för ett par veckor var det ett klipp! [Sen Ã¥ker jag till Ghana igen…] Ta hand om dig! Kram.

   admin — Thu 14 January, 2010 #
   __________

4. Hej!
   Jag hade glömt att Räkan var tillbaka i Kina. Kul att du fick tillfälle att hälsa på honom! En skön kille.
   Nu hoppas jag att du och Lady fÃ¥r mÃ¥nga fina upplevelser tillsammans i Kina. Och jag stämmer in i “kören”…….glöm inte att fotografera. Du kommer att Ã¥ngra dig om du kommer hem utan den bilden och den bilden……. Och tänk pÃ¥ oss vanliga dödliga, vi vill ocksÃ¥ fÃ¥ uppleva det som du gör där. Du mÃ¥ste ju illustrera dina eskapader med bilder när du berättar för oss. Känn pressen!
   Vi ses snart! Kram! (Till er båda från mig och Helen. Voff från Bosse.)

   Pappan — Thu 14 January, 2010 #
   __________

__________