100 years of true desire…
Wed March 3, 2010, 18:03(Today’s prefatory words are dedicated to my fellow Fernet drinkers in Fernet Foundation [seven of my dearest friends who all share my predilection for Fernet Branca].
“Critics are eunuchs at a gang bang.”
– George Burns
And just to clarify a couple of things; Fernet Branca is the new black in aperitifs, George Burns was originally named Nathan Birnbaum and was a popular radio and tv comedian during the 40’s and 50’s and one of the world’s most scarce animals looks like this and is called “abbotdykare” in Swedish.)
Dagens lÃ¥t är de första Ã¥tta sekunderna av Marillions “Kayleigh“. Just introt är magiskt. Sen att lÃ¥ten i övrigt andas mer 1985 än typ Super Mario Bros är en annan femma…
Jag avslutade häromdagen ännu en Lee Child-lunta och mÃ¥ sÃ¥ vara att de skänker nöje för stunden [jag säger bara; James Bond, Jasoun Bourne och Indiana Jones – släng er i väggen – Jack Reacher is in the house!] men pÃ¥ nÃ¥got sätt längtar jag efter en riktigt stÃ¥lbra bok. SÃ¥ nu beordrar jag er att ge mig era tre bästa böcker ni läst! Och för att inte lÃ¥ta udda vara jämnt sÃ¥ kommer här min topp 3 med tvÃ¥ bubblare:
Topp 3
“I Know This Much is True“, Wally Lamb
SÃ¥ här i efterhand kan jag inte riktigt sätta fingret pÃ¥ vad det var med den här boken som gjorde den sÃ¥ vansinnigt bra men jag minns känslan av att läsa den – ni vet, när man önskar att dagen bara kunde försvinna sÃ¥ att det blev kväll sÃ¥ man fick läsa… Och att natten aldrig var lÃ¥ng nog för de kapitel man bara var tvungen att läsa innan man tillät sig sova. Hur som helst – boken är bÃ¥de sÃ¥där tÃ¥rdrypande sorglig och hejdlöst underhÃ¥llande [även pÃ¥ ett sjukt roligt sätt] och inte helt överraskande är den en riktig tegelsten pÃ¥ nära 1000 sidor. Hur som helst, sitter ni av tiden som skvallermurvel pÃ¥ Expressen eller liknande tycker jag att ni [för det första ska kamma er och skaffa ett riktigt jobb] läsa boken och sen inse att ni kan göra nÃ¥got vettigt med ert liv! Däremot, om ni jobbar pÃ¥ exempelvis Offside eller Filter, gör dÃ¥ inget annat än att fortsätta med det – sätt snarare pÃ¥ er skygglappar och koppla bort resten av omgivningen för vad vi behöver i världen är fler som er [sa han och flirtade inte alls med Filters chefredaktör…]!!“Angela’s Ashes“, Frank McCourt
En odödlig bok som är en självbiografi över Frank McCourts tid som ung i depressionens Limerick, pÃ¥ Irland. Nu lÃ¥ter väl även det här ganska deprimerande men jag antar att det är det som är riktigt stor författarkonst; att kunna skriva om nÃ¥got sorgligt med humor – och fÃ¥ det att vara sorgligt men riktigt jävla roligt samtidigt. Genom hela boken sÃ¥ finns dels känslan i bakgrunden [“tack alla övernaturliga krafter för att jag föddes när jag gjorde och inte dÃ¥“] och dels även den där maniska viljan att hela tiden läsa mer. Nu finns det inte mer än knappa 400 sidor, men jävlar i havet vad bra de sidorna är!“Hundra Ã¥r av ensamhet“, Gabriel Garcia Marquez
För det första – det här är ingen bok för dunungar direkt sÃ¥ se till att ni har ett sommarlov pÃ¥ er, mycket sangria och en hel del hängmattehäng – tänk er bara det här släktträdet över bokens huvudfigurer! Med det sagt sÃ¥ vill jag ändÃ¥ beordra er att läsa boken! Marquez sätt att beskriva det övernaturliga som nÃ¥got helt vardagligt – och tvärtom! – sätter det mesta man tycker sig veta, känna och tro pÃ¥ sin spets och har man väl kommit in i den sÃ¥ är det svÃ¥rt att sluta. Spökskepp, sju generationers framfart genom Colombia och Spaniens bäst säljande bok nÃ¥gonsin, efter Don Quixote – I give you: Hundra Ã¥r av ensamhet!Bubblare
“Rights of Desire“, André Brink
För att slÃ¥ an en sträng pÃ¥ min moraliska lyriklyra [eh, har jag en sÃ¥n?] sÃ¥ vill jag bara säga att det här är en bok som är svÃ¥r att läsa – den utspelas i Sydafrika precis efter att Apartheid avskaffats och förutom de rent etiskt tveeggade aspekterna av det sÃ¥ handlar den dessutom om omöjlig kärlek, vÃ¥ld och en värld i ständig förändring – men detta till trots [för nu har jag fÃ¥tt den att framstÃ¥ som en fullständigt genialisk tungviktare till bok som man tycker att man kanske borde ha läst men aldrig kommer att läsa]; läs den! Och försök att sen komma tillbaka till mig och säga att ni inte blev berörda.“Foucaults Pendel“, Umberto Eco
Vid det här laget har nog Ã¥tminstone 86,2% av jordens litterata befolkning läst “DaVinci-koden“, skriven av den finare konsumtionslitteraturens okrönte gondoljär Dan Brown. SÃ¥ även jag. Och den var ju trevlig… Tills jag läste “Foucaults pendel” [även kallad för “DaVinci-koden för tänkande människor“]! Satan i gatan vilken bok! Men lova mig en sak – ge aldrig upp förrän du har läst minst 100 sidor! För min egen del är Umberto Ecos liv en dröm, han har ett bibliotek med mer än 40 000 böcker, delar sin tid mellan Milano och Toscana och är professor i semiotik. Ja ja, kanske inte sÃ¥ mÃ¥nga ord om boken men jag säger bara korsriddare, slutna ordnar och orubbat kvalitetsraffel.
Och sen, för att vi inte ska förgÃ¥s av litterär överdos sÃ¥ gÃ¥r vi raskt över till dagens sköning: Michelangelo Buonarotti. PÃ¥ lördag skulle han ha fyllt 535 Ã¥r och han är väl i all ärlighet egentligen mest känd för att ha mÃ¥lat taket i Sixtinska Kapellet [men vilket tak sen!] men jag själv imponeras nog mest av den sköning han var när han fick frÃ¥gan om hur han kunde fÃ¥ sina skulpturer att bli sÃ¥ vackra: “Jag sÃ¥g helt enkelt ängeln i marmorn och karvade bort resten.” Tänk om det ändÃ¥ fick vara sÃ¥ enkelt… Dessutom tycker jag att ni, redan nu, ska uppmärksamma att min alldeles egen lilla lycko-Michelangela [i det att hon mÃ¥lar ett sinnligt Sixtinska kapellet där färgerna är olika nyanser av kärlek och orgelcrescendot är ersatt med Prince gamla slagdänga “The Most Beautiful Girl in the World“] Lady fyller Ã¥r pÃ¥ lördag, wohooo!
Dagens roligaste:
En kvinna kliver på en buss med sin baby i famnen.
– Ã…h fy helvete, det mÃ¥ste vara det fulaste barn jag nÃ¥gonsin sett!, säger föraren.
Kvinnan blir först alldeles ställd och därefter rosenrasande – hon kokar nästan över när hon sätter sig längst bak i bussen. När mannen bredvid tittar undrande pÃ¥ henne tycker hon att hon mÃ¥ste förklara sig:
– Föraren förolämpade mig!, säger hon förnärmat.
Mannen säger bestämt:
– GÃ¥ fram och säg att du ska anmäla honom! Jag kan hÃ¥lla i apan sÃ¥länge.
Dagens fundering:
Skulle världen fungera utan politik? Eller skulle allt mynna ut i ett politiskt system ändÃ¥ bara det att vi inte kallade det för “politik“? Jag antar att allt egentligen handlar om exakt vad politik är. Rent etymologiskt betyder det väl nÃ¥got i stil med “statskonst“, vilket är ganska intetsägande… Själv känner jag mig ibland som en riktig flumdrönare som dels inte riktigt har koll pÃ¥ vad politik ä r och dels inte heller har nÃ¥gon fast stÃ¥ndpunkt. Ã… andra sidan kanske det är just det som definierar politik – individens rätt att bestämma, eller avstÃ¥ frÃ¥n att bestämma sig. Jag tror hur som helst att samhället skulle fungera om än med stora svÃ¥righeter – det är nog inte för intet som vi använder oss av politiker i sÃ¥ gott som alla [mer eller mindre] civiliserade länder.
Det andra trädet jag berättade om. Nu har jag i och för sig ingenting att jämföra det med för att det ska framstÃ¥ som sÃ¥ brutalt stort som det verkligen är – men ni som verkligen vill se; ni är välkomna ner hit anytime!
Nu är ju jag i och för sig ingen drömtydare av rang, alls, sÃ¥ jag är nog inte heller nÃ¥gon större auktoritet vad det gäller att uttala mig om vad folk drömmer om – men ni tjejer som läser; hur mÃ¥nga gÃ¥nger har ni nÃ¥gonsin drömt om att ni har mÃ¥lat hela staden röd, iklädd piratbyxor och BH [för jag gissar pÃ¥ noll]? Jag bara undrar…
Som avslutningsord ikväll ger jag er dagens lögn: Jag uppvaktar kvinnor med mitt sensuella och gudalika trombonspel.
Er mussla,
Kam
Vår kära M1, drömmare och anarkist!
Hope u r doing good and that the power is back so u can drink ur cold beer!
PÃ¥lle och Titti — Wed 3 March, 2010 #
__________
Läcker bild på storebror träd. Får svänga förbi och titta på det live någon gång.
Kalle — Thu 4 March, 2010 #
__________
PÃ¥lle och Titti:
Strömmen är tillbaka, ölen är kall och den lille anarkisten i mig tänker vara soffliggare i höst [dock med rätta i och med att jag inte ens bor i Sverige vid det laget]! Hoppas allt är supernice med er och att även ni har ström, kall öl och en liten anarkist inom er! :) Miss you guys!
Kalle:
Yes box! När du svänger förbi lovar jag att visa träd, bjuda på Star och skjutsa dig vart du än ska så du slipper Laba-laba-laba-laba-laba!! :)
admin — Thu 4 March, 2010 #
__________
Allt l̴ter toppen, utom skjuts Рjag vill ju ̴ka Laba-laba-laba-laba! Eller, varvet motsols, mot Nkruma Circle РCirca-circa-circa-circa!
Kalle — Thu 4 March, 2010 #
__________
Okej Kalle, jag är med! Vi Ã¥ker tro tro, dricker Star, träd-spot:ar och blir solbrända [i lagom utsträckning – jag har pigment som en albino]!
admin — Thu 4 March, 2010 #
__________
Ja, Wally Lamb är riktigt, riktigt bra!
Jag mÃ¥ste säga att jag tycker “Fear and Loathing” av Hunter S kommer rätt högt pÃ¥ en lista över tokbra böcker.
Björn W — Fri 5 March, 2010 #
__________
Michal Bulgakovs “Mästaren och Margarita” är kanske världens bästa bok. Undrar om inte Douglas Adams läste den innan han skrev “Liftarens guide till galaxen”? Lite samma surrealism i alla fall. Under avdelningen “NÃ¥got mer lättsamt” kan jag varmt rekommendera t.ex. “Doppler” eller “Gör vad du vill” av Erlend Loe eller kanske “Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna. Hmmm, undrar vad det säger om mig att tvÃ¥ av böckerna jag rekommenderar som “lättsamma” handlar om självmord? Kanske är inte “Gör vad du vill” sÃ¥ lättsam, men inte sÃ¥ tung att ta sig igenom som Bulgakovs mästerverk i alla fall.
bjowi — Mon 8 March, 2010 #
__________
Björn W:
Okej, jag hÃ¥ller helt med – Hunter S är helt klart en bubblare och i det avseendet fÃ¥r jag passa pÃ¥ att tacka för att du öppnade mina ögon för Beat-generationen!
bjowi:
Mästaren och Margarita säger du, jag ska definitivt lägga det pÃ¥ minnet – ibland behöver man en tegelsten som ger en tillfredställelse [rent sinnlig sÃ¥dan dÃ¥] även efter att man lagt ifrÃ¥n sig den pÃ¥ nattygsbordet. Och gällande Erlend Loe och Arto Paasilinna sÃ¥ har jag dessvärre läst allt som stÃ¥r att finna av de bÃ¥da – i synnerhet herr Paasilinna har en humor som tilltalar mig pÃ¥ det bästa av sätt; han fÃ¥r mig att skratta högt! :)
admin — Mon 8 March, 2010 #
__________