A thousand words…
Sun March 21, 2010, 17:41(For a while now I’ve been debating with myself as to whether I should keep these words in english or not – and I’ll just keep trying to get an english speaking audience with the stubbornness of a madman. So please, if you just landed on this page by accident and sadly don’t know any swedish – make yourself heard so that I know that I’m not writing for blind ears… eh, or eyes? Or deaf ears – but then again, you can be deaf and still read. And blind but still hear. Oh well.)
Nu är det tomt här nere i Afrika igen, igÃ¥r kväll lyfte flight KL590 mot Amsterdam och med den även Lady och följaktligen tyvärr ocksÃ¥ den ljuva känslan av fröken Gavaldas klassiker “tillsammans är man mindre ensam“ [och för att förtydliga – jag menar att jag känner mig väldigt mycket mindre ensam tillsammans med Lady – det är inte sÃ¥ att jag har nÃ¥gon slags fanatisk besatthet vid Anna Gavalda, även om hennes böcker inte är helt oävna]. Ã… andra sidan är det inte helt hopplöst, jag kommer flyga hem till Lady redan över pÃ¥sk och fÃ¥ träffa vänner och familj, äta varmkorv [sjukt underskattad snabbmat!], Estrella-chips och dricka Kalasöl – sÃ¥ ljuset mÃ¥ vara en smula avlägset, men icke desto mindre är det höga knäuppdragningar och friskt humör som gäller – eftersom det Ã¥tminstone inte handlar om nÃ¥got tÃ¥g i slutet av tunneln.
Jag saknar att cykla. Kom pÃ¥ det nu när jag suttit inne större delen idag [ingen fara pÃ¥ taket dock – jag var ute igÃ¥r och fick fin färg plus att jag tänkte ta mig en liten promenad nu pÃ¥ eftermiddagen för att köpa flingor, tuggummi och ananas]. Men hur som helst, att cykla är ett helt överlägset sätt att ta sig fram pÃ¥ egentligen – man hinner se mer pÃ¥ kortare tid och dessutom är det inte lika trÃ¥kigt som att gÃ¥. För ibland är det bara rakt av trÃ¥kigt att strosa runt och vid sÃ¥na ibland önskar jag att jag hade en cykel [och jo, givetvis finns det tillfällen dÃ¥ det är hur välkommet som helst att lalla runt men det skulle liksom inte passat in med min argumentation]. Ã… andra sidan är det kanske inte helt legio att cykla här i Afrika heller, trafikvett är – som ni kommer bli varse när ni läser om hur man skaffar sig körkort – nÃ¥got av en bristvara [vilket i och för sig leder till att folk v e r k l i g e n ser sig för i trafiken, men pÃ¥ nÃ¥got sätt sÃ¥ föredrar jag ändÃ¥ det svenska vettvilligt raka att benhÃ¥rt hÃ¥lla sig till lagar och förordningar] sÃ¥ cyklister är väl inte direkt de säkraste trafikanterna i systemet här nere. Hur som helst, det är skönt att cykla.
Dagens häftigaste grej pÃ¥ Wikipedia är the Marree Man. Sex mil väster om staden Marree i mitten av Australien sÃ¥ finns det en platÃ¥ [typ vid Finnis Springs för er locals, hö hö] där man 1998 upptäckte en man frÃ¥n luften. “Okej, snubben hade blivit full och vandrat sex mil rakt ut i öknen – inga problem!“, tänker ni och hoppar ner till nästa stycke. Problemet är bara att mannen är över fyra kilometer hög och har en omkrets pÃ¥ nära tre mil! SÃ¥ om inte personen i frÃ¥ga hade direkt tillgÃ¥ng till Fosters pipeline och därmed sÃ¥väl obegränsad tillgÃ¥ng till öl som evig fylla sÃ¥ tror jag att det är ett i allra högsta grad nyktert hyss nÃ¥gon företagit sig [Ã¥tminstone vad det gäller genomförandet – själva idén lÃ¥ter dock som tagen ur en bok om alkoholens biverkningar, under uppslaget “saker som lÃ¥ter sÃ¥ himla bra DÃ…, men inte alls lika bra SEN“]. SÃ¥ himla coolt!
Och utan vidare knussel ger jag er nu fortsättningen pÃ¥ “M1 & Lady does Ghana, the sequel“!
Man skulle ju lätt kunna tro att det Lady hÃ¥ller i famnen är en nÃ¥got oval vattenmelon – vilket är fel. Det är en papaya [eller “pawpaw” som man säger här nere] – och därtill inte ens den största jag kunde hitta! Det absolut finaste i det här är att papayan har styckespris och inte viktbaserad prissättning. Wohooo! Ã… andra sidan, att skiva upp ett sÃ¥nt här monster till frukost gör ju att man… eh, ja, inte kommer ta sig för sÃ¥ mycket annat den dagen, förutom att – äta papaya.
Till vänster: Apelsiner. Skördade och sÃ¥lda i Ghana. Sju kronor kilot. Till höger: Apelsiner. Skördade i Ghana för export [men Shoprite köper in sÃ¥na ocksÃ¥, för oss västerlänningar som misstror de lokala apelsinerna]. 75 kronor kilot. Inuti är skillnaden snarast den att den lokala varianten är saftigare och sötare. För övrigt kan man köpa apelsiner local style ute pÃ¥ gatan för typ tre spänn kilot – om det krisar liksom.
Mr Snowjogging visar upp att man kan använda den som stövlar ocksÃ¥ – vad är väl lite cement när man har pÃ¥ sig ett par av 80-talets hetaste vinterkängor?
Best friends.
Och gällande frukt förresten – en halv liter jordgubbar kanske? 160 spänn!
Eller min personliga favorit, tvÃ¥ stycken persimoner [även kallade sharonfrukter] kostar 100 riksdaler! För de pengarna skulle jag fÃ¥ ungefär 50 stycken stora ananaser eller 40 jumbopapayor ute pÃ¥ gatan. Men ni vet hur det är – är man sugen pÃ¥ sharonfrukter sÃ¥ är man!
Sen kan man gÃ¥ pÃ¥ bio ocksÃ¥ – i Accra Mall har de en biograf med tiotalet salonger – och det är snarare en regel än undantag att man helt enkelt är mol allena när filmen börjar. [Behöver jag säga att det är fri placering?]
Uppe pÃ¥ byggsiten finns det tvÃ¥ hundar, den ena är döpt till Lucky och den andra till Survivor. Lucky Survivor – ingen vill kännas vid dem, ingen vet hur de kom dit och ingen ger dem nÃ¥gon riktig mat utan de lever helt enkelt pÃ¥ det de kan hitta men tyr sig pÃ¥ nÃ¥got sätt till människor ändÃ¥… Här har vi Survivor som tar igen sig en smula under en bänk.
Och ibland kan det växa saker, som från ingenstans.
Och i fredags fick vi s̴ tummen ur Рvi skaffade k̦rkort!
Nu är det [ju sÃ¥klart] en smula mer byrÃ¥krati inblandad för att skaffa ett ghananskt körkort än vad det är i Sverige [där man helt enkelt skickar in en blankett om att fÃ¥ omvandla sitt utländska körkort till ett svenskt], här krävs det att man gÃ¥r igenom processerna igen; teoriprov [uppkörning finns dock inte ens pÃ¥ kartan – högst troligtvis eftersom det skulle innebära att körkortsmyndigheten dÃ¥ skulle mista typ 90% av sin inkomst i och med att folk dels skulle kugga och dels aldrig ens komma till uppkörning], synundersökning, ansökan om att fÃ¥ omvandla sitt utländska körkort, uppvisande av utländskt körkort, uppvisande av översättning av utländskt körkort, uppvisande av officiellt intyg att översättningen är korrekt, uppvisande av intyg om att man har ett jobb [varför nu det ska vara viktigt], fotografering und so weiter in eternum – men för att slippa större delen av den demokratin kan man ta genvägen: Man ringer till Doc Henrys kompis [vars namn jag glömt men som för alltid är inetsad som “fixar’n” i mitt sinne], sen hämtar man upp honom i skumkvarteren bakom körkortsmyndigheten här i Accra, Ã¥ker till nästa stad, Tema, och deras körkortsmyndighet där han sedan flänger runt pÃ¥ de olika kontoren med vÃ¥ra papper. Och, just det! Självklart betalar man för det – istället för dryga 200 spänn som ett körkort kostar sÃ¥ betalar man en femhunka och fÃ¥r det expresslevererat [vilket betyder inte mer än tre timmars väntan i en icke-luftkonditionerad byggnad i 30-gradig värme]. Efter det slipper man skriva teoriprov och det enda man behöver göra är att skriva under sin körkortsansökan, göra syntestet och ta ett foto. Och nu har vi dem! Om tre mÃ¥nader kommer det riktiga kortet – dÃ¥ är vi äkta locals!
Och när vi ändÃ¥ pratar om körkort – fÃ¥r jag lov att presentera: Arkiveringssystemet för körkortsmyndigheten i Tema! Ett träskjul, tusentals med ansökningar och ja… inte sÃ¥ mycket mer. Tadaaa! [Brandsäkerhetsmyndigheten är liksom inte direkt ute pÃ¥ krigsstigen här i Ghana.]
Sista-kvällen-snacks uppe pÃ¥ rummet: Vindruvor, Camembert, Pata Negra, avocado, Parmigiano Reggiano och oliver. Till det ett glas vitt som inte helt gick hand i hand med min gamla slagdänga “ABC – Anything But Chardonnay“ men icke desto mindre satt fint som en kniv i länsman!
Strandhäng. Den här gången på en lördag!
Och om man är hungrig trots att det inte riktigt är lunchdags – dÃ¥ fÃ¥r man helt enkelt slÃ¥ till pÃ¥ en fruktsallad! Apelsiner, mango, ananas, papaya och smÃ¥ bitar av kokosnöt – mumma för en tvÃ¥ vilsna svenska vintersjälar fast i landet lÃ¥ngtborta!
Dagens fundering:
Hur kan man egentligen definiera vad som är stor konst och inte? Eller vad som är genialiskt och inte? Rent instinktivt sÃ¥ inser jag ju lätt som en sportmössa att jag exempelvis tycker att Liza Marklund ger minusutslag pÃ¥ stor-litteratur-skalan medan en sköning som Cees Nootebom smäller högre än de tre senaste Nobelpristagarna tillsammans – men det är ju bara nÃ¥n slags lullig intuition. Hur gÃ¥r man annars tillväga? Eller sÃ¥ här – ta er en titt pÃ¥ det här och fundera sen över hur det kommer sig att man lätt kan tänka sig att betala en lÃ¥ngsjal för att lyssna pÃ¥ honom i ett konserthus men inte ägnar honom tvÃ¥ ögonblicks uppmärksamhet när det är gratis… Hur kan man dÃ¥ argumentera för att det finns en absolut skala i vad som är vackert, stort eller smart? [Om nu nÃ¥gon skulle fÃ¥ för sig att föra ett sÃ¥nt naivt resonemang – själv är jag övertygad om att storheten hos det mesta här i världen, likt skönhet, ligger i betraktarens öga.] Vi kan väl alla hävda att vi hade satt oss ned för att lyssna men sanningen att säga; hade vi det? Jag mÃ¥ vara en drönare av den gamla skolan som försöker leva i nuet och inte vara alltför upptagen med att “vara pÃ¥ väg” nÃ¥nstans, som annars ter sig vara dagens folksjukdom, men inte ens jag är säker pÃ¥ att jag hade insett killens storhet.
Som vanligt i framtiden avslutar jag med dagens lögn:
Jag är expert på strukturtapeter, en kärleksveteran och laglös på Island.
Följt av dagens dikt:
Bach
Gipskatter, svarta eder.
En person är stolt över sin milda potatisgratäng.
En bok med titeln â€Tankfulla turister†ligger pÃ¥ ett hickorybord nu.
Det är afton i Rimini.
Vi hörs vad det lider!
David rörde helvit!
Er williams,
Burg
PS. Klockan är strax efter halvfem pÃ¥ eftermiddagen och saknaden slÃ¥r nu till med full kraft. Snart blir det fosterställning i sängen med Lady-importerade Estrella-chips, Skype:ande med Världens Vackraste och nostalgiska Ã¥terblickar pÃ¥ den vecka som gÃ¥tt blandat med drömmar om pÃ¥sk. Godnatt världen – imorgon är en ny vecka. DÃ¥ kör vi! DS.
Hej igen!
Fin bild pÃ¥ Lady i biosalongen! Mycket fin bild. Lite mer skärpa och den hade varit kandidat till “Ã…rets bild” eller nÃ¥got liknande.
Idag har Nisse och Gunnel med Milou hälsat på hos oss. Nisse var tvungen att lufta nya bilen. I veckan har Gunnel haft den till jobbet medan Nisse åkt kommunalt till och från jobbet. Dom passade på att ta med sina 6 gamla köksstolar också. Johan har fått dom, så vi åkte över och lämnade stolarna hos Johan. Så fick bilen lite luft till.
När dom åkt hem gick Bosse och jag på vår 5 km runda. Så nu är Bosse lugn och ligger och snusar förnumstigt i sin korg.
I morgon ska jag till Steninge slott utanför Märsta. Där ska det byggas ett växthus och vi har fått en förfrågan på detta. På torsdag ska jag till Värmland.
Appropå torsdag. På skärtorsdagskvällen ska Helen och jag på Eskilstuna Teater. Tänkte på att vi ska ses i påsk, någon gång. Vi kommer till er? Eller tvärt om? Någon dag som passar er bättre?
Sköt om dig! Har du sett att jag finns på Facebook?
Kram
Pappan
Pappan — Sun 21 March, 2010 #
__________
Gud vad vacker hon är, din Lady! Fin bild från mataffären! Trist att ni måste skiljas åt hela tiden :-( Hoppas tiden går fort till påsk.
Hanna — Sun 21 March, 2010 #
__________
Intressant experiment och artikel från Washington Post. Någonstans i utkanten av resonemanget, där någonstans om trädet som faller i skogen låter om ingen hör det, hörde jag en liten katt instängd i en låda viska lite svagt också :-)
I övrigt är jag hänförd av papayan (ja, ja, mest av Lady så klart, men det passar sig väl inte att erkänna? ;-)) och arkivskåpet. TIA!
bjowi — Tue 23 March, 2010 #
__________
Och förresten: se till att lyssna pÃ¥ “Chaconne” pÃ¥ fiol. Har spelat den med Israel Philharmonic Orchestra pÃ¥ Spotify flera gÃ¥nger nu och är helt tagen.
bjowi — Tue 23 March, 2010 #
__________
Pappan:
Ja, det var klurigt att fÃ¥ skärpa bara med ljusförhÃ¥llandena – när jag fyller Ã¥r sÃ¥ önskar jag mig ett stativ i nÃ¥n lämplig storlek som man kan ha med sig… Har förresten absolut sett dig pÃ¥ Facebook – skönt att se att det gÃ¥r att lära gamla hundar sitta… ;)
Hanna:
Tiden flyger fram och nu är det inte lÃ¥ngt kvar till pÃ¥sk! För övrigt ska jag säga att jag inte kan göra annat än att hÃ¥lla med – hon är helt fantastiskt vacker! Jag tror och hoppas att hon suger Ã¥t sig berömmet som en svamp, det är hon värd i alla fall!
bjowi:
Äsch, det är klart du fÃ¥r skriva att du är hänförd av Lady, det är lätt hänt – tro mig, jag vet! :) Jag ska förresten se om jag inte kan fÃ¥ till kort pÃ¥ de RIKTIGT stora papayorna sÃ¥ ni fÃ¥r klart för er exakt hur mesiga de är vi har i Sverige. :) Och sÃ¥na saker som arkivskÃ¥pet mÃ¥ste jag pÃ¥minna mig själv om att skriva om – jag börjar bli van. Det kan ibland gÃ¥ dagar utan att jag ens kommer pÃ¥ tanken att sucka, le lite snett och säga ett tyst T.I.A. för mig själv… :)
Gällande trädet som faller i skogen sÃ¥ ja, jag vet – är det stor musik om ingen finns där för att lyssna pÃ¥ den? Är katten verkligen levande om vi inte kan kontrollera det? Du har rätt – jag är helt hooked pÃ¥ kvantfysik. Förjävla fint egentligen!
admin — Wed 24 March, 2010 #
__________
ApropÃ¥ hooked pÃ¥ kvantfysik: jag satt sammanlagt 12 minuter framför TVn igÃ¥r. Orkade inte sticka ut direkt pÃ¥ träningspasset, sÃ¥ jag fastnade framför Go’kväll (vi har bara 1, 2 och 4, sÃ¥ nÃ¥got större utbudet finns inte att tillgÃ¥). Instucket i deras kockinslag där en lÃ¥nghÃ¥rig hippiekock svängde ihop nÃ¥got med lax, sÃ¥ kom ett inslag om kvantmekanik! Flera minuter lÃ¥ngt och ganska detaljerat, bÃ¥de om själva fysiken och frÃ¥n t.ex. Slovay-konferensen. Jag kom pÃ¥ mig själv med att tänka “Hur mÃ¥nga av alla Go’kvälls tittare begriper ett enda dyft av det här?”. Men i nästa tanke insÃ¥g jag ocksÃ¥ att “Hey, vem är jag att döma Go’kvälls tittare?”
bjowi — Thu 25 March, 2010 #
__________
Grymt snygg bild på den lilla växten som kom från ingenstans!!
Kalle — Fri 26 March, 2010 #
__________
bjowi:
Ja, alltsÃ¥… rent tekniskt sett sÃ¥ ÄR du en av Go’kvälls tittare… ju. Dessutom sÃ¥ börjar du ju bli dig till Ã¥ren sÃ¥ dÃ¥ passar det än bättre in. ;) Hur som helst – stort av Go’kväll att putta in det i programtablÃ¥n – ytterligare ett bevis för att public service är bra! PÃ¥ tv4 hade de använt den tiden till antingen reklam eller ocksÃ¥ till nÃ¥got totalt publikfriande i stil med… hm, ja smygreklam? :) SVT is the shit! När jag kommer hem ska jag bara se pÃ¥ SVT och utbildningsradion!
kalle:
Tackar tackar! Jag börjar bli en riktig storfräsare inom GIMP och Lightroom numera… ;) Mitt nästa projekt blir att försöka fÃ¥ till schyssta bilder med HDR [som jag lärt mig stÃ¥r för High Dynamic Range eller nÃ¥t sÃ¥nt]. Stay tuned!
admin — Mon 29 March, 2010 #
__________
Är det inte dessutom så att jorgubbarna för 160 spänn är mögliga?
Eller är det en synvilla?
Björn W — Tue 6 April, 2010 #
__________