On the road again…

Wed February 17, 2010, 22:37

(Yesterday I was up at the Ghana Atomic Energy Commission to pick up our import certificate. But when we [I went there with Korkor, who acted driver] got to the gates they were closed – which they usually aren’t. We had to state our business and our car was searched. Ok, fine. When we got to the next gate [as if one wasn’t enough] we once again had to state the nature of our business and upon that I asked “Why are there changes being made?” and got the very african answer: “There has been some changes, in the meaning that things are changing. Which means that changes are being made.” The guard smiled at me and then whispered: “We’ve got a new boss.” And ok, they were a bit slack before, but it’s the Atomic Energy Commission – not Pentagon!)

Ich bin wieder da meine Damen und Herren! Hat jemand mich vermisst? Und kann ich leihen ein Handtuch, um das Blut aufwischen bitte? Japp! Det är korrekt – jag är tillbaka, antagligen saknad till döds av hälften av min läsarkrets och kan dessutom säga “skulle jag kunna fÃ¥ lÃ¥na en handduk att torka upp blodet med, tack?” pÃ¥ tyska! Nu kör vi!

Dagens idol är för övrigt Barry Humphries. Han arbetar väl mest under radarn som sig själv men har haft en helt hejdundrande framgÃ¥ng som Dame Edna. Hur som helst – lirarn är frÃ¥n Australien och sa det här om att bo i Australien:

“To live in Australia permanently is rather like going to a party and dancing all night with one’s mother.“

Det kallar jag självironi! Och dessutom skulle jag vilja säga att bo i Afrika är som att gå på fest och dra igång bastun för att dansa i. Ungefär.

Men men – lÃ¥ng historia kort; jag är tillbaka i Ghana. Den här gÃ¥ngen för max 45 dagar pÃ¥ grund av att ärthjärne-jag:et kröp fram i mig i passkontrollen och jag försökte övertala dem att jag skulle hit pÃ¥ en affärsresa i 60 dagar utan att arbeta. Alls. Inte ens som den affärsman jag utgav mig för att vara. Eh… hur jag nu tänkte där. Jag fick 45 dagar mot att jag gav passkontrollanten motsvarande arton kronor. Dyrt ska det vara! Hur som helst – samma gamla vanliga drill gäller; kommentera, hÃ¥ll mig uppdaterad om era liv och sukta er polkarandiga efter mina bilder frÃ¥n värmen [för jag längtar dÃ¥ som en tok tillbaka till Svea rike och min Lady]! Okej? DÃ¥ börjar vi!


Om ni jämför [I, II] sÃ¥ ser ni att bygget gÃ¥r framÃ¥t med väldigt stora myrsteg. Förresten – jag och Lady har helt inofficiellt nominerat den hitre byggnaden till priset för Världens Fulaste Byggnad, är ni med pÃ¥ det?


I fall där taket bestÃ¥r av 200 cm betong kan man mycket troligt behöva ett par hundra stöttepelare medan betongen torkar [ja, jag vet att det heter “brinner” men det känns helt fel att säga att nÃ¥got som bestÃ¥r av typ sten och vatten brinner].


Kanske inte något högvilt vad det gäller nyhetsvärde direkt men jag var mest fascinerad av ljuset i det bakomliggande rummet.


Receptionsbyggnaden börjar även den ta form och katedralkänslan är majestätisk…


Jag fortsätter följetongen “Stilstudie pÃ¥ det afrikanska sättet att jobba“, nu del III [del I och II]. Men det är väl lite det där med orsak och verkan – fast med en twist; orsaken till att han är trött kunde han antagligen inte bry sig mindre om – men verkan är att han lägger sig för att sova. PÃ¥ dagtid. PÃ¥ jobbet. Weltklasse!


Lilleplutt-PO ger er referensen som säger att byggnaden är ganska stor; ungefär som fyra stycken normalstora svenskar. I höjd. Och ja just det! Det är ett envåningshus.


Om det nu skulle finnas några industrispioner här i faggorna så ger jag er en bjudning här!

För övrigt är det svÃ¥rt för mig att kunna binda samman de bÃ¥da världarna Ghana och Sverige. Det känns pÃ¥ nÃ¥got sätt att det enda som förbinder dem är jag [vilket är dikt och förbannad lögn – i synnerhet dÃ¥ det i allra högsta grad finns en förbindelse i form av Sweden Ghana Medical Centre]… men det är sÃ¥ det känns. Det känns helt vanvettigt avlägset att se sÃ¥na här bilder:


Istapp ovanför entrén till kontoret pÃ¥ Kungsholmen… ay caramba!


Magisk dag med familjen då det blev till att promenera på Djurgården.


Först brunch pÃ¥ Strand Hotell LÄNK [rekommenderas – men se till att boka bord!], sen promenad längs med Strandvägen följt av en minirunda pÃ¥ DjurgÃ¥rden.


Innan det bar av hemÃ¥t igen ackompanjerade av eftermiddagssolens sista strÃ¥lar…


Eller Götgatan by night. Det finns liksom inte här nere.

Men sÃ¥ är det ju sÃ¥ – det är inte prylarna som gör mannen; det är kvinnan. Utan min fästmö, Lady, känner jag mig halv – nej, rättelse – jag ÄR halv. Och i skrivande stund befinner hon sig ljusÃ¥r ifrÃ¥n mig bÃ¥de fysiskt och rent bildligt talat [okej, ljusÃ¥r är att överdriva, det fÃ¥r jag väl erkänna men ni fattar tanken] – hon är i Ã…re och jag i Afrika. Tjena liksom. Men vi har ett nytt talesätt; “det gÃ¥r över tills vi gifter oss!” – och det stämmer! Det gör det!

Dagens fundering:
Finns det attribut som definierar en människa eller är det den enskilda människan som definierar sina attribut? Eller sÃ¥ här – jag skulle vilja tycka om whisky enbart för att jag tycker att det är nÃ¥got som känns… eh, hm… manligt? Kanske maskulint är ett bättre ord. Hur som helst – skulle det förändra nÃ¥got överhuvudtaget vad det gäller vilken uppfattning folk har om mig? Eller är det jag som skapar attributen snarare än tvärtom? För övrigt vill jag ocksÃ¥ prata som James Earl Jones och ha skägg som Chuck Norris. SÃ¥ vi skiter i det här va? Jag är jag och det räcker – folk avundas mig ändÃ¥!


Dessa underbara gamla reklamer! Att inte ens föräldrar gjorde slag i saken och köpte upp ett lager till sin framtida son – fatta att glida in pÃ¥ Café Opera i den här utstyrseln! Det hade ju fullkomligt regnat “best dressed“-awards över en…! Väl?

Nåja, över och ut från Accra! Imorgon är det torsdag, sen fredag och efter det helg, strandhäng och utflykter. Hur ser er vecka ut?

Er tryckknapp,

On

PS. Dagens första, största, enda och mest kärlekssentimentala shoutout gÃ¥r oavkortat till FjällgÃ¥rden i Ã…re där min Lady kamperar – IMUAPPGNILU! Javisst! DS.

6 kommentarer »

  1. Kul att få en rapport igen! Gillar rapporter.
    Häftig entréhall! Kommer nog att bli väldigt tjusig, kan man ana.
    Ledsen för det där med Levis-kläderna som du aldrig fick. Nu kan du ju inte visa dig på Café Opera med samma pondus som annars hade varit möjligt.
    I förrgÃ¥r lyckades Bosse med sitt uppsÃ¥t. Han sÃ¥g ut sÃ¥ där som ahn alltid brukar göra. “Jag har inte fÃ¥tt nÃ¥gon mat”. Han fick middag tvÃ¥ gÃ¥nger. BÃ¥de husse och matte gav honom mat. Han protesterade inte. Men han rapade. Och dagen efter var han väldigt produktiv under promenaden.
    Idag ska jag till Uppsala. Sveriges LantbruksUniversitet kallar.
    Ha det…..

    Pappan — Thu 18 February, 2010 #
    __________

  2. Förresten…… har du inte fÃ¥tt arbets- och uppehÃ¥llstillstÃ¥nd där ännu?

    Pappan — Thu 18 February, 2010 #
    __________

  3. HallÃ¥! Ja hur tänkte du där egentligen? :) Gällande visumfrÃ¥gan alltsÃ¥. Lite som när jag skulle in i Texas förra sommaren, och rÃ¥kade säga att jag inte visste vart jag skulle bo i tio dagar, vilket var sant; hade bara första natten bokad. Blev en jäkla sur min pÃ¥ passtjänstemannen “You don’t know where you are going to stay in the US?!” och krävdes mycket smör för att över huvud taget bli insläppt i landet.

    Kul att se att bygget går framåt, och att vi läsare av bloggen får vara delaktiga i det hela.

    Hur ser det ut med oddsen att du och Lady är i sthlm runt 6 mars? För inflyttningsfest i Sickla då alltså. Rätt små gissar jag.

    Ha det så bra i Accra!

    /Kalle

    Kalle — Thu 18 February, 2010 #
    __________

  4. Kalle- himla bra dag 6 mars. Min födelsedag! =) den kommer dock att tillbringas i Årelandet då Fjällgården också firar, 100 år. Tack för inbjudan och have fun! Hälsa Miss M

    Lady — Thu 18 February, 2010 #
    __________

  5. M1: IMU sooo much. APPGN mi amore

    Lady — Thu 18 February, 2010 #
    __________

  6. Pappan:
    Absolut, rapporter kommer du fÃ¥ fortlöpande – och jag gillar att fÃ¥ rapporter frÃ¥n er! Tycker för övrigt att Bosse nÃ¥n gÃ¥ng mÃ¥ste fÃ¥ lön för mödan; han har ju trots allt övat pÃ¥ den där minen “jag-har-inte-fÃ¥tt-nÃ¥gon-mat” i flera Ã¥r nu sÃ¥ det är inte mer än rätt… :) Hoppas allt gick väl i Uppsala, imorgon kommer mer rapporter frÃ¥n Afrika! Hälsa Helén och krama Bosse!

    PS. ArbetstillstÃ¥nd och uppehÃ¥llsdito är ansökta om men handläggningstiden här i Afrika är nÃ¥got… ja, osvensk. SÃ¥ jag har ett temporärt arbetstillstÃ¥nd men det finns här pÃ¥ kontoret och inte i mitt pass. DS.

    Kalle:
    Sanningen är nog att jag inte tänkte alls egentligen – givet var ju att jag istället skulle vara turist som skulle backpacka i tvÃ¥ mÃ¥nader. Typ. Dessutom är de ju lite mer fransiga i kanten här nere när det gäller hur hÃ¥rt man hÃ¥ller pÃ¥ reglerna; arton spänn sÃ¥ var det glömt. Jag kan bara gissa att det inte var lika lätt i USA… Och förresten – som du sÃ¥g att Lady hade skrivit; njae, dessvärre blir det nog ingen Lady&M1-fägring pÃ¥ er inflyttningsfest – men vi hälsar gärna pÃ¥ nästa gÃ¥ng vi är i stan!

    Lady:
    Ah dauu!! IMU2 APPGN ILU! Kodspråk is the shit! :) Puss!

    admin — Thu 18 February, 2010 #
    __________

__________