Wild things…
Sat February 20, 2010, 18:40(Since it today is exactly three months left until my birthday, we’ll start today’s update with a new theme – people born on the 20th of May! The first person is dedicated to all of you unredeemed souls out there longing for some good ole’ spanking: Jane Wiedlin. She’s probably most known for her guitar playing in the band The Go-Go’s, but this quote really is something: “If people want to believe I’m a dominatrix in my spare time, that’s fine with me—I mean, I’m definitely happy to smack people around if that’s what they really want.” Enough said.)
Sällan har jag känt mig sÃ¥ här avlägsen frÃ¥n Sverige som jag gör nu – dels är det själva vädret som gör mig lite perplex; snökaos, klass 2-varningar, inställda tÃ¥g frÃ¥n SJ [eller nej, det är väl inte ovanlighet i och för sig] och melodifestivalen [vad nu den har med vädret att göra]… Men det som pÃ¥ nÃ¥got sätt känns konstigast är nog ändÃ¥ avsaknaden av OS-feber här nere. Sure, de har Kwame-Nkrumah Acheampong som är giftig som en kobra i pisterna [och dessutom är känd för att ha representerat Ghana i de Västafrikanska studentmästerskapen i tennis förra Ã¥ret] men en svala gör ingen sommar och vi har ingen Eurosport här nere. Dessutom – min lilla piece de la resistence – det är i skrivande stund hypersoligt ute och 34 grader varmt i skuggan; bara det gör ju en lika underligt inställd till vintersport som en eskimÃ¥ till kylskÃ¥p. Ja ja, det gÃ¥r över tills jag gifter mig.
I mitt nästa liv vill jag vakna upp som Banksy [fast med skillnaden att jag även i det livet vill vakna upp med min Lady – för ingen kan nÃ¥gonsin önska sig en bättre hälft än henne sÃ¥ om mitt varande som brittisk undergroundkonstnär stÃ¥r och faller med Lady sÃ¥ väljer jag givet Lady – om nu nÃ¥gon undrade och om det nu nÃ¥gonsin skulle komma an pÃ¥ det]. SÃ¥ ni vet. Tänk att göra alla de där konstverken och att sen inte försöka bli känd pÃ¥ det… utan istället fortsätta verka i det dolda, utan att bli upptäckt, utan att bli avslöjad och kanske framförallt – utan att suget blir för stort efter att bli… nÃ¥gon. Imponerande. Jag i mitt nästa liv.
AlltsÃ¥, det här är ju Afrika – vilddjurens kontinent – och följaktligen har jag liksom förväntat mig att hitta lejon, noshörningar, flodhästar, sibiriska tigrar, smilodoner och en och annan T-Rex – men hittills har liksom det vilda i vilddjuren lyst med sin frÃ¥nvaro. Eller ja, djuren ocksÃ¥ för den delen – det närmaste man kommer är de här mördargetterna med utomjordisk överlevnadsinstinkt. Tills jag kom till byggplatsen igÃ¥r…
Nu är det ju förvisso sÃ¥ att ni Jonas Wahlström-wannabe:s där ute inser att den här skorpionen dels är kopplad [bara det är en skön grej] och dels har den blivit av med sin gifttagg och är därmed ungefär lika farlig som en frigolityxa – men ändÃ¥; fatta! En skorpion!
Här ser ni en liten översikt över hur sjukhuset ser ut i dagsläget, framför er har ni receptionsbyggnaden och i vänster del av bilden hÃ¥ller de pÃ¥ att gjuta ett överhängande tak för de dagar dÃ¥ det regnar – sÃ¥ att patienterna ska slippa gÃ¥ i regnet.
Och här är en vy från andra sidan. I bakgrunden ser man onkologibunkern som inte direkt ger några bamseutslag på skönhetsskalan.
Bokeh is the new black! [Eller som vi säger pÃ¥ svenska; kolla in killens skor – snowjoggings! Helt underbart!]
Ska man vara oförskämd sÃ¥ man lika gärna vara det med stil: “Inte en chans, snälla?”
Endast det bästa är gott nog Ã¥t vÃ¥rt sjukhus – sÃ¥ledes är det Rambo 1000 som gäller som vattentank!
Arkiveringssystemet hos vår projektledare, eh, ja, det lämnar ju en del att önska kan man säga.
Jag ger er: Clash of the Titans! Ghanas president John Evans Atta Mills möter Nigerias tillförordnade dito med det störtsköna stekarnamnet Goodluck Jonathan! Om Sverige någonsin inför presidentskapet så vill jag att vår president ska heta Lyckatill Jonatan och ha cowboyhatt! Wohoo!!
Dagens fundering:
Är inte bilder en ganska skön grej egentligen? Precis som video och ljudinspelningar – det är som att man sparar en bit av nuet liksom. Och jag gillar den tanken… att spara nuet. Men samtidigt sÃ¥ kan jag inte lÃ¥ta bli att lÃ¥ta logiken fastna – om man sparar en bit av nuet men inte delar med sig av den till nÃ¥gon – är den dÃ¥ till nÃ¥gon nytta? Eller har den biten av nuet ett egenvärde för den människan som, för tillfället, tycker sig kunna just uppleva den biten av nuet? Det är lite som tanken att ett träd som faller i skogen utan att nÃ¥gon är där för att höra det – lÃ¥ter det ändÃ¥? Och ett foto som inte fÃ¥r se, har det dÃ¥ nÃ¥gon funktion? PÃ¥ bara nÃ¥gra mÃ¥nader har jag samlat pÃ¥ mig typ 30 GB med fotografier här pÃ¥ min dator som… ja, bara ligger där. SÃ¥ jag har insett att jag, i min värld, mÃ¥ste visa er fotona för att jag inte ska gÃ¥ miste om deras funktion…
Längre än sÃ¥ kommer vi nog inte idag – pÃ¥ Ã¥terläsande en annan dag mina vänner! Ut och gör snöänglar nu medan ni tänker pÃ¥ att jag sitter nere vid poolen pÃ¥ Golden Tulip och lyssnar pÃ¥ lite sköna karibiska toner och dricker kall Star – okej? Okej!
Vi avslutar med tre gamla sköningar till klipp:
Tidernas bästa Kalle-citat: “Gaaaah!!! Kiss i hjärnaaaaaan!!”
Och sÃ¥ var det dags för dagens övertramp; stick i stäv med mitt numera totalt inetsade mantra “happy wife, happy life!” kommer sÃ¥ Kellog’s in och förstör…
Sist men inte minst, när jag ändÃ¥ är inne pÃ¥ politiskt inkorrekta tassemarker, sÃ¥ mÃ¥ste jag frÃ¥ga er läsare: Tycker ni verkligen att det här ser ut att vara en reklam för läppstift [i synnerhet om man tittar pÃ¥ nedre delen av planschen] – eller har ni, som jag, en nÃ¥got… eh, rund fantasi ibland?
Er bättre,
Hälft
Så synd att jag slängde ett par snow jogging dojjer för ett år sedan. Fast då visste jag inte att du skulle vilja ha dem nu ett år senare. För du vill väl inte vara sämre klädd på fötterna än dina medarbetare???
Det snör ännu mera nu. I morse skottade jag snö i 1 timme och 40 minuter. Vid lunchtid ytterligare en halvtimme. Och nu ikväll har jag skottat en halvtimme. Du skulle se hur det ser ut här. Jag ska försöka ta några bilder i morgon. Bosse tycker att det börujar bli väl mycket. han går bara ut om amn sopar trappen först. Eller om han är sprängfärdig av kissnödighet. Fast väl ute är det lika kul som vanligt.
Ha det!
Pappan — Sat 20 February, 2010 #
__________
Har vi inte pratat om Schrödingers katt förut? Tankeexperimentet kastar väl inget nytt ljus över dina “om ett träd faller i skogen när ingen hör – lÃ¥ter det dÃ¥?”-resonemang, men jag tänker pÃ¥ det varje gÃ¥ng du har dem uppe (styvt räknat vart tredje bloginlägg ;-)).
För övrigt skulle jag bra gärna vilja läsa resten av den där Kalle-serien. Hur kom de till den punkten där det var naturligt att skriva “Kiss i hjärnaaaaan!” i Kalles pratbubbla? Finns det en redaktör som korrekturläser innan publicering? Har de redaktionsmöten? Hur har man tänkt sig att Kalle har fÃ¥tt urin innanför fontanellen? FrÃ¥gorna hopas…
Och så håller jag med Pappan: du skulle se hur det ser ut här! Jag minns en vinter som liten, typ 30 år sedan, som lika snörik på de här breddgraderna. Sagt med brasklappen att mitt minne knappast ska betraktas som en meteorologisk databas. Din Star-öl skulle hur som helst bli mycket kallare om den las på kylning här. Det var lite, lite kärvt att cykla till jobbet i morse.
bjowi — Mon 22 February, 2010 #
__________
Pappan:
Ja, jag har ju sagt Ã¥t dig att inte slänga bra-att-ha-saker! Ta upp det där med Helén! Jag skulle vara KUNG i mina gamla snowjoggings! Och gällande snön sÃ¥ är den tanken sÃ¥ avlägsen att jag inte riktigt vet hur jag ska börja – här är det 35 grader varmt och helt molnfritt, min kropp hÃ¥ller fortfarande pÃ¥ att acklimatisera sig till värmen sÃ¥ jag svettas floder varje dag. Men som sagt – jag läser tidningen pÃ¥ nätet och inser att det är nÃ¥got i hästväg ni har där hemma i Sverige!
bjowi:
Schrödingers katt ja – jo, den känner jag till. Och fÃ¥ inte igÃ¥ng mig nu gällande kvantmekanik för det är förjävla underligt som företeelse – tänk bara pÃ¥ EPR-paradoxen… Jag menar – kan partiklar pÃ¥verka varandra? Genom telepati dÃ¥ eller? Nej, när vi pratar sÃ¥na här tunga ämnen sÃ¥ är jag mer inne pÃ¥ Richard Feynmans taktik: “HÃ¥ll käften och räkna!” – de här grejerna pÃ¥verkar oss ändÃ¥ inte i verkliga livet – snarare enbart när vi sätter upp smÃ¥ kvantsystem, sÃ¥ lÃ¥t det vara. Men okej, erkänner att jag kanske lite väl ofta är inne och tullar pÃ¥ kvantmekanikens arena – men Ã¥ andra sidan sÃ¥ blir funderingar sÃ¥ extremt Blondinbella:ska om man inte blandar in nÃ¥n slags filosofisk frÃ¥geställning i dem; “undra vad jag ska ha pÃ¥ mig imorgon…?”
Sist men inte minst – Kalle Anka-stripen har jag varken början eller fortsättning pÃ¥ men jag betvivlar starkt att det vare sig dÃ¥ eller nu var själva hjärntrusten i Sverige som jobbar pÃ¥ redaktionen för Kalle Anka. Snarare kan man tänka sig att det är infantila skönt nördiga Disney-experter som nästan blir alldeles tagna av att fÃ¥ jobba med sin barndoms viktigaste tidning… :)
admin — Mon 22 February, 2010 #
__________
Min gamle föreläsare i kvantmekanik, salig professor Rolf Riklund, sa alltid att “Den som säger sig förstÃ¥ kvantmekanik, har inte begripit nÃ¥gonting.”
Nu är jag ute på bra djupt vatten och hal is och gräver i det djupaste av mitt minne, men om jag inte missminner mig helt så är det något sådant här ungefär: EPR-pradoxen bygger på att två partiklar kan dela samma kvantmekaniska vågfunktion, vilket är fullt möjligt, t.ex. om de en gång har uppstått samtidigt på samma ställe ur samma reaktion. Då kan man genom att mäta på den ena partikelns tillstånd, tala om vad den andra partikeln har för tillstånd. Totalt sett måste de två tillstånden, t.ex. spinn upp och spinn ner, nämligen ta ut varandra. Annars blir inte deras gemensamma kvantmekaniska tillstånd som de just hade i och med sin gemensamma vågfunktion, i jämvikt.
Eftersom världen/universum antas ha uppstÃ¥tt i samma ögonblick i och med Big Bang, sÃ¥ skulle alla partiklar i universum teoretiskt sett kunna vara ihoplänkade med en herrans massa av dessa vÃ¥gfunktioner och därmed skulle vi kunna pÃ¥verka och pÃ¥verkas lite hur som helst av saker som sker väääääldigt lÃ¥ngt bort. Om inte det räcker för att framkalla den tidigare diskuterade svindeln, sÃ¥ har jag ocksÃ¥ för mig att det förhÃ¥ller sig sÃ¥ att man kan utnyttja de gemensamma vÃ¥gfunktionerna för att skicka meddelanden momentant och utan möjlighet att avlyssna dem. Det tror jag t.o.m. är gjort i laboratorieskala i en ljusbänk. Om man har fotoner tillhörande samma vÃ¥gfunktion i varsin ände av bänken och mäter pÃ¥ den ena, dÃ¥ kommer den inta ett tillstÃ¥nd. DÃ¥ vet man vad den andra har för tillstÃ¥nd per automatik. Den har det andra tillstÃ¥ndet. I praktiken har man teleporterat ett budskap frÃ¥n ena sidan av bänken till den andra. Teleportering är som vi all vet ungefär hur tufft som helst, men att skala upp det och överföra det till materia, sÃ¥ att vi i framtiden pÃ¥ riktigt kan säga “Beam me down, Scotty!” kan vi väl bordlägga med hjälp av ett annat frekvent föreläsarcitat frÃ¥n min studietid: “Det lämnas som övning till den intresserade teknologen.”
bjowi — Mon 22 February, 2010 #
__________
Ja jävlar i havet, inte för att jag tror mig att på något sätt ha underskattat min läsarkrets, men jag hade väl inte direkt gett några Victory Tilly-odds på att min blog skulle bli ett mindre forum för pseudovetenskapliga kvantmekanikdiskussioner. Men jag är på, nu kör vi!
För det första – att köra pÃ¥ telepatiteorin – känns lite väl fatalistiskt och dessutom ganska barnsligt; att partiklar för det första skulle kunna tänka och för det andra kunna läsa varandras tankar är helt enkelt fysik pÃ¥ en femÃ¥rings nivÃ¥. Och vi är vuxna. Ehrm… ja. SÃ¥ dÃ¥ gÃ¥r vi vidare: Om vi tänker oss idén att partiklarna delar samma kvantmekaniska vÃ¥gfunktion – att de liksom du säger en gÃ¥ng har uppstÃ¥tt samtidigt och sÃ¥ledes är varandras motsatser [spinnmässigt Ã¥tminstone] – dÃ¥ kommer man fram till den lustiga slutsatsen att man kan mäta spinnet hos den ena av paret och mäta spinnet hos den andra, i samma axel. Givetvis fÃ¥r man motsatta svar – typ -z och +z. Men nu till det fina i krÃ¥ksÃ¥ngen, mäter man z-axelns spinn hos den ena och sen försöker mäta x-axelns spinn i det andra sÃ¥ kan man inte – man fÃ¥r helt enkelt inget svar. För nu “vet” den ena partikeln att man redan mätt z-spinnet hos den andra partikeln och sÃ¥ledes kan man enbart bestämma z-spinnet hos den här.
Sen, som du säger, sÃ¥ sägs ju universum ha uppstÃ¥tt i ett och samma ögonblick frÃ¥n en och samma materia [det är ju en ren bisak i detta sammanhang men jag kan inte lÃ¥ta bli att undra vad det var för jävla materia som innehöll hela universum!] och därmed skulle det, teoretiskt sett, finnas en hel överjävlig massa partiklar som snurrar runt där ute och “vet om” varandras tillstÃ¥nd. Sen gäller det ju bara att hitta sÃ¥na par…
Slutligen, för fortsatt diskussion kan jag ju säga att allt det här givetvis har att göra med Heisenbergs osäkerhetsprincip – genom att mäta en partikels position [exempelvis] har vi med nödvändighet [jag älskar byrÃ¥kratsvenska] stört dess moment, och vice versa. Och en sak till, mest för att det är intressant och ruggigt svindlande [men egentligen inte alls har med diskussionen att göra sÃ¥ jag kastar bara ut den i tomma luften som ett enda ord]: Tidsdilation! Wohaaaa!!
SÃ¥ ja, vi kan väl sammanfatta det hela med att de där gamla stötarna var ena riktigt sköna lirare, att du och jag säkerligen har läst vÃ¥r beskärda del av kvantmekanik [jag kan för övrigt rekommendera böckerna “Big Bang“ av Simon Singh och “Ett utsökt universum“ av Brian Greene] och att det här var sÃ¥väl en välbehövlig paus frÃ¥n vÃ¥ra dagliga kneg som gymnastik frÃ¥n vÃ¥ra förtvinande ingenjörshjärnor… :)
admin — Mon 22 February, 2010 #
__________
Word!
bjowi — Tue 23 February, 2010 #
__________